»Det är förlegat att tala om integration«

Förra veckans rapport från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap var ingen rolig läsning för Löfvens regering. Migrationsverket larmade återigen om brist på bostäder. Kommuner Lex Sarah-anmälde sig själva för att de inte klarade av mottagandet av ensamkommande barn.

En vecka senare rapporterades det att de nya id-kraven på tåg och bussar fått flyende att resa över det blåsiga Öresund i gummibåt.

Larmen till Löfven avlöstes av ytterligare en krisrapport: i Statistiska centralbyråns opinionsmätning hamnade socialdemokraterna på 27,6 procent – den lägsta siffran sedan mätningen började göras på 1970-talet.

Reportrar, partikollegor och åsiktsskribenter frågade sig: Var är Löfvens svar på flyktingkrisen?

Under radarn flög en spaning: det verkar som att Löfven bestämt sig för att svaren finns i Botkyrka.

I veckan meddelade socialdemokraterna att de stärker upp med en ny biträdande partisekreterare. Katarina Berggren, kommunstyrelseordförande i Botkyrka sedan elva år, börjar vid nyår.

Samma dag som partisekreterare Carin Jämtin försökte förklara partiets bottenresultat för journalisterna, vandrade hennes blivande högra hand runt i Tumba och pekade ut byggnader: Det mintgröna kommunhuset, dit hon tagit bussen i ett drygt decennium. Musikskolan med halverade avgifter. Gymnasieskolan där både hon själv och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson gått en gång.

Vid nyår byter hon allt detta mot partikansliet. Därifrån ska hon bland annat hålla ihop alla partiets stressade kommunalråd, som undrar hur de ska klara flyktingkrisen.

Därmed är hon den tredje förstärkningen på kort tid som byggt upp en väsentlig del av sin erfarenhet av integrationsfrågor i Botkyrka. I oktober fick statssekreteraren Erik Nilsson, före detta chef för utbildningsförvaltningen i Botkyrka, ansvaret för att samordna regeringens arbete kring flyktingsituationen. Och förra veckan utsåg regeringen Ebba Östlin, vice ordförande i kommunstyrelsen i Botkyrka, till utredare i frågan om nyanlända barns skolgång.

Ur partiets synpunkt verkar det inte helt ologiskt. Ända sedan 1950-talet har Botkyrka, som ligger strax söder om Stockholm, haft många invånare med utländsk bakgrund. Enligt SCB är nästan 40 procent av invånarna utrikesfödda. 2008 hamnade kommunen på andraplats i Fokus integrationsrankning. Bland annat hade Botkyrka då, trots hög arbetslöshet, en högre sysselsättning bland utrikesfödda än bland inrikesfödda.

Tidigare i år föreslog Katarina Berggren själv på Svenska Dagbladets debattsida att hennes kommun skulle bli modell för »verklig integration«.

Så vad innebär den modellen? Vad är typiskt för Botkyrkas syn på integration?

Till att börja med använder en Botkyrka-politiker inte begreppet »integration«.

– Det är ju en majoritet av oss i Botkyrka som har en bakgrund i andra länder än Sverige. Därmed har det blivit förlegat att tala om integration, säger Katarina Berggren.

– Vem ska integreras med vem?

Begreppet som skrivits in i Botkyrkas strategidokument är i stället ett »interkulturellt perspektiv«.

Man kan säga att begreppet tar spjärn åt två håll. Å ena sidan har det att göra med det motstånd mot en särskild »integrationspolitik« som fick socialdemokraterna att slopa integrationsministerposten. Arbetsmarknadspolitik och bostadspolitik ska vara generell, är tanken. Specifika problem för vissa invandrargrupper ska finnas med i varje ministerportfölj i stället för att klumpa ihop den heterogena gruppen invandrare till ett eget politikområde.

Samtidigt spjärnar begreppet »interkulturellt perspektiv« mot de senaste årens – alliansregeringens – idé om att integration enbart skulle handla om att få människor i arbete. Att det skulle räcka som politiskt mål att utrikesfödda har arbete och bostad.

– Ett interkulturellt perspektiv handlar om att man får behålla sin identitet, men att vi måste mötas för att hitta gemensamma lösningar, säger Katarina Berggren.

Konkret innebär strategin en rad olika projekt för att skapa möten i det rent geografiskt segregerade Botkyrka. Exempel på det är att man infört arabisktalande klasser med elever från områden där många talar arabiska på skolor där relativt få har utländsk bakgrund. Ett annat exempel är heltidsförskola även för barn till föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga.

