Analys: Budgeten är mest värnskattens begravning

Att värnskatten varit död – ett livfullt lik förvisso – har varit känt en längre tid. Med dagens budgetproposition för 2020, den första som regeringen förhandlat fram med Centern (C) och Liberalerna (L), står det klart att den verkligen är död och nu är dags för begravning.

Av de nya satsningarna i budgeten (nåja, inte jättenya eftersom politikerna pytsat ut nyheterna pö om pö den senaste tiden) utgör värnskatten den allra största delen.

Att slopa värnskatten kostar staten 6,12 miljarder kronor – eller mer korrekt ett skattebortfall på den summan. Därefter läggs 4,33 miljarder kronor på att sänka skatter för pensionärer och 1,35 miljarder kronor på sänkta skatter i glesbygd.

Vid sidan av detta har riksdagen sedan tidigare beslut att kommuner ska få ett tillskott på minst fem miljarder kronor i generella statsbidrag under 2020.

I sammandrag har finansminister Magdalena Andersson inte några stora nyheter att erbjuda; så blir det när man ägnar sig åt att berätta till höger och vänster i veckor om vad som komma skall.

Det mest iögonfallande med budgeten är vad den inte innehåller. Då menar jag inte MP som fick igenom sitt friårsliknande förslag om att låta anställda få lämna sitt arbete och erhålla ersättning på a-kassenivå för att plugga. Det finns där.

Vad som saknas är den större blicken, riktningen framåt. När fyra partier ska bli nöjda får det inte riktigt plats för den stora visionen, som förutsätter att man har reformutrymme som inte slukats av säg ett friår.

Dagens budget är en lapptäcke av kompromisser mellan S, MP, C och L. Det märks att alla förslag är vägda på en tredimensionella våg viktad för partiets stöd, satsningens politiska signaleffekt (och smittoeffekt på de andra partierna) och satsningens kostnad. En triangulering som resulterar i att väljarna får en radda förslag istället för visioner.

Budgetens mest visionära punkt blir därför slopandet av värnskatten. Vid lunchtid i dag ska Magdalena Andersson på sedvanligt vis göra den så kallade budgetpromenaden, och med proppen i hand gå från Finansdepartementet till riksdagen, en sträcka på cirka 400 meter. Det hela går väl mest att likna vid en begravningsprocession för värnskatten. Men något säger mig att finansministern inte kommer bära sorgflor.