Den nya enpartistaten

Det var en timme in på den borgerliga regeringens tideräkning som telefonen ringde. Samtalet blev kort. Mer exakt bestod det av ett enda omdöme. Den tidigare högt uppsatta folkpartisten väste i luren som en gammal spion från kalla kriget:

– Det här är så nära en moderat statskupp man kan komma.

Det sa något om den nya regeringen. Något som det inte har talats så mycket om.
Först har det handlat om utrikesminister Carl Bildts gamla krig med Fredrik Reinfeldt. Sedan har det varit skandaler.

Kulturministern Cecilia Stegö Chilò (m) som anställt svart och inte pröjsat tv-licensen. Handelsministern Maria Borelius (m) som kört rattfull och ansett sig för fattig för att betala barnflickan vitt, och också hon struntat i tv-licensen.

Det har inte talats lika mycket om vilka de här personerna är, och varför de är med i regeringen. Varför en folkpartist liknar regeringsbildningen vid en moderat revolt.

Moderaterna har nu elva statsråd, de tre andra koalitionspartierna tillsammans lika många. Numerärt dominerar det största partiet inte riktigt så mycket som valsuccén ger rätt till. Men muskelmässigt desto mer.

De tre poster som alla fyra partier anser vara de tyngsta – statsminister, finansminister och utrikesminister – besitts av moderaterna. Dessutom är regeringens tydligaste maktcentrum hämtat från moderaternas kansli. Den fråga regeringen vunnit makten på, och sagt sig prioritera före alla andra, styrs av en moderat duo – finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.

Den moderata dominansen är tydlig i den nya regeringen. Men ännu intressantare blir den om man tittar på vilka de moderata ministrarna faktiskt är. Carl Bildt, Cecila Stegö Chilò och Maria Borelius tillhör inte de nya moderater som har vunnit valet.

Internt har två grupper kritiserat Fredrik Reinfeldts omsvängning av moderaterna, visade Fokus granskning tidigare i år. En namnkunnig krets runt Bildt och ett nätverk av yngre och mer nyliberala moderater i politikens utkanter, internt kallad konsulthögern. Stegö Chilò tillhör den senare kategorin.

– Jag blev glad, men totalchockad. Inte för hennes kulturpolitik, utan för den positiva signal det sänder till oss mer liberala i partiet, vi som varit emot allt som har med nya moderaterna att göra, säger en av de moderater Fokus har talat med.

Stegö Chilò kan beskrivas som spindeln i konsulthögern. Hon har inte bara varit chef på tankesmedjan Timbro utan också varit vd i stiftelsen Fritt Näringsliv. Det är en nyckelposition som finansierar de liberala eller nyliberala organisationer som Fredrik Reinfeldt tagit avstånd ifrån.

Fritt Näringsliv har fått 320 miljoner kronor av Svenskt Näringsliv för att stödja »opinionsarbete för marknadsekonomi och fri företagsamhet«. En lång rad intresse- och lobbyorgan till höger finansieras genom stiftelsen.

Tankesmedjorna Captus och ECIPE, den liberala tidskriften Neo och forskningsinstitutet Ratio får eller har fått pengar från Fritt Näringsliv. Den största liberala tankesmedjan Timbro, som i år har en budget på 18 miljoner kronor, lever också på bidrag från Fritt Näringsliv.

– Timbros huvudsakliga inkomstkälla är Fritt Näringsliv, säger Maria Rankka, chef på Timbro och nyutnämnd efterträdare på vd-stolen i Fritt Näringsliv.

Under Timbro ligger Stureakademien, som tränar unga liberaler i argumentation, och Näringslivets Medieinstitut, som granskar och kritiserar journalistik. Flera inflytelserika bloggar är också knutna till Timbro. En av dem, enpartistaten.se, var i valrörelsen en viktig kampanjsajt för att göra socialdemokraternas långa maktinnehav till en valfråga.

Flera moderater i kretsen runt Timbro tolkar ministerutnämningen av Stegö Chilò och Bildt som att Reinfeldt nu vill krama ihjäl kritikerna. Bilden av Stegö Chilò som ett politiskt svagt kort stärks också av att avgångskraven haglade redan efter sex dagar som minister.

En annan bedömning är att Reinfeldt snarare vill stärka moderaternas inflytande i regeringen genom de överraskande utnämningarna. Genom att ge plats för alla moderata falanger – även Maria Borelius särartsfeminism, som lär reta en del folkpartister – kan partiet dominera på fler områden än jobben.

Gång på gång har Reinfeldt försäkrat att de nya moderaterna inte har någon dold agenda. Men med Stegö Chilò, Bildt och Borelius väcks frågor om partiet kommer att återgå till den gamla politiken. Om de tre är Reinfeldts återbetalning och fredsinvit.

Några timmar efter den besvikna folkpartistens samtal postade Henrik Alexandersson, en av männen bakom nyliberala Frihetsfronten, ett blogginlägg som kan få flera i koalitionsregeringens andra partier att skruva på sig. Han skrev:

»Cecilia Stegö Chilò – kulturminister. Yes! Det är helt klart den bästa utnämningen i regeringen.«