De bortglömda kossorna

”Vi är bondeägda”. Tankbilens slogan syns tydligt från E4:an innan den kör in på en av Arlas nordligast belägna mjölkgårdar, Västbo i Njurunda församling, söder om Sundsvall. Här sköter Karl Åke Karlsson om 300 nötkreatur, varav 140 mjölkkor, och 250 hektar jordbruksmark. Merparten är små skiften, mellan 0,3 till fyra hektar, som Karl Åke Karlsson arrenderar från ett trettiotal fastigheter som en gång i tiden hade egna mjölkkor. 

–  Den nya hållbarhetsersättningen värderar hög proteineffektivitet per hektar medan mitt arbete med att hålla kulturlandskapet öppet och bevara den biologiska mångfalden inte värderas lika högt.  

Den hållbarhetsersättning Karl Åke Karlsson syftar på är de totalt 500 miljarder euro som Arla årligen öronmärker för att nå målet att minska gårdarnas klimatutsläpp med 30 procent till 2030. Pengarna omfördelas från kooperativets gemensamma intäkter och för varje åtgärd som bonden gör delas hållbarhetspoänger ut. En poäng ger 0,03 eurocent per kilo mjölk och betalas ut varje månad med start nu i augusti. I nuläget kan Arla-bonden uppnå 80 hållbarhetspoäng, som fördelas inom sex olika kategorier där den största ger bonden maximalt 49 poäng utifrån hur effektiv gården är med foder-, gödsel-, protein- och markanvändning. Det vill säga mer än hälften av poängen, medan kategorin biologisk mångfald och kolbindande jordbruk som handlar om att ha kor på bete, bruka permanenta gräsmarker och fleråriga grödor som exempelvis vall, ger 8 möjliga hållbarhetspoäng. 

Karl Åke är en av mejerikooperativets 8500 medlemmar, eller ägare enligt Arla, som numer finns i sju nordeuropeiska länder. Överlag är han positiv till att möta marknadens klimatkrav, men menar att som hållbarhetsersättningen är utformad missgynnas gårdar med vallodling i skogs- och mellanbygd.

– Jag har mer än tredubbla maskinkostnader för små skiften och lägre skörd jämfört med mjölkbönder i södra Sverige och Danmark. 

En granskning av Lighthouse reports, en ideell europeisk nyhetsredaktion, med bas i Nederländerna, som tillsammans med etablerad media i Europa sampublicerar journalistiska granskningar, främst inom områdena migration, klimat, väpnade konflikter och korruption, visar att Karl Åke inte är ensam om sin kritik. Med bara veckor kvar till den första utbetalningen undrar svenska Arlabönder hur deras eget kooperativ kunde ta fram en hållbarhetsersättning som inte värdesätter kornas positiva roll som effektiva omvandlare av gräs till mjölk och kött. Genom motionen ”En hållbarhetsersättning som inte är hållbar” har en majoritet av svenska Arlabönder under våren kritiserat den nya hållbarhetsersättningen. Bland annat anser de att den gynnar intensiv mjölkproduktion i slättbygder, på bekostnad av gårdar i skogs- och mellanbygd där jordbruksmarken helt enkelt inte kan ge lika stora skördar som på slätten.  

Något förenklat beräknar hållbarhetsersättningen gårdens klimatutsläpp utslaget på mjölkvolym per hektar. Det innebär att gårdar som producerar mycket mjölk på få hektar har möjlighet till fler hållbarhetspoäng, vilket innebär mer betalt för mjölken. Samtidigt menar bönderna att gårdar med stora arealer av naturbetesmark eller vallodling straffas eftersom all markanvändning i hållbarhetsersättningen räknas som negativ och åtgärder för att exempelvis bevara biologisk mångfald knappt ersätts med några hållbarhetspoäng alls.    

Hårdraget bottnar kritiken mot hållbarhetsersättningen i två olika synsätt på kor och lantbruk. Det ena har enbart ett klimatfokus och vill att jordbruket hela tiden ska blir mer effektivt – öka mjölkvolymen per hektar och ko. Det andra står för en bredare syn på lantbruksproduktion och inkluderar andra värden som exempelvis biologisk mångfald, djuromsorg, kulturlandskap och jordförbättring.  

– Hållbarhetsersättningen vill att vi bönder ska vara effektiva och driva så stor produktion som möjligt, säger mjölkbonden Kent Carlsson från Tranås, som har ett mångårigt engagemang inom Arla, nu senast inom Arlas Sustainable Working Group. Trots det är han kritisk. 

