December hela veckan

En gråskäggig kommentator av det politiska spelet slog sig ner mellan två yngre nyhetsreportrar strax före lunch i onsdags.

– Jag blev förvånad när jag läste motionerna, sa en av reportrarna. Jag trodde ändå att de skulle profilera sig lite. Kristdemokraternas var ju svårt att ens fylla en faktaruta med.

– De hade väl inte brytt sig om att räkna heller, svarade den gråskäggige.

– Det hade inte centerpartiet heller, fyllde den andra i.

– Det var bara folkpartiet som hade ordentliga siffror.

Nu väntade de på moderaterna. Skulle de komma med något mer nervkittlande?

Allianspartierna hade själva byggt upp förväntningarna på budgetmotionerna. De hade kallat till presskonferens och sagt att nu var det dags för utveckling och profilering. Därför skulle de börja med egna budgetar.

I veckan skulle de till slut visa upp varför de var fyra. Vad det borgerliga projektet var utan Anders Borg.

Att Sverige hade en opposition.

Folkpartiet, som nyligen tillsatt två idékommissioner och haft stormöte under rubriken »Liberal kraftsamling«, kastade fram några gamla käpphästar. Miljarder till försvaret och slopad värnskatt.

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor, som valdes för att öka takten i förnyelsearbetet och förtydliga högerprofilen, dammade av och sockrade två alliansklassiker. Det ena handlade om att fördubbla jobbskatteavdraget för långtidsarbetslösa. Det andra om att utvidga rut-avdraget till alla som behöver hjälp med vardagstvätten.

Annie Lööfs centerparti, som av allianspartierna får sägas ha kommit längst i sin bearbetning av identitetskrisen, tyckte att småföretagen var viktiga och att premier för miljöfordon var bra men drömde som vanligt mest om att privatisera Arbetsförmedlingen. Den här gången i form av en jobbfixarpeng.

Det var med andra ord inte några nyskapande storslagna politiska projekt.

Och så moderaterna då, som var sist ut. Ja, de ville ta ansvar för jobben.

Anna Kinberg Batra sa överhuvudtaget ingenting som signalerade någon riktning. Vart är moderaterna på väg? Befinner de sig ens i rörelse?

Några svar syntes i alla fall inte i budgetmotionen.

Efteråt fick Anna Kinberg Batra en fråga om förslaget att låta tunga lastbilar köra på svenska vägar. Resten handlade om decemberöverenskommelsen, det interna upproret, det politiska läget.

Man kan förstås invända att vårpropositioner inte brukar vara så spännande. Eller särskilt roliga att sätta ihop för partier som är vana vid regeringskansliets resurser och har blivit av med både personal och pengar efter valet. Och som dessutom har ägnat den senaste tiden åt inställt nyval, partiledarval, blocköverskridande överenskommelser och annat energikrävande.

Flera av partierna håller också på med politikutveckling med ett lite längre -perspektiv. Moderaterna har till exempel tillsatt sex arbetsgrupper som ska lägga fram nya idéer. Tanken är att arbetet ska vara inlyssnande och öppet. Lokalföreningar och länsförbund ska få möjlighet att påverka. Hela landets partiaktiva ska få vara med. Hittills har Beatrice Asks grupp skapat mest rubriker med sina tiggeriförslag.

Gruppen som ansvarar för ekonomin och jobben leds av den ekonomisk-politiske talespersonen Ulf Kristersson. Att döma av det som läcker ut från ekonomigruppen är det inte här den stora förnyelsen skapas.

Ta till exempel hur man hanterar frågan om arbetsrätten. Under åtta år hade Anders Borg och Fredrik Reinfeldt som princip att inte bråka med LO. I stället stod man upp för den svenska modellen. Den var, slog man fast, varken ett hinder för jobb eller tillväxt.

Men så för två veckor sedan publicerades Anders Borgs valanalys på World Economic Forums hemsida. Valförlusten, menade den förre finansministern, berodde dels på bristen på reformförslag under den andra mandatperioden. Dels på att regeringen inte stimulerade ekonomin tillräckligt mycket när Europa befann sig i kris. Men det största misstaget, skrev Anders Borg, var att regeringen inte reformerade arbetsrätten.

Ett liknande resonemang förde den förre finansministern redan i december. Arbetsmarknaden, förklarade han i Ekots lördagsintervju, är det område som moderaterna borde förnya sig inom.

– Jag tror att det är turordningsregler, turordningskretsar och hela flexibiliteten runt arbetsrätten man behöver titta på.

