Danskt fiasko skapar frågetecken kring Europas gröna omställning
Går det att få lönsamhet i en process där så mycket av energin går till spillo?
Bild: TT
Härom veckan inföll deadline för anbud på tre nya vindkraftsparker i Nordsjön utanför Danmarks kust. Förväntningarna var högt uppskruvade, men inte ett enda anbud inkom, trots att många branschaktörer hade räknat på saken.
”Historiskt havsvindsutbud floppar”, ”Total kollaps”, ”Ett kolossalt fiasko” löd några av rubrikerna. Bland annat svenska Vattenfall förklarade att en sådan investering inte gick att räkna hem.
Med andra ord handlar frågan om havsbaserad vindkraft i dagsläget inte bara om tillstånd, utan i minst lika hög grad också om lönsamhet. Den danske energiministern Lars Aagaard hade själv en förklaring till hands efter auktionsfiaskot: omständigheterna för havsvindkraft har förändrats markant på relativt kort tid genom stora ränteförändringar, ökad inflation, flaskhalsar i leverantörskedjan – och alltför billig vindkraftsel. Elen är nämligen billig just när vindkraften levererar som bäst och dyr när det inte blåser, även benämnt kannibaliseringseffekten.
Havsvindkraften har även en annan central ingrediens som mera sällan berörs: vätgas. I korthet handlar kopplingen om att den tillkommande elen från havsvindkraft inte har någonstans att ta vägen när det blåser mycket. En del kan tas in i elnätet till lands, men även efter den enorma nätutbyggnad som Svenska kraftnät nu är inne i, kommer den stora bulken av elen att behöva hanteras på annat sätt.
Huvudspåret här är att producera vätgas genom elektrolys. Vätgas har användning i olika industriprocesser och kan också lagras för till exempel produktion av ammoniak och metanol eller återproduktion av el.
Den stora haken är att en betydande del av energin förloras för varje steg i dessa processer. Om el ska återproduceras, uppgår förlusterna lågt räknat till 70 procent av ursprungsenergin. Av ettusen vindmöllor kommer alltså 700 att producera el som går förlorad.
Alltså inställer sig frågan om det går att få lönsamhet i en process där så mycket av innehållet (energin) går till spillo innan den kommer till användning. Till detta kommer att kostnaderna ska täckas också för den omfattande infrastruktur som vätgashanteringen förutsätter. Detta är också kärnan i energibranschens diskussioner i ämnet. Grundfrågan kan kokas ner till just produktionskostnaden för vätgasen. Köparna av gasen nämner priset 1-2 euro per kilo som en smärtgräns. Producenterna brukar å sin sida ange spannet 5-8 euro per kilo som ett minimum.
Här anas en väsentlig del av svaret på frågan varför Vattenfall inte vill bygga ens de havsvindkraftsparker som bolaget redan har fått tillstånd att uppföra. Och varför bolaget inte lämnade in något anbud i den danska auktionen.
En aspekt till är central. Vätgas som produceras av vindkraft räknas som grön. Gasen går visserligen att producera långt billigare av fossila källor, men växthusgasutsläppen blir då betydande. Inom EU började grön vätgas beskrivas som en avgörande pusselbit i energiomställningen i samband med Den gröna given 2019. Året därefter antogs en vätgasstrategi och 430 miljarder euro avsattes för integrering av vätgas i energimixen. I år har ytterligare lagstiftning antagits i syfte att främja ”gröna” gaser.
Av särskilt intresse är därför den rapport om vätgasmarknaden som nyligen publicerades av EU:s byrå för samarbete mellan ländernas energimyndigheter, ACER. Några av kommentarerna lyder:
- EU riskerar att missa det strategiska målet för 2030 om en konsumtion av 20 miljoner ton förnybar vätgas. Av dagens konsumtionen på 7,2 miljoner ton produceras 99,7 procent från fossila bränslen.
- 42 000 km vätgasledningar, flera lagringsprojekt och terminaler planeras för det kommande decenniet, men endast om 1 procent av dessa har slutligt investeringsbeslut fattats.
- Den nuvarande konsumtionen av förnybar vätgas är minimal, och även om EU:s mål för förnybar energi och utsläppsminskningar kan driva efterfrågan, har utvecklingen hittills varit långsam.
- Kostnaden för förnybar vätgas är för närvarande 3 till 4 gånger högre än för vätgas producerad från naturgas, vilket avskräcker från tidig användning.
I år har en lång rad vätgasrelaterade storprojekt – havsvindkraften inkluderad – lagts ner eller skjutits upp på obestämd tid och många investerare har gjort miljardförluster. Metanolprojekt i Örebro och Örnsköldsvik och en fabrik för grönt flygbränsle i Sollefteå är svenska exempel.
***
Läs även: Elpriskaoset göder Svenska Kraftnät
