Dålig säkerhet bakom rånvåg

Måndag kväll i ett vanligt svenskt köpcentrum. Skotten ekar. Maskerade män. Forex kontor i Väla utanför Helsingborg rånades i veckan av ett gäng rånare med automatvapen. Två dagar senare inträffar ett liknande rån i Husby i norra Stockholm. Det är bara de senaste av årets hittills cirka 80 våldsamma rån mot banker och värdetransporter.

Bakom det dystra faktum att Sverige toppar statistiken över bank- och värdetransportrån i Europa ligger ett rent lönsamhetstänkande. Både från rånarnas och de rånades sida. Rånarnas »analys« bygger på att bytet kan bli bra, ett par miljoner i genomsnitt, och att det bara är 25 procents risk att åka in på ett par år.

Offrens analys bygger på att det är billigare att betala försäkringspremierna än att skaffa sig ett fullgott skydd i form av avancerad teknik och fler och bättre utbildade anställda. De som rånas är de privata transportföretag som tagit över de penningtransporter som tidigare sköttes av Riksbanken med polisens skydd. De privata företagen väger kostnaderna för sina rånförluster, som täcks av försäkringar, mot kostnaderna för olika säkerhetsåtgärder. Och hittills har myndigheter och försäkringsbolag inte tvingat bolagen att öka säkerheten.

Antalet bankrån har sjunkit dramatiskt sedan 90-talet, samtidigt som antalet rån mot värdetransporter ökat lika drastiskt. Förändringen sammanfaller i tiden rätt väl med Riksbankens beslut att först bolagisera och sen privatisera transporterna av sedlar och mynt.
Riksbanken bildade Pengar i Sverige AB, PSAB, 1999, men det blev ingen hit. Bolaget förlorade minst en halv miljard kronor på bara några år. Hur detta gick till är fortfarande ett mysterium för utomstående. Riksbanken drog sig ur och PSAB såldes häromåret till Securitas dotterbolag Loomis som nu har 50–60 procent av marknaden.

Sverige står för en tiondel av förlusterna, rånbytet, i hela Europa. Vi är, näst efter Irland, det land som förlorar mest på värdetransportrån. Under åren runt sekelskiftet, 1998–2004, hade Sverige 224 värdetransportrån medan Danmark hade 93, Norge 42 och Finland 4.

– En av förklaringarna är att vi i Norge har ställt mycket höga krav på de företag som sköter värdetransporterna. Så till exempel tvingades de tidigt av bransch- och tillsynsorgan att skaffa system där sedlarna förstörs direkt när transporten hotas, säger Hans-Jacob Anonsen på Finansnäringens Hovedorganisasjon i Oslo.

Men det håller inte Loomis med om.

– Att man lyckats i Norge beror inte på reglerna utan på att polisen där, liksom i Finland, punktmarkerat de som ägnar sig åt detta. Om svenska polisen hade gjort likadant skulle effekten bli densamma. Vi har satsat cirka 500 miljoner på säkerhet de senaste åren. Nu är det viktigt att polisen satsar, säger Thomas Backteman, informatör på Loomis.

Men nu kommer hårdare regler för värdetransportföretagen, med krav på utbildad personal och ny teknik. Säkerhetsföretagen svarar med att protestera. Loomis har inte heller klarat de rätt beskedliga krav som hittills ställts, på bland annat utbildning, och fick nu i höst sitt tillstånd indraget från februari nästa år. Men Loomis ledning säger att den har rättat till bristerna, och har överklagat beslutet.

Men frågan är snarare om de nya reglerna räcker, för samtidigt som antalet rån har minskat en aning har metoderna blivit allt våldsammare. Även på det området toppar Sverige, tillsammans med Belgien, den dystra statistiken. Här sker flest sprängningar, och här används mest automatvapen och hänsynslöst våld.

– En förklaring till det är nog att Sverige har en ganska stor grupp kriminella med krigserfarenhet och vapenutbildning från konflikterna på Balkan, säger Hans-Jacob Anonsen.