En radikal omsvängning alltså. Och Borg är inte ensam om sin nya linje. När Svenska Dagbladet i januari frågade 20 av moderaternas länsförbund ville 12 av dem se en förändring av Las. Och ungdomsförbundets Rasmus Törnblom valdes i höstas till ordförande med arbetsrätten som central fråga. Turordningsreglerna skulle ändras. Färre beslut skulle regleras i kollektivavtal.

»Ska nya moderaterna fortsätta kalla sig nya måste vi våga ifrågasätta en omodern arbetsmarknadslagstiftning«, skrev han i sin programförklaring.

Dessutom finns ett tryck från de borgerliga småpartierna, som alla tre öppnat upp för förändringar av turordningsreglerna. Något som både folkpartiet och centerpartiet upprepade i sina skuggbudgetar.

Skulle ett nytt högerprojekt kunna ta avstamp i arbetsrätten?

När Anna Kinberg Batra valdes var det också frågan många moderater ställde sig. Skulle hon våga stå upp mot LO?

I den moderata arbetsgrupp som snart ska lämna sina förslag finns inga tankar på att peta i Las. Det säger flera moderater när man frågar. Ulf Kristersson, som på nittiotalet jämförde arbetsrätten med apartheid, sa till Sveriges Television i februari att frågan visserligen måste diskuteras. Men i hans ekonomigrupp har man knappt pratat om arbetsrätten.

Och Anna Kinberg Batra har gång på gång upprepat att hon står fast vid den linje Anders Borg nu har lämnat. Den svenska modellen ska bevaras.

På presskonferensen i veckan presenterade Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson i stället nya satsningar på YA-jobben, som skulle utökas till att även gälla långtidsarbetslösa och nyanlända. YA-jobben var det som blev kvar när jobbpakten mellan regeringen, LO och Svenskt Näringsliv havererade. Hittills har de inte varit någon vidare lösning på ungdomsarbetslösheten. Enligt siffror från Arbetsförmedlingen handlade det om knappt tusen YA-jobb under hela 2014. Det är långt kvar till de 30 000 jobb som var målet.

De fyras gäng. Glada miner till trots –  alliansen har svårt att formulera sitt existensberättigande.

Utvecklingen av YA-reformen kräver fortsatta förhandlingar med arbetsmarknadens parter. Precis detta varnade Anders Borg för i sin valanalys häromveckan. Det var, skrev han, ett misstag av regeringen att försöka lösa arbetslösheten genom att sätta sig i långa förhandlingar med LO. Det är för riskabelt, tyckte han, när stora reformer är beroende av utomstående parter.

Så om arbetsrätten inte är det nya politiska projektet, vad är det då? Finns det ens något?

Förnyelsekulturen har inte direkt varit stark i moderaterna de senaste åren. Det parlamentariska läget försvårade stora reformer den senaste mandatperioden. Under partiets starka ledning skapades en kultur som kväste kreativitet, vittnar många moderater om. Sedan lämnade partiledaren, och den före detta finansministern gjorde en helomvändning. Kvar blev en ny ledare som valdes i hast inför ett nyval med ett otydligt mandat om att bevara den förändring som blivit tio år gammal.

Och som måste lägga all sin energi på att försvara decemberöverenskommelsen.

I veckan överskuggade den frågan allt. Kommunpolitiker protesterade. Riksdagsledamoten Finn Bengtsson hotade med att gå emot partilinjen och rösta på den gemensamma vårändringsbudget som alliansen lagt vid sidan av sina enskilda budgetar. Dagens Industri inledde en artikelserie som skulle granska det som chefredaktören kallar »den misslyckade decemberöverenskommelsen«. Där fick näringslivet rasa.

Samtidigt visade en ny mätning från Ipsos att en majoritet av moderaternas, centerpartiets och kristdemokraternas väljare vill bryta sverigedemokraternas isolering i riksdagen. På Facebook blev trådarna med politiker, tjänstemän och politiska tyckare som vill diskutera överenskommelsen allt längre och allt hetsigare.

Arbetsgrupperna ska lämna sina förslag om några veckor, inför partistämman i oktober. Frågan är om deras förslag är tillräckligt intressanta för att tränga undan missnöjet med decemberöverenskommelsen. Till stämman har flera moderata länsförbund skrivit motioner om att riva upp överenskommelsen.

I Aktuellt i tisdags stod moderaternas partisekreterare Tomas Tobé och svettades.

– Moderaternas problem är inte decemberöverenskommelsen, problemet är att vi måste utveckla vår politik, sa han.

Fakta | Lägger ner sina röster

I decemberöverenskommelsen har partierna förbundit sig att låta den största partikonstellationens förslag vinna.

Det innebär att allianspartierna ska lägga ner sina röster i budgetomröstningen i riksdagen den 16 juni.