Assanges svenska akilleshäl

Den här texten publicerades för första gången i december 2010 och uppdaterades i november 2019.

Med långa gängliga kliv traskade Julian Assange in i LO-borgens fullsatta plenisal. Klockan var 11 på förmiddagen lördagen den 14 augusti 2010. Den australiensiska internetaktivisten var iklädd grå kostym, vit skjorta och mörk slips.

Han hade anlänt till Stockholm tre dagar tidigare med flyg, hitbjuden av den kristna socialdemokratiska Broderskapsrörelsen för att tala under rubriken »Kriget är sanningens första offer«.

Hans webbplats Wikileaks hade i juli publicerat 90 000 hemliga dokument som avslöjade den amerikanska krigföringen i Afghanistan, och han var hårt ansatt från amerikanskt regeringshåll. Men av detta märktes inget hos den glade Assange.

– Det är fredligt här och vädret är fint, som han sa till tidningen Dagen.

Att han befann sig i Sverige var ingen slump. Wikileaks hade sedan 2007 haft en stor del av sina dokument på servrar i Stockholm hos PRQ, ett webhotell som grundats av Pirate Bay-männen Gottfrid Svartholm Warg och Fredrik Neij med syfte att garantera total anonymitet åt sina kunder.

– Jag är i kontakt med vårt svenska webbhotell varje dag, berättade Assange för Expressen.

– Vi har haft flera hackerattacker, men de har inte klarat att ta sig igenom vår säkerhet. Våra vänner i Sverige har lyckats att hålla dem borta.
På Wikileaks egen hemsida kunde man också läsa följande: »I Sverige erbjuder lagen inte enbart skydd från myndigheters efterforskningar i journalisters källor, den gör det också möjligt för källor som har avslöjats utan deras tillstånd att väcka åtal mot en otillförlitlig journalist som har brutit sitt tystnadslöfte.«

Sverige var ett drömland för Julian Assange.

Problemet för Wikileaks, som så gärna ville omfattas av pressfriheten och meddelarskyddet i den svenska grundlagen, var att det inte räckte med att organisationen hade sina servrar här, det krävdes också ett svenskt utgivningsbevis. Detta hade Assange blivit varse om.

– Jag hoppas att vi ska kunna ha en viktig del av verksamheten i Sverige och att vi kommer att hitta en svensk utgivare, sa Assange till Aftonbladet.

– Dessutom har vi redan infrastruktur och vänner i Sverige, förklarade han i tidningen Medievärlden.

Redan i april i år hade Assange besökt Stockholm. På det officiella programmet då stod ett seminarium med Föreningen Grävande Journalister på Åsö gymnasium. Den mesta tiden gick emellertid åt att träffa journalister, it-folk och politiskt aktiva som ville vara med och bygga upp ett svenskt Wikileakskontor. I bland annat Medievärlden förklarade han att han letade efter journalister och tekniskt kunniga som kunde »bygga en kontext runt materialet«.

»Att träffa Julian Assange är lite som att träffa James Bond«, skrev Johannes Wahlström på Aftonbladet Kultur, den person som senare skulle bli den enda svenska journalist med fullständig tillgång till Wikileaks material. Den person som Svenska Dagbladet, Aftonbladet och SVT blev beroende av för att kunna släppa Wikileaksnyheter.

Assange träffade även företrädare för piratpartiet.

– På avstånd verkar de lite amatörmässiga, men de är nybörjare, kommenterade Assange till Europaportalen.

Exakt hur länge Assanges vårbesök i Stockholm pågick är oklart, däremot är det uppenbart att han fattade tycke.

När Assange för andra gången i år, den 11 augusti, anlände till Sverige hade han storslagna planer. Inte nog med att han ville skaffa ett utgivarbevis, han ansökte den 18 augusti även om arbets- och uppehållstillstånd. Det kringflackande nomadliv var över. Han hade hittat sin bas.

Efter seminariet i LO-borgen blev han intervjuad av TV4-nyheterna:

– Sverige är livsviktigt för vårt arbete och vi har länge fått stöd både från det svenska folket och av svensk lag.

Dagen efter skakade han hand med Rick Falkvinge efter att de båda skrivit under ett kontrakt där piratpartiet tog på sig att sköta driften av Wikileaks nya servrar. På så sätt skulle det politiska priset för att genomföra en razzia mot organisationen höjas.

Men i ett slag förändrades allt. På eftermiddagen den 20 augusti steg två unga kvinnor in på Klara närpolisstation i Stockholm för att berätta att de hade utsatts för sexuella övergrepp av Assange.

De hade båda medverkat på seminariet i LO-borgen och vid olika tillfällen haft sex med Assange. Enligt kvinnorna, varav den ena hade lånat ut sin lägenhet till Assange, började samlagen frivilligt men övergick i övergrepp.

Ett par timmar senare beslutade jourhavande åklagare Maria Häljebo Kjellstrand att Assange skulle anhållas i sin frånvaro misstänkt för ett fall av våldtäkt och ett fall av sexuellt ofredande. Beskedet blev genast en världsnyhet.

Morgonen efter tog den överordnade chefåklagaren Eva Finné över utredningen och gjorde plötsligt en annan bedömning. Beslutet om anhållande hävdes och samtidigt ändrades brottsrubriceringen i förundersökningen till två fall av ofredande.

Kvinnornas ombud Claes Borgström överklagade under den kommande veckan beslutet att lägga ned förundersökningen om våldtäkt. Samtidigt började internet fyllas av konspirationsteorier.

Assange, som påstod att polisen inte hade kontaktat honom, twittrade ut: »Anklagelserna är utan grund och varför anklagelserna kommer just nu är djupt oroande«. I en intervju i Aftonbladet berättade han hur han på förhand hade blivit varnad för »sexfällor«.

En av de unga kvinnorna svarade honom i samma tidning:

– Anklagelserna mot Assange är förstås inte iscensatta av varken Pentagon eller någon annan. Ansvaret för det som hänt ligger hos en man med skev kvinnosyn och problem med att ta ett nej.

De juridiska turerna tog ytterligare en märklig vändning den 1 september när en ny åklagare, överåklagare Marianne Ny i Göteborg, meddelade att utredningen mot Assange hädanefter gällde våldtäkt och sexuellt tvång.

Trots uppståndelsen kring rättsprocessen i Sverige fortsatte Wikileaks sin verksamhet och den 23 oktober publicerades närmare 400 000 hemliga dokument om USA:s krig i Irak. En dryg månad senare, i slutet av november, släpptes ytterligare 250 000 interna dokument, den här gången från den amerikanska utrikestjänsten.

Då var Julian Assange redan en internationellt efterlyst man, häktad i sin frånvaro och med en europeisk arresteringsorder på sig. Hans ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige hade fått avslag av Migrationsverket av sekretessbelagda skäl.

Så i tisdags greps Assange sedan han frivilligt hade anmält sig på en polisstation i London. Vid häktningsförhandlingarna samma dag avslogs ansökan om att släppas fri mot borgen.

Sverige var internetaktivistens drömland. Nu hade det blivit hans värsta fiende.