Därför får mammorna vårdnaden

Utanför gallerians genomskinliga skjutdörrar håller Stenungsund på att släckas ner. Joakim Ramstedt har just träffat sin tre år gamla dotter med en kontaktperson i en av socialtjänstens lägenheter några mil härifrån. Han gör det fyra timmar varannan vecka. Det blir åtta i månaden

– Vi gungade lite i dag. Men det var så kallt så vi var tvungna att gå in. Det är en ganska stor lägenhet, och så finns det en låda med gamla leksaker, säger han. Nu är det två veckor kvar till nästa möte.

I vårdnadstvister ska lagen utgå från barnens bästa. Därför har man i Sverige som mål att så ofta som möjligt döma till gemensam vårdnad. Men ungefär 160 000 av Sveriges två miljoner barn växer upp utan sin pappa som vårdnadshavare. Om föräldrarna inte är gifta när ett barn föds får mamman automatiskt vårdnaden om barnet. Ifall det döms till enskild vårdnad i domstol är det i åtta fall av nio mamman som får den. Sedan en lagändring 2006, då samarbetssvårigheter blev ett starkare skäl till att upplösa vårdnaden, har antalet fall där man dömer till gemensam vårdnad minskat drastiskt. Från hälften ner till en tredjedel. En förälder som inte har vårdnadsansvar för sitt barn har ingenting att säga till om när det gäller uppväxt, var barnet ska bo eller frågor som rör skolgång eller besök hos sjukvården.

Lena Celander-Jörgensen är barnrättsjurist och arbetar med att företräda både mammor och pappor i vårdnadstvister. Hon menar att mamman har en stor fördel i tvisterna.

– Hon kan slänga anklagelser på pappan och han måste då lägga all sin energi på att försvara sig och förklara att han är en bra pappa. Hon behöver inte visa att hon är en bra mamma. Pappan hamnar alltid i en försvarssituation och det blir en slags omvänd bevisbörda, menar Lena Celander-Jörgensen.

Före förlossningen hade Joakims och mammans relation blivit allt sämre under en lång tid. En morgon när Joakim vaknade, en tid efter att dottern fötts, var plötsligt mamman borta och hade tagit deras dotter med sig. Under perioden som följde fick Joakim och dottern träffas mycket lite och mötena skedde alltid under mammans övervakning och på hennes villkor. Till slut kontaktade Joakim en advokat och lämnade in en stämning till tingsrätten. Han ville ha ett normalt umgänge med sin dotter.

– Skulle jag fortsätta så här, eller skulle jag gå till domstol? Det var antingen det eller att ge upp. Och ge upp tänker jag aldrig göra.

Joakim har en son från ett tidigare förhållande som han träffar varannan helg och deras kontakt fungerar bra.

Kerstin Sjöbratt arbetar på Bris. De får in många samtal från barn med ingen eller liten kontakt med sin pappa.

– Om ett barn inte får träffa sin pappa saknar de honom självklart. De bär på en sorg som präglar deras liv. De lägger också lätt skuld på sig själva för att pappan inte är närvarande. Det kan påverka barnets självbild och trygghet med sig själv, säger hon.

Joakim Ramstedt missbrukade alkohol under några veckor efter separationen. Sedan dess har han inte druckit. Mamman anklagar honom också för att ha adhd. Inget av det här ska räcka för att förlora vårdnaden. Enligt lagstiftningen ska domstolen döma till enskild vårdnad om det finns risk för att det förekommit incest, svårt missbruk, misshandel eller om föräldrarna har väldigt stora samarbetsvårigheter.

I en vårdnadstvist försöker domstolen under det första mötet få föräldrarna att komma till ett gemensamt beslut. Om det inte går får socialtjänstens familjerätt göra en utredning om vem som är bäst lämpad som förälder. 2006 gick föräldrarna till 7 300 barn igenom en utredning om umgänge, boende och vårdnad. Utredningen brukar ta mellan tre månader och ett år och baseras enligt en undersökning vid Lunds universitet i genomsnitt på drygt två och en halv timme möte per förälder.

Domstolen fattar före utredningen ett beslut om hur umgänget mellan barnet och de båda föräldrarna ska se ut under perioden. Den som gynnas av det här tillfälliga beslutet får också i de allra flesta fall domen med sig. I Joakims fall blev det tillfälliga beslutet att han och dottern får träffas två gånger i månaden tillsammans med en kontaktperson som bestäms av familjerätten. Men under de två år tvisten pågått har de träffats högst femton gånger därför att familjerätten inte kunnat tillhandahålla en kontaktperson.

Annika Rejmer, rättssociolog på Lunds universitet, har utrett systemet kring vårdnadstvister tillsammans med Anna Singer på Uppsala universitet. De anser att en förklaring till att enskild vårdnad oftast döms ut till mamman är en förlegad syn på mamman som den bästa föräldern.

