Bär dina baklaster med hyfs!
Häromdagen kom det på en 50-liters. Det stod så på hans ryggsäck: 50 l. När bussen, tunnelbane- eller spårvagnen är som mest packad stiger det oftast på en ryggsäcksmarodör som är tungt lastad men låtsas som att lasten inte finns.
Vi pratar inte Kånken här. Ingen liten tunn tygsäck med matlåda och pocketbok. Vi pratar packningar motsvarande vad fjällvandrare tar med sig för en veckas vintervandring. Och de ska inte ut på långresa. Samma männi-skor återkommer dag efter dag och reser på utrymme för två till priset av en.
När man reser utomlands är de enda man ser bära ryggsäck antingen tågluffare eller svenskar.
Marodörerna uppträder ofta i par och diskuterar med gester. Effekten på oss övriga är som ett bowlingklot bland käglor.
Gravida kvinnor är väl medvetna om att tyngden där fram påverkar deras rörelsemönster. Men de som bär större laster baktill, som dessutom sticker ut 20–30 centimeter, är fullkomligt omedvetna om att de påverkar alla oss andra.
Och vad har de i ryggsäckarna? En dator? I så fall har de tryckt ner en Macintosh SE från 1988. Eller har de fyllt den med matjord för att plantera om sin azaleasamling hemma? Bär de ständigt med sig sin egen litterära kanon eller Joan Collins samlade verk?
Marodörernas baklaster bekymrar inte dem själva, bara oss andra. Vi som far runt i vagnarna och får smockor av deras ryggsäckar ruvar på den stora hämnden. En dag ska vi stiga på med gigantiska ryggsäckar, fyllda med matjord och halva vårt bibliotek, och låta varje resa i kollektivtrafiken bli ett tungviktarmöte.
Läs tidigare Fokuserat:
Abraham, Moses och tennisspelarna (#05-19)
