Bältesslarv och machokultur

Kollisionen var fruktansvärd. I nittio kilometer i timmen frontalkolliderade två linjebussar på väg 288 mellan Uppsala och Östhammar. Passagerarna, som var på väg till jobbet, hann knappt uppfatta vad som hände. Folk kastades av sina säten, glassplittret yrde och ljudet av hur den främre sidan av ena bussen slets upp skar i öronen på passagerarna.

När bussarna kort därefter hamnat i diket stod olyckans omfattning klar. Sex personer hade omkommit och ett 50-tal skadats. Hela dagen präglades nyhetssändningarna av händelsen.

Men trots den svåra olyckans omfattning är bussar ett relativt säkert transportmedel.

Bussolyckor med dödlig utgång är sällsynta i Sverige. Enligt forskaren Thomas Turbell vid VTI, Statens väg- och transportinstitut, omkommer i genomsnitt bara fyra busspassagerare om året i trafikolyckor. Det är runt en procent av det totala antalet omkomna i trafiken, knappt en tiondel så mycket som antalet förolyckade motorcyklister.

Den statistiken får Thomas Lekander, säkerhetsexpert på Vägverket, att klassa bussar som det säkraste transportmedlet på våra svenska vägar.

– Jag känner mig mer skraj på väg till en busshållplats än ombord på en buss. Åtminstone för att skadas, säger han.

Men trots toppositionen borde det vara ännu säkrare att åka buss. Flera experter som Fokus talat med menar att det fortfarande finns stora säkerhetsproblem i branschen.

NTF:s mediechef Thomas Carlson menar att en del av säkerhetsproblematiken inom bussbranschen grundar sig i en utbredd machokultur: chaufförer bryter systematiskt mot hastighetsbegränsningar, tar inte hänsyn till rådande väglag och tillåts köra av sina arbetsgivare trots att de har uppenbara alkoholproblem.

– Förarna är ofta dåliga föredömen, säger Carlson. Vid olika mätningar har vi upptäckt att mellan 15 och 30 procent kör utan bälte. Hur kan de, med trovärdighet, uppmana sina passagerare att själva spänna fast sig?

Just problematiken kring att det är så få – både av chaufförer och passagerare – som använder bälte tas återkommande upp. Enligt uppgift var det just säkerhetsbälten som räddade en del av personerna ombord på buss 811 i tisdagens olycka.

Men lagstiftning, hot om böter och skriftliga uppmaningar på klisterlappar har inte räckt till. Därför har VTI nu tagit fram en teknisk lösning som möjligen ska vända trenden: det obekväma bussätet. Tanken är att sätet inte ska gå att luta tillbaka förrän säkerhetsbältet används.

Enligt NTF:s Thomas Carlson har en del bussbolag också en del att ta tag i rörande sin personalpolitik. Han tar som exempel den busschaufför i Stockholm som i söndags stoppades från att köra 50 sportlovslediga ungdomar till Sälen med 1,4 promille alkohol i blodet och ett rejält spritförråd under förarstolen.

– Det säger ganska mycket om hur enskilda bussföretag följer upp sin personal, menar han. Går man till jobbet med så mycket promille i blodet, då har man tränat ett tag. Det tyder på dåliga rutiner för de anställda.

Tommie Vesterlund, säkerhetsansvarig på Svenska Bussbranschens Riksförbund, försäkrar att det jobbas hårt på att förbättra attityderna.

– Sedan 2003 arbetar vi systematiskt med säkerheten på branschnivå. Vi vill att man ska arbeta in det här tänkandet i företagskulturerna, men det kan ta lite tid, säger han.