Den nya ångesten

De är mellan 11 och 22 år gamla, de 21 ungdomar som inlett en rättsprocess mot Donald Trumps administration. De hävdar att regeringens agerande och passivitet i klimatfrågan kränker deras konstitutionella rättigheter till liv, frihet och egendom.

»Vi ärver inte jorden av våra föräldrar, vi lånar den av våra barn« är ett uttryck som lär vara sprunget från den amerikanska ursprungsbefolkningen, och som nu är mer aktuellt än någonsin.

För många i Sverige innebar de gulbruna gräsmattorna i somras ett uppvaknande. En växande oro för moder jord bosatte sig i bröstet – klimatångest.

Barn och unga är inte förskonade. De oroar sig för framtiden och många av dem litar inte på att vuxenvärlden ska lyckas byta hjulspår och rädda det som räddas kan. Varför skulle annars ungdomarna stämma Trump, varför skulle Greta Thunberg skolstrejka utanför riksdagshuset?

Maral Jolstedt är psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och doktorand på Karolinska institutet. Hon tror att den heta sommaren och de många skogsbränderna samt den massiva medierapporteringen som följde har påverkat barn och unga.

– Oron påverkas av samhället. När det är mycket om terrorism i media så oroas man av det och nu är det mycket om klimatet. Först då man har kunskap om någonting så kan man oroa sig.

Ångesten märks också bland dem som söker sig till BUP.

– Jag vill inte påstå att vi har sett en ökning av unga som specifikt söker för klimat­ångest, men däremot har BUP alltid tagit emot ungdomar som är rädda för olika saker och där skulle jag vilja säga att vi har sett en ökning genom att klimatet är ett orosområde som kommer upp oftare, säger Maral Jolstedt.

Hon framhåller samtidigt att ångesten inte behöver vara något negativt så länge som det finns vuxna, föräldrar eller i skolan, som lyssnar och bemöter. Men stöter man på en ungdom som har väldigt svårt att släppa det här – som tänker på det om och om igen så att det påverkar skolprestationer eller är ledsen och orkeslös – då ska man vända sig till BUP.

Maria Soxbo som driver bloggen Husligheter är, tillsammans med Emma Sundh och Johanna Nilsson, initiativtagare till Klimatklubben, som består av ett Instagramkonto

och en Facebookgrupp. Soxbo berättar att de alla tre kände att de borde utnyttja sina plattformar som influencers för att göra något för klimatet. När FN:s klimatrapport publicerades i oktober skred de till verket.

– Vi insåg att våra Facebookflöden var fyllda av klimatångest och kände att det är nu vi ska fånga upp det här och göra något bra av det. Det allra bästa botemedlet mot klimatångest är att göra något. Om jag slutar flyga och är öppen med det kanske min granne eller kollega också börjar fundera över sina resvanor. Det blir ringar på vattnet. Tillsammans kan vi sedan påverka företag genom konsumentmakt, säger Maria Soxbo.

För henne är det viktigt att gruppen är välkomnande oavsett hur länge man har haft på sig ett par »klimatglasögon«. Genom andra medlemmar ska man få en hjälpande hand, inte bli skriven på näsan.

– I miljösammanhang finns det alltid några som är väldigt hardcore, vilket kan ge någon som tvärtom precis har insett att kött ger stor klimatpåverkan lite prestationsångest. Det ville vi undvika.

Enligt den senaste undersökningen av svenskars åsikter som görs av SOM-institutet vid Göteborgs universitet säger 61 procent att de är mycket oroade över klimatförändringar. Exakt i vilken utsträckning barn oroar sig finns det ingen statistik på, men enligt Sifoundersökningar, där unga över 16 år tillfrågas, är det unga kvinnor som oroar sig mest över klimatförändringarna.

Maria Ojala är docent i psykologi och hon har forskat i mer än tio år på hur barn, tonåringar och unga vuxna hanterar sin oro för klimatet. Hennes studier har visat att barn och unga använder olika strategier för att hantera sin klimatoro. Det finns de som antingen förnekar klimatförändringarna eller som aktivt väljer att distansera sig från känslor förknippade med problemet. Andra ser problematiken men känner samtidigt en stor optimism kopplad till vuxenvärlden, den tekniska utvecklingen och miljöorganisationer. En tredje grupp, där majoriteten är flickor, fokuserar på små saker man kan göra i vardagslivet och de känner stor oro för klimatet.

– Oro är en kraft som gör att man söker mer information och hittar saker man kan göra. Men den här gruppen känner också mer allmänna negativa känslor och tar kanske på sig för mycket ansvar.

Liksom Maral Jolstedt understryker Maria Ojala vikten av att som vuxen finnas till hands.

– Det verkar finnas en trend att man är orolig över barns oro. Det är en normal del av livet att vara orolig och det är vårt ansvar att vara där med barnen och inte föra över vår egen rädsla utan prata om det.

Barn vet ofta mer än vad vuxenvärlden tror, inte minst eftersom dagens unga har

hela världen i sina fickor genom sina mobiltelefoner. Som vuxen är det därför viktigt att våga ta upp svåra ämnen som klimatet då det annars finns en risk att barn oroar sig i det tysta.

– Det är inte lika vanligt att barn söker stöd av vuxna för klimatoro som vid vanlig skolstress eller stress över kompisar. Men det kanske håller på att ändras efter i somras.

Förutom att tala om oron är det viktigt att vuxna själva är goda förebilder och lär barnen hur de själva kan göra klimatsmarta val i vardagen. Att göra saker tillsammans har flera fördelar.

– Kollektivt engagemang är förknippat med välmående. När det gäller klimatfrågan hjälper det kanske inte att veta vad man själv kan göra, utan man måste också visa att det finns politiker och företag som tar frågan på allvar.