– Den här modellen gynnar ett industrijordbruk som vi inte har i Sverige i dag. 

Hållbarhetsersättningen har tagits fram för att den ska passa gårdar i alla sju länder där Arla verkar. En svår uppgift. Exempelvis är markanvändning ett problem i länder som har ont om sådan, exempelvis i Nederländerna, medan Kent Carlsson, Karl Åke och andra bönder i svensk skogs- och mellanbygd kämpar för att hålla jordbrukslandskapet öppet och då spelar betande djur en avgörande roll.  

Kent Carlsson vill också att hållbarhetsersättningen ska ge svenska bönder utväxling på lagkravet att ha mjölkkor och kvigor på bete. 

– I sin reklam säger Arla att betesmarkerna är Sveriges regnskog, trots det ersätts inte det här arbetet tillräckligt i hållbarhetsersättningen. 

Den kritik som framförts av de svenska ägarna tillbakavisas av Arla centralt. 

– Initialt ser vi inte att den skulle misskreditera den typen av gårdar som motionen tar upp, säger Gustav Kämpe, en av fyra svenska styrelseledamöter i Arla Foods styrelse. 

Han påpekar att hållbarhetsersättningen är under utveckling och ser gärna att biodiversitet och kolinlagring så småningom kan bli en del av beräkningsunderlaget, men först måste det finnas en lämplig och fungerande internationell standard för det.  

I de sex andra länder där Arla verkar har inte hållbarhetsersättningen stött på samma motstånd och debatt som den gjort i Sverige, påpekar Gustav Kämpe. 

– I Danmark finns ett stort och positivt intresse för hållbarhetsersättningen, som beror till viss del på den danska debatten om att införa klimatskatt på gårdarna, medan medlemmarna i exempelvis Storbritannien ser det kommersiella värdet.  

På en stor betongplatta precis utanför Karl Åkes ladugård ligger flera ton hårt packat, konserverat gräs – ensilage. Det här är grundstommen i mjölkkornas diet och brukar kompletteras med kraftfoder, det vill säga spannmål, som ger ytterligare näring och energi. Kraftfodret kan också innehålla tillskott av protein och energi från exempelvis sojabönor och majs. Detta är ytterligare en kritiserad aspekt av hållbarhetsersättningen. För att få höga hållbarhetspoäng krävs det att bonden odlar mycket foder på liten yta, och majs tar exempelvis betydligt mycket mindre mark i anspråk än vallodling.  

– Men jag kan inte odla majs så här långt norrut. Jag odlar vall, men för det får jag inga hållbarhetspoäng, eller jag får till och med sämre poäng, trots att vallen binder mycket mer kol i marken än majs och är en förutsättning för biologisk mångfald, säger Karl Åke och bryter loss en bit från den kompakta gräsväggen. 

– Min roll som bonde är att fånga solen och det gör jag genom det här gräset och tillsammans med min viktigaste jobbarkompis, fotosyntesen. 

Att gårdarnas geografiska läge får betydelse när kooperativets gemensamma pengar ska omfördelas har inte undgått Arlas svenska ägare. 

– Det är orättvist att ett kooperativ som Arla kommer betala mer för mjölk från slättbygd än skogsbygd, därför att man kan ta högre skördar på slätten och söderut, säger Marianne Schönning från Hälsingland.  

Det var hon som tog initiativ till den kritiska motionen och tycker att Arlas ledning forcerat utformningen av hållbarhetsersättningen. 

– Och nu när vi medlemmar har tyckt till, 14 av 17 kretsar har kritiserat hållbarhetsersättningen, då är det märkligt att den breda kritiken sannolikt inte kommer leda till någon förändring. Hårdraget kan man säga att hållbarhetsersättningen passar majsodlande mjölkbönder i till exempel Danmark, medan den missgynnar bönder i skogs- och mellanbygd i Sverige som sköter om naturbeten och mer extensiva marker, säger Marianne Schönning. 

När Karl Åke, Njurundas sista mjölkbonde, räknar på Västbo mjölkgårds hållbarhetspoäng kommer de sannolikt summeras till strax under hälften. 
– Så klart att Arla måste tänka på avräkningspriset, men om mjölkproduktionen hela tiden rationaliseras så kan det komma tillbaka och bita oss i svansen. Vi Arlabönder i norr måste också få finnas kvar. Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

***

Läs även: Därför tonas goda nyheter om klimatet ned

Läs även: Svenska bönder förlorar miljoner i Ryssland