De fem vise männen

Varför gick sd framåt? Om du bjudits in för att svara på det är du förmodligen en herre som inte varit i hetluften på många år. I SVT:s »Agenda« förklarade Göran Persson att allt beror på dålig mobiltäckning på landsbygden. I Expressen lyfte Anders Björck fram att moderaterna inte satsat på att ta bort värnskatten.

Om det inte rört sig om så framstående statsmän hade man kunnat tro att de rabblat upp högst privata problem; tar det möjligen lång tid att ladda text-tv-sidan 231 på Göran Perssons gård i Sörmland?

Samtidigt fick centerledaren Annie Lööf uppmaningen att agera vuxet och ansvarsfullt av sin föregångare Olof Johansson. Samme Johansson som avgick efter att regeringen beslutat att bygga Öresundsbron – en bro som han enligt egen utsago aldrig någonsin åkt på. Av princip.

Lars Ohly sa till DN att det vore »dålig taktik« av Jonas Sjöstedt att inte kräva att ett vinstförbud lades in i budgetförslaget. Även Per Gahrton var ute och vevade. Hans gamla parti riskerade en »svekdebatt« om två kärnreaktorer inte stängdes snabbare än man kan säga deuterium-isotop.

Så där fortsatte det. Några debattörer började till och med åkalla döda män: Hjalmar Mehr, Tage Erlander, Carl Bildt (nota bene: inte död).

Dessa män. Dessa stora män. De skulle ha gjort det annorlunda.

Och plötsligt får vi en alternativ förklaring till varför det gick så bra för sverigedemokraterna. Ett nytt parti slipper ju den där grånande farbrodern. Han som antingen får bra betalt av JKL eller bara vill få erkännande för sina insatser på 90-talet.

Den dag en rynkig Jimmie Åkesson sitter och gaggar i tv, då vet vi att partiets saga är all.