Antiklimax

Två dagar före valet håller Jane Fonda och Gudrun Schyman fullsatt presskonferens på Kulturhuset i Stockholm.
– Alla samhällen världen känt är och har varit patriarkala, säger Fonda och markerar med händerna den hierarkiska uppbyggnaden som en pyramid. Feminismen vill omskapa patriarkatet och göra om det till demokrati.
[[Gudrun_Schyman|Gudrun Schyman]] ler triumferande när Fonda lägger ut texten om hur feminister över hela världen följer Feministiskt initiativ och den svenska utvecklingen.

– Det här är ett historiskt ögonblick, säger Fonda.

En journalist, uppenbart obekväm med de stora orden, frågar om hon är medveten om Feministiskt initiativs låga opinionssiffror.

Schyman viftar bort frågan: »Vi får väl se!«. Jane Fonda berättar om den amerikanska feministikonen Gloria Steinem, som dagen innan vinkat av henne på flygplatsen med orden: »Right on!«

Presskonferensen upplöses i trängsel och kaos. Alla vill filma Fonda. Den höggravida pressekreteraren skriker och Gudrun Schyman går ut på terrassen för att tända en cigarill.
Hon verkar nöjd.

Två dagar senare misslyckas Feministiskt initiativ med sitt mål att komma in i riksdagen. Eftersom partiet inte får ens en procent av rösterna, får organisationen inte heller tillbaka de cirka 300 000 kronor den spenderat på valsedlar. Nu efter valet tvingas partiledningen vädja till sina sympatisörer om pengar för att kunna täppa igen underskottet på 100 000 kronor.

När partiet diskuterade valresultatet på teater Lacrimosa i Stockholm i slutet av september menade mötesdeltagarna att medierna var en bidragande faktor till valförlusten. Maria-Pia Boethius pratade om en medveten konspiration mot partiet, och var hård i sin analys:

– Medierna kan vi inte besegra.

Gudrun Schyman har i sina eftervalskommentarer inte gått lika långt, men redan i valrörelsen var hon indignerad över att »medierna bestämt sig för att bara bevaka de etablerade partierna«. Hon sa, och har upprepat, att detta är »ett demokratiproblem«.

Det finns tydliga ekon från det unga miljöpartiets valbesvikelse 1982 i Feministiskt initiativs eftervalsdebatt.

– Miljöpartiets frågor har inte ansetts viktiga i den allmänna debatten. Valrörelsen har präglats av en vänster-höger-debatt samt löntagarfrågan. Vi har inte passat in, sa den miljöpartistiska pionjären Ragnhild Polanka på valnatten den gången.

I relationen mellan det unga miljöpartiet och medierna uppstod en liknande problematik som för feministiskt initiativ nästan tjugo år senare. Det idealistiska partiet är oförmöget eller ovilligt att hantera medierna och detta slår tillbaka mot organisationen själv.

På samma sätt som för Feministiskt initiativ fick oenigheterna inom det nybildade miljöpartiet mycket stort utrymme. Efter att en liten grupp lämnat miljöpartiet vid kongressen i Växjö 1985 (en konflikt mellan fundamentalister och realpolitiker) skrev frontfiguren Per Gahrton i Aftonbladet:

»Det kommer hela tiden in nytt folk och då händer det att man lämnar partiet efter en viss tid. Att det blivit så uppmärksammat beror på att de varit skickliga i att utnyttja massmedia. Det berömmet ska de ha.«

Journalisten Arvid Lagercrantz ser i ett kapitel i boken »Maskrosbarn – miljöpartiets första tjugo år« från 2001 tillbaka på sin och övriga mediers bevakning av miljöpartiet när detta var ungt:

»Det fanns mycket som var annorlunda i miljöpartiet och det var tacksamt att skildra … men en inbyggd svårighet var att miljöpartiet ville förändra samhället så totalt att det var svårt för partiet och därmed för oss journalister att förklara för allmänheten hur det skulle gå till«, skriver han.

Det Arvid Lagercrantz pekar på är alltså en dubbel logik i rapporteringen om ett nybildat parti. Å ena sidan får partiet mycket uppmärksamhet just för att det är nytt, å andra sidan är det inte det som verkligen är nytt med partiet som uppmärksammas.

Jane Fonda såg det som var nytt med Feministiskt initiativ. Hon gjorde det långt före presskonferensen med Gudrun Schyman.

I våras planerade den Oscarsbelönade filmstjärnan en resa till Sverige. Hon skulle göra reklam för sin bok, men hade även nåtts av rykten om det stundande svenska valet. Det var inget rykte om män i röda slipsar som bråkade om vem som företrädde det riktiga arbetarpartiet som fångat hennes intresse. Det var ett rykte som Jane Fonda senare skulle kalla »demokratins och civilisationens nästa steg.«

En förvånad Gudrun Schyman fick ett telefonsamtal. Jane Fonda ville träffa henne. De båda kvinnorna möttes på Jane Fondas hotell i Stockholm. Enligt Fonda uppstod en omedelbar instinktiv kontakt. De kramades och talade sedan i över två timmar.

– Ett parti är den markering som behövs för att politiken skall tvingas erkänna feminismen som en fristående dimension. Få partier försvarar att kvinnor lönediskrimineras, men inget parti ser frågan som central. Få partier försvarar mäns våld mot kvinnor, men inget parti ser frågan som central. Få partier förespråkar att kvinnor skall ta huvuddelen av ansvaret för hem och barn, men inget parti ser frågan som central, sa Jane Fonda.

Efter valet arbetar Feministiskt initiativ vidare som organisation. I dagarna bildades en ny medlemsgrupp i Härnösand. Likt ett mantra har sympatisörer och talespersoner upprepat att valresultatet trots allt var bättre än miljöpartiets, första gången detta ställde upp till riksdagen. Möjligen kommer Jane Fonda att få anledning att återkomma till Sverige. Möjligen kan journalister och väljare få anledning att återkomma till professor Kent Asps analys när miljöpartiet bröt fyraprocentsvallen 1988:

»Man kan inte tiga ihjäl ett parti vars hjärtefråga dag ut och dag in dominerar massmedias rapportering.«