Debatt: Ökning av kostnadsutjämningen – ett hafsverk som skapar oreda

Regeringen har nu beslutat att göra förändringar i kostnadsutjämningssystemet mellan kommuner och regioner, i huvudsak i enlighet med det förslag som den senaste utredningen presenterat. I den grundläggande sakfrågan råder total politisk enighet. Det krävs en utjämning av opåverkbara kostnader mellan kommuner och regioner för att ge alla likartade ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamhet.

Skatteutjämningssystemet med dess tre olika ben ger också i grund och botten goda förutsättningar runt om i landet och det omsätter en bra bit över 100 miljarder kronor. Staten står för huvudparten av dessa pengar. En region och några kommuner står för en mindre del.

Det råder ingen tvekan om att glesbygd kostar. Långa avstånd, små enheter som är svåra att få ekonomi i och svårigheter att rekrytera personal är några exempel på de utmaningar som många kommuner står inför liksom avfolkning. Samtidigt står storstadsområdena inför utmaningar som kraftigt ökad befolkning, trängsel, starkt tryck på utbyggda välfärdsverksamheter och insatser för ökad trygghet. Allt detta måste tas på stort allvar och hanteras seriöst.

Vi tycker att regeringens hantering av hela utjämningsfrågan lämnar mycket i övrigt att önska och skapar helt onödiga motsättningar mellan städer och glesbygd. Vi upplever det som att regeringen vill konstruera en sådan konflikt, istället för att bidra till goda lösningar för hela Sveriges befolkning. Enligt förslaget, som riksdagen slutligen beslutar om, ska förändringarna genomföras redan vid årsskiftet.

Alla kommuner och regioner har redan genomfört eller är mitt i sina budgetprocesser för år 2020. Att komma med så genomgripande förändringar av de ekonomiska förutsättningarna i ett så här sent skede är inte att behandla kommuner och regioner och deras invånare med respekt. Många kommer få genomföra påtagliga neddragningar av verksamheter inom fyra månader. Till exempel har Region Skåne redan beslutat om budget 2020 men drabbas nu av ny kostnad om närmare 300 miljoner kronor. Det motsvarar driften av Landskrona lasarett.

För kommunerna har under senare år mottagningen av flyktingar blivit en ekonomisk utmaning. Staten har i detta avseende inte tagit sitt ansvar. Men den frågan borde inte regleras inom ramen för utjämningsystemet, utan genom direkta statsbidrag.

För regionerna är den största förändringen i regeringsbeslutet att regioner med hög tillväxt drabbas negativt. Av alla 21 regioner är det bara en region som betalar in till utjämningssystemet och kommer ensamt stå för närmare 3 miljarder kronor per år i utjämning.

Istället för att nu genomföra ett hafsverk som kommer att skapa oreda och som i onödan ställer kommuner och regioner mot varandra borde hela skatteutjämningssystemet ses över i sin helhet. Det finns fler viktiga perspektiv som regeringen negligerar. Ett sådant är tillväxtens betydelse för utvecklingen för hela vårt land. 

Vi föreslår istället att riksdagen röstar ned förslaget om införandet från 1 januari 2020 och till 2021 hinner på djupet granska och ändra de drastiska konsekvenser som förslaget innebär för tillväxten i Sverige. En stark tillväxt borde och ska komma hela Sverige till del, men inte genom att äventyra densamma med stora ekonomiska försämringar på mycket kort tid.

Philip Sandberg (L) kommunstyrelsens ordförande i Lund
Carl-Johan Sonesson (M), regionstyrelsens ordförande i Region Skåne
Anna Tenje (M), kommunstyrelsens ordförande i Växjö
Ella Bohlin (KD), vårdutvecklingsregionråd i Region Stockholm
Irene Svenonius (M), regionstyrelsens ordförande i Region Stockholm

Det här är en debattartikel. Har du eller en organisation du representerar en åsikt ni vill föra fram i en aktuell fråga? Skicka in er debattartikel till [email protected]!