Den som är fri från vissa synder kan väl få kasta just den stenen
Svenska Akademien – hur mycket ska man orka? Ja ganska mycket verkar det som. För när det äntligen börjat rassla i rören sisådär tvåhundratrettio år senare är det bara att låta allt gammalt mög rinna ut som man kanske uttrycker saken i VVS-branschen. I väntan på det där pressmeddelandet som skulle kommit idag men som fastnat någonstans på vägen – innerstadstrafiken är som bekant hopplös och inte kan väl såna här saker skickas mellan kvarvarande ledamöter på annat sätt än medelst ryttare och häst i full galopp? - får vi koncentrera oss på annat en stund. Vi hade kunnat prata om hur Horace Engdahl tjoffade Sveriges Radios reporter rätt in i Börshusväggen (undan kvinna! Här kommer en man som är karl för sin kilt!). Eller faktumet att ledamöternas partners kallas för ”ledsagare” (det känns så mycket, vad ska vi säga, glimten i ögat och ska Akademien verkligen syssla med såna perversioner? Och för övrigt är ju en ledsagares uppgift att leda en blind?? Så många frågor kring detta!).
Men vi kan väl stanna vid en sak som får denna i övrigt så pryda blogg att vilja utbrista DET ÄR DAGS ATT UPPDATERA SYNDEN. Så ekivokt kan tyckas. Från ”snille och smak” till ”synd och skam”. Men det är något med alla dessa människor som ska vispa runt den gamla Bibelsanningen: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen" som vore det en frisbee på stranden. För vi måste väl kunna göra skillnad på synd och synd. Åtminstone de av oss som inte lever bokstavstroget under varenda minut och sekund av våra liv. Det är möjligt att jag borde fromma till mig. Sluta kalla ett äpple för ett äpple och ett päron för ett päron och låta äpplen och päron smälta samman till ett läckert naschipäron. För är jag verkligen fri från synd själv? Är jag inte en lika god kålsupare som, låt säga, Kulturprofilen? Nja, jag skulle ändå vilja räcka upp handen där och föreslå att vi ibland kanske kan skilja på frukterna. Kulturprofilen är ju inte dömd i domstol men det är ändå något med hur det där Bibel-citatet används. Nog för att det kan vara bra att påminnas om att många av oss inte är fläckfria men vi kan väl låta ribban vara lite höj- och sänkbar? Att de som står utan skuld i fråga om att utsätta andra människor för övergrepp väl åtminstone kan få fördöma någon utan att få Johannes 8:1.11 slängt i ansiktet? Eller omformulera saken till något mindre teoretiskt: Låt den som aldrig ens snott ett Jenka-tuggummi från Tobak på Eneby Torg någon gång under 80-talet säga att det är fel att utsätta andra för övergrepp. Okej okej, point proven. Jag fattar saken och backar ut ur rummet.
Låt oss avsluta med fyra andra Bibelord som kan passa Svenska Akademien ett år som detta. Från Ordspråksboken (min favoritdel i Bibeln om man nu får ha sådana):
En dåraktig son är sin faders fördärv,
och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
--
Gård och gods får man i arv från sina fäder,
men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
--
Bättre är att bo i ett öde land
än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
--
Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag
och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
(okej, det var ett himla tjat om grälsjuka kvinnor – någon borde kanske tagit och lagat det där taket istället för att analog-twittra skitsnack om sin fru)
