Deras barn och andras ungar

Förra torsdagen, klockan 11.24, föddes en ny prins i Sverige. I veckan meddelades att gossen ska heta Gabriel Carl Walther och vara hertig av Dalarna. Att prinsessan Sofia och prins Carl-Philip fick plats på Danderyds sjukhus och inte behövde söka sig utanför länet är i dessa dagar värt en gratulation i sig. Förvisso skulle väl motorprinsen d.y. hinna till Gävle fortare än någon kan säga epiduralanestesi men BB-avdelning E4 Norra är knappast någon födandes förstahandsval.

Nu är kanske inte sträv ironi något som man ska svepa in ett nyfött barn i men när en kunglig babyboom sammanfaller med förlossningskris är det lätt att se skillnaderna mellan rött och blått blod.

»Typiskt svensk missunnsamhet« kanske någon muttrar, men också i Storbritannien har nyheten att kronprinsparet William och Kate väntar sitt tredje barn belyst förutsättningarna för vanligt folk och kungligheter. »While you celebrate the third royal baby, remember all of the women in Britain who aren’t allowed to have a third child«, uppmanade skribenten Victoria Smith i The Independent (4/9).

I Storbritannien kostar det runt 12 000 kronor i månaden att ha ett barn under två år på förskola. I april i år ändrade dessutom den brittiska regeringen förutsättningarna för att göra avdrag för barnomsorg. En kvinna kan endast kräva skatteavdrag för sina första två barn – om inte det tredje tillkommit under våldtäkt. Denna klausul har i folkmun fått benämningen »rape clause« och innebär att kvinnan måste fylla i en åttasidig blankett som intygar att barn nummer tre kommit till genom tvång. En utomstående part ska sedan skriva under. Men vänta nu – detta låter ju helt bisarrt? Javisst. För alla utan madrasser fulla av pund eller kunglig stoppning är det således bäst att knipa.