Analys: Smekmånaden är över – men L är inte förlorat än
Bild: TT
Världens mest defensiva nationalsång måste vara den polska som inleds med orden ”Än är Polen ej förlorat”. Som om landet påminner om sin existens, fast gör det nästan självspäkande och ursäktande. I deras fall handlar det om historiska förklaringar, att landet länge inte var ett självständigt land och genom sin geografiska position ständigt var hotat.
Lite samma sak är det med Liberalerna. När partipiskan viner i andra partier konstaterar liberalpartisterna glatt att de är ett parti med olika uppfattningar och står för en fri och öppen debatt. Hur många liberalpartister krävs det för att oenighet ska uppstå? Svaret sägs vara två, men under speciella omständigheter lär det räcka med en.
Att Centerpartiet har ömsat skinn från ett borgerligt mittenparti till det kanske mest liberala partiet gör det trångt i centrum och bland väljare med liberala värderingar. Och S hymlar knappast med sina ambitioner om att vara med och slåss om mittenväljarna.
Att man till slut kunde enas om en ny partiledare betyder inte att problemen för Liberalerna är över. I senaste Novusmätningen ligger de återigen under den magiska fyraprocentsspärren.
Ännu en gång har det visat sig att en ny partiledares smekmånad är extremt kort.
I fredags besökte nya partiledaren Nyamko Sabuni Stora Ensos anläggning i Grums och fick bland annat studera hur korslimmat trä tillverkas. Besöket sägs vara det första i en liberal klimatturné under hösten.
Värmlands Folkblad reporter undrade om de nu ska ta upp kampen med Centerpartiet om att vara det borgerliga miljöpartiet.
– Vi ska inte bara ta över den frågan, vi ska ta över allt. Så tänker jag, Vi har varit lite för tysta när det gäller vår tids viktigaste fråga som just är klimat och miljö, svarar Nyamko Sabuni.
Att välja den fråga som två av partierna, C och MP, redan har som sin profilfråga är inte att göra det lätt för sig. Gretaaktivister, flygskammare och partilösa fältbiologer i jakt på en politisk hemvist ska lockas till ett parti som anser att kärnkraften är en klimatsmart lösning för energiförsörjningen och som nyss såg tv-serien Chernobyl.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor fick ett opinionslyft i valrörelsen när de konsekvent lyfte sjukvårdsfrågor och äldreomsorgen. De lade beslag på en fråga som var relativt ”ledig”. Sedan kom abortdebaclet och deras momentum var förbi.
Som ny partiledare kunde Jan Björklund på samma sätt fånga in skolfrågan och göra den till sin och partiets profilfråga. Även om det inte gav några stora opinionsframgångar visste man att Björklund alltid skulle säga något om skolan.
För Nyamko Sabuni kompliceras läget dessutom av att hon och hennes nya partiledning är bakbundna av Januariavtalet med C och regeringen. Samma avtal som hon, nya partisekreteraren Juno Blom, nya gruppledaren Johan Pehrson och nygamla ekonomisk-politiska talespersonen Mats Persson var emot.
Sabunis enda politiska utspel hittills kom i Almedalen där hon föreslog en stor satsning på att elektrifiera de stora vägarna för att möjliggöra fossilfria transporter. Inte heller det en självklar opinionsvinnare.
– Vi har som ambition att vara tydliga mot våra väljare med var vi står, säger Nyamko Sabuni till Värmlands Folkblad.
Men alldeles uppenbart betraktar väljarna partiet som allt annat än tydligt. Hur ska väljarna kunna svara på frågan vad liberalerna vill, när det inte vet det själva?
I det läget kan det vara frestande för Liberalerna under Sabuni att skapa en rejäl konflikt kring något i Januariavtalet – kanske skatterna eller arbetsrätten – som ursäkt för att hoppa av.
Fast inget tyder på att ett parti som skulle kunna orsaka en ny politisk kris och parlamentarisk långbänk skulle belönas av det.
Men det är tre år till nästa ordinarie val och ännu är Liberalerna inte förlorade.