– Det är ett system från det gamla hemmafru- och arbetarsamhället som lever kvar än i dag. Och sådant tvättar man inte bort så lätt, säger Annika Rejmer.

När det svenska bondesamhället övergick till industrisamhälle omkring år 1900 ändrades också familjeförhållandena drastiskt. Tidigare var bondehemmet som ett eget litet företag som livet kretsade kring, båda föräldrarna tog del i barnens uppfostran. När pappan sedan började förvärvsarbeta vistades han hemifrån under de långa arbetsdagarna och mamman tog över hela ansvaret för hemmet. Pappan hamnade ofta utanför familjelivet och barnuppfostran. Det blev ett samhälle där mannen tjänade pengar till familjen och kvinnan tog hand om hem och barn.

Det skulle dröja fram till sextiotalet innan kvinnor på allvar började komma ut i arbetslivet och dagis blev ett riktigt alternativ till att mamman var hemma.

– Det var en dubbel frigörelse. Samtidigt som man skulle ge mamman ett jobb försökte man också göra mannen med barn, säger Lars Plantin på Malmö högskola som skrivit en doktorsavhandling om mäns föräldraskap.

Enligt justitieminister Beatrice Ask är det barnens behov man utgår från i lagstiftningen. Det viktiga är inte ifall mamman eller pappan får vårdnaden.

– Hur det ser ut präglas ju av allas våra värderingar och könsroller. Jag utgår från att båda är lika bra föräldrar. Men det finns ingen matematisk jämställdhet, säger hon.

Barnombudsmannen Lena Nyberg håller med om att fokus ligger på barnen. Och hon tycker att det är naturligt att vårdnadsansvaret oftare hamnar hos mamman.

– Våld, missbruk och sexuella övergrepp är mer förekommande bland män. Men i normalfallet är det viktigt att barnet växer upp med båda sina föräldrar och min bild är att man utgår från vad som är bäst för barnet när man dömer, säger hon.

Barnrättsjuristen Lena Celander-Jörgensen tror att anledningen till att pappor i så hög utsträckning förlorar vårdnadstvister ligger mycket hos familjerätten där de flesta som arbetar är kvinnor. Och kvinnor förstår bäst andra kvinnor.

– Pappor blir diskriminerade för att utredarna har ett kvinnligt perspektiv. Naturligtvis påverkar det utfallet. De flesta utredningarna är undermåliga på den punkten, säger hon.

Beatrice Ask säger att det inte finns planer på några större förändringar i lagstiftningen med tanke på att 2006 års lag är såpass färsk.

– Jag är rätt säker på att våra myndigheter utför det uppdrag man har på bästa sätt. Ord står mot ord och jag har väldigt svårt att se att man ställer sig på någons sida i en konflikt, säger hon

– Båda föräldrarna kan inte vinna i vårdnadstvist. Och ska man välja så är det oftast mamman som tagit hand om barnet mest, säger Chris Börgesson, enhetschef på familjerätten i Göteborg.

Hon påpekar att barnen ofta är väldigt små när föräldrarna separerar och då oftast har en närmare relation till modern. Vårdnaden hamnar oftare hos mamman än hos pappan också därför att män inte tar ut föräldraledighet i samma utsträckning som kvinnor.

Efter ett par möten med Joakim Ramstedt gav familjerätten sitt utlåtande att domstolen borde besluta om ensam vårdnad till mamman. Det innebär att domen, som kommer nu i början av året, också med största sannolikhet tilldömer mamman vårdnaden.

– Min dotter har ju en hel släkt på min sida också. Farmor, farfar, en bror och kusiner. Hon får inte träffa dem. Hon får aldrig chans att lära känna dem ordentligt, säger han.

30 år av tvister

1977 införs gemensam vårdnad utanför äktenskapet. Det blir möjligt för samboende och skilda par att utöva vårdnad.

1998 förändras föräldrabalken så att gemensam vårdnad blir utgångspunkten i bedömningar av vårdnadsfrågan. En bieffekt av detta blir att en del högst olämpliga föräldrar får behålla vårdnaden om barnet.

2006 sker en ändring i föräldrabalken som innebär att mer fokus ska ligga på barnet i vårdnadstvister. Samarbetssvårigheter förs upp som en större anledning att bryta den gemensamma vårdnaden och om ett barn misstänks fara illa ska domstolen i större utsträckning besluta utifrån dessa misstankar. Sommaren

2007 dömer HD i ett fall till ensam vårdnad för mamman enbart grundat på föräldrarnas samarbetssvårigheter. Domen blir prejudicerande och därmed vägledande för andra liknande fall.