De vinner på välgörenheten

Det är högkonjunktur för godhet. Julen är den tid på året då svenskarna skänker mest pengar. I december i år kommer summan att landa på drygt en miljard kronor totalt. Men pengarna strömmar inte bara in till behövande, utan även till dem som leder arbetet. Fokus granskning visar att topparnas löner de sista åren har rusat i några av de största svenska ideella biståndsorganisationerna.

Röda Korset, som är störst, är löneledande. Där tjänar generalsekreteraren Christer Zettergren mer än en miljon kronor om året.

– Det är en rimlig lön för en chef på en så här stor organisation. Vi måste ha kompetenta människor anställda här hemma i Sverige och det kostar pengar, säger Bengt Westerberg, ordförande i Röda korset, tidigare vice statsminister och folkpartiledare.

Själv har Bengt Westerberg runt 800 000 kronor i ersättning per år som ordförande i svenska Röda Korset och som vice ordförande i internationella Röda Korset och halvmånefederationen. Det är i klass med de mindre/medelstora börsföretagens styrelseersättningar. Som en jämförelse tjänade ordföranden i klädbolaget Lindex, med en årlig försäljning på fem miljarder kronor, förra året 500 000 kronor.

– Uppdragen är ett heltidsarbete och min ersättning har beslutats av stämman i Röda Korset, säger Bengt Westerberg.

De arvoden och löner som Röda Korsets ordförande Bengt Westerberg och generalsekreterare Christer Zetterberg har räcker till att bekosta skolgång, bostad och mat för mer än 700 afrikanska eller asiatiska fadderbarn under ett år.

Den jämförelsen gillar inte Bengt Westerberg.

– Våra löner och arvoden bekostas inte av insamlade pengar utan av medlemsavgifter och avkastning på Röda Korsets kapital, säger han.

Kapitalet består dock till stora delar av fonder som tillkommit genom gåvor eller arv. Däremot går inte medel som anslagits till ett specifikt ändamål, som tsunamin eller liknande, till chefernas miljonlöner.

Men det är inte så länge sedan som det var ett rent ideellt arbete att vara ordförande i Röda Korset. Det var under prinsessan Christina Magnussons tid på 1990-talet som lön infördes.

Hennes företrädare fick bara ersättning för utebliven inkomst, i den mån arbetet inkräktade på deras vanliga jobb. Prinsessan Christina och hovet har valt att inte kommentera uppgifterna. Enligt Anders Milton, som var ordförande före Westerberg, var skälet till att Röda Korset införde lön till ordföranden att även den som inte har ett större sparkapital på banken skulle ha råd att ta jobbet.

Årsredovisningen visar dock att Westerberg och Zettergren har fått ett rejält lönelyft sista åren. Mellan 2005 och 2006 ökade deras sammanlagda ersättning med 200 000 kronor till 1,8 miljoner.

Och det är inte bara på Röda Korset som cheferna tjänar bra. Rädda Barnens generalsekreterare Charlotte Petri Gornitzka och SOS-Barnbyars generalsekreterare Elisabet Andersson ligger på samma nivå (se tabell intill). Andersson har också möjlighet att gå i pension vid 62, och kostnaderna för hennes pensionsavsättningar var bara för det enskilda året 2006 543 000 kronor, enligt årsredovisningen. Men i gengäld arbetar SOS-Barnbyars ordförande och styrelse utan ersättning. Marianne Nivert, som är ordförande i Rädda Barnen, får 20 000 i månaden, eller 240 000 kronor per år.

Totalt finns det 400 ideella organisationer i Sverige som har beviljats ett så kallat 90-konto för insamling av pengar. Där finns de största och mest kända organisationerna, men också många mindre och unga uppstickare. Och de har en annan syn på ersättningar till chefer och anställda.

Läkare utan gränser startades av en grupp franska läkare som hade arbetat åt Röda Korset i Biafra, och de ansåg att det behövdes en oberoende medicinsk organisation. I december räknar ledningen med att samla in cirka 20 miljoner kronor, en summa nästan i klass med Röda Korsets.

– De pengar som vi får från den vanliga privata människan ger oss frihet och möjlighet att agera snabbt när en katastrof inträffar, eftersom vi inte behöver vänta på beslut från någon myndighet, säger den svenska avdelningens generalsekreterare Dan Sermand.

Här är det bidrag och ideellt arbete som gäller.

– Hela organisationen är uppbyggd på ideellt arbete. Våra anställda har extremt låg lön i förhållande till den man har i andra organisationer, säger Dan Sermand.

Själv tjänar han 40 000 kronor i månaden, alltså ungefär hälften av cheferna i de äldre, mer etablerade organisationerna.

– Min lön är kanske inte speciellt hög men den ska inte vara högre heller.

På frågan om han har några åsikter om de kollegor i andra organisationer som har miljonlöner för sitt hjälparbete svarar Dan Sermand:

– Jag ska nog inte säga vad jag tänker. Men för mig är det självklart att pengarna ska gå till dem som behöver hjälp.

Carin Jämtin var biståndsminister i den socialdemokratiska regeringen, och har också arbetat med biståndsfrågor på Olof Palmes center, där hon som biståndschef hade en månadslön på cirka 35 000 kronor. Hon är tveksam till miljonlönerna.

– Det är väldigt mycket pengar som en del tjänar i några av de stora organisationerna. Ibland behövs en bra lön för att rekrytera någon, men då är det viktigt att frågan diskuteras aktivt i den ideella organisationen. Det kanske till och med finns professionella människor som är beredda att sänka sina lönekrav för att få jobba med något de tror på, säger hon.

Ideella organisationers årsredovisningar är inte offentliga handlingar, vare sig hos Skatteverket eller Bolagsverket. Medlemmarna förväntas granska ekonomin på egen hand, och till för bara ett par år sedan behövde organisationerna inte redovisa ledningens eventuella förmåner.