Därför rasar taken

Den nya arenan i Vänersborg. Lundbyhallen i Borås. Ica-Maxi i Kristinehamn. Från Båstad i Skåne till Luleå i norr har taken rasat under vintern. Fram till torsdag eftermiddag den femte mars hade sammanlagt 110 tak fallit samman.

– Det är helt enkelt inte acceptabelt att viktiga byggnader som allmänheten tryggt förutsätts kunna gå in i haft tak som rasat. Det måste bli ändring!, dundrade miljöminister Andreas Carlgren på en hastigt sammankallad presskonferens.

Enligt Boverket är det inte snön som är orsaken till mängderna av takras över hela landet. Nikolaj Tolstoy, enhetschef vid bygg- och förvaltningsenheten, konstaterar att snömängderna inte är större än vad normerna förutsätter. Snön avslöjar däremot byggfel, slarv och okunskap. En aktuell europeisk undersökning visar att 1 procent av takrasen har berott på snön medan 75 procent orsakats av felräkningar eller felaktigt utförande.

– Man bygger med längre spännvidder, slankare konstruktioner och använder mindre material, samtidigt som man med datorer kan räkna fram precis vad som krävs för att klara normerna. Det är möjligt att våra regler kommer att behöva förändras, säger Nikolaj Tolstoy.

Miljöministern vill nu ställa högre krav på byggherrarnas kontroller. Men frågan är om det inte räcker med att blicka tillbaka drygt 20 år tillbaka i tiden.

När byggsektorn avreglerades under åttiotalet var det inte längre byggnadsnämnderna som krävde in och godkände ritningar och beräkningar. Med nya plan- och bygglagen 1987 skulle i stället byggherrarna granska sig själva via kontrollplaner och sina egna kvalitetsansvariga.

Mats Axelsson, expert på byggnaders bärförmåga på Sveriges Tekniska Forskningsinstitut (SP), minns hur det var tidigare.

– Då dokumenterades allt och man kunde gå direkt till byggnadsnämndens arkiv för att ta fram konstruktionsritningar och beräkningar. I dag är det ett stort bekymmer att få fram någon som helst dokumentation för att se vem som är ansvarig.

Bristen på dokumentation öppnar för alla och envar att skylla på någon annan, precis som nu sker med de nerfallna taken. Hur hänger då rasen samman med de ändrade kontrollreglerna på 1980-talet?

– Vi har haft fler än etthundra takras och påfallande många är nya byggnader. Vi ser ett mönster med lätta takkonstruktioner i stål eller trä, med långa spännvidder, ofta uppemot 20 meter, konstaterar Mats Axelsson.

Dagens system lägger allt ansvar på byggherren som i många fall inte har den kunskap som krävs. Inte minst när de stora byggföretagen bygger och sedan lägger över hela ansvaret på en färsk bostadsrättsförening som saknar den kompetens som krävs.

– Det nya systemet med att lägga allt ansvar på byggherren är unikt för Sverige, förklarar Katarina Nilsson, ansvarig för arkitektur- och professionsfrågor hos Sveriges Arkitekter. I andra länder görs arkitekter och eller konstruktörer ansvariga, där finns en helt annan myndighetskontroll. Nu görs PBL om, men min bedömning är att det inte tas tillräcklig hänsyn till de här frågeställningarna.

Rune Johansson, vd för Byggutbildarna, har varit med som expert i förarbetet inför nya PBL. Han hävdar att kontrollsystemen inte fungerar.

– Man kan vara tveksam till så pass mycket egenkontroll som vi har i dag. Det kommer att bli tuffare med nya PBL, men sedan är det frågan om kommuner och andra på allvar följer intentionerna i lagen. Det finns alltför många byggare som hellre ser till ekonomi än kvalitet och noggrannhet.

Fakta

103 rapporterade takras i 63 kommuner varav 26 djur­stall, 15 idrottshallar 10 industrilokaler och 4 affärer. Uppgifterna gäller perioden 1 jan–1 mars 2010.

Källa: SP och Boverket