– Det är viktigt eftersom språkutvecklingen i förskolan är viktig för hur barn lyckas senare i livet, säger Katarina Berggren.

Erik Nilsson, statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet med ansvar för flyktingmottagningen.

Katarina Berggren ska alltså rädda socialdemokraterna. Den som ska rädda landet – eller kanske regeringen – sitter på arbetsmarknadsdepartementet. Erik Nilsson blev statssekreterare hos Ylva Johansson efter valet 2014. Redan då hade han ansvar för den grupp av statssekreterare som tillsammans jobbade med integration eftersom det saknades integrationsminister. I oktober fick han släppa alla andra arbetsuppgifter och bara ägna sig åt att samordna flyktingmottagandet.

Mellan 2008 och 2013 var han chef för barn- och utbildningsförvaltningen i Botkyrka. Men trots flera år i kommunen har han ännu i dag inte helt lätt med ledordet:

– In-ter-kult-ur-al-i-tet. Jag har inget emot det, mer än att det är svåruttalat, säger han.

– Bakgrunden till att vi började tala om interkulturalitet var den diskussion om mångkultur som fördes under 90-talet och som byggde på en anglosaxisk idé om communities. De som gillade den idén pekade gärna på hur bra det gick för den somaliska gruppen i England, vilket handlade om att somalier anställde somalier inom communityt. Det finns starka inslag av det i Botkyrka. Det vi såg var att det kapital du har inom exempelvis den somaliska gruppen kan du inte använda utanför den gruppen. Det är inlåsande.

När Erik Nilsson pratar om vad han lärde sig under sin tid som chef för utbildningsförvaltningen i Botkyrka använder han just ordet »kapital«. Han pratar hellre om klass än om etnicitet.

– För mig som skolchef blev det tydligt att den svenska debatten blandar ihop den etniska segregationen med den mycket mer centrala frågan om klass. Om man analyserar elevers skolresultat 7-8 år efter att de kommit till Sverige, så ser vi i stort sett inga skillnader mellan svenska elever och utrikesfödda elever om man rensar för social bakgrund. Det är föräldrarnas utbildningsbakgrund som slår igenom oavsett om du är född i Teheran eller i Örebro. Och då handlar det om språkligt kapital, att ha ett rikt språk med sig hemifrån snarare än att kunna svenska, säger han.

– Konkret innebar det att vi flyttade lärarresurser från de rikare delarna i södra Botkyrka till de fattigare i norra.

Erik Nilsson menar att insikterna om språk och klass kan föras över även till regeringens politik.

– Exempelvis måste vi göra SFI mer diversifierat, och vi måste få i gång vuxenutbildningen på förgymnasial nivå.

Men Botkyrkas lösningar handlar ju om långsiktigt integrationsarbete. Har de någon bäring i det akuta skedet i flyktingmottagandet som råder just nu? Hur hjälper särskilda arabiskspråkiga klasser när kommunerna har problem att över huvud taget få plats för eleverna i skolorna, kan man fråga sig.

Liknande kritik har också förts fram mot Botkyrkas arbete. När Katarina Berggren lyfte fram sin kommun som ett föredöme i integrationsfrågan i våras fick hon mothugg av Expressens ledarkolumnist Sakine Madon. Särskilt kritisk var hon mot den »antirykteskampanj« som Botkyrka inlett. Madon drog sig också till minnes ett förslag från tjänstemän i kommunen om att invandrarkvinnor skulle få getter som en integrationsåtgärd. Kunde inte »alla dessa projektmiljoner« användas till skola, jobb, trygghet och kommunikationer i stället, frågade hon sig.

Kommunens försvar är att det ena inte behöver utesluta det andra. De jobbar med båda parallellt.

Och kommunen lyfts fram som förebild även vad gäller den tidiga mottagandefasen. I veckan lyfte regeringens utredare Ebba Östlin, vice ordförande i kommunstyrelsen i Botkyrka, fram kommunens mottagningsenhet där nyanlända elever får sina kunskaper kartlagda.

Erik Nilsson lyfter i stället fram andra erfarenheter. Kommunbyråkratens praktiska fixande kontra regeringskansliets lagparagrafer och anslagsfördelningar. Ett par veckor före regeringens senaste kraftiga åtstramningar i asylpolitiken argumenterade han i långa offentliga statusuppdateringar på Facebook om att landet inte klarade att ta emot så stora antal flyktingar.

– Ta en sån sak som lärarutbildning. Det finns olika möjligheter för lärarutbildning i dag där lärare kan vara tjänstlediga och plugga vidare. Men jag som arbetat där ute vet att det är svårt för en rektor att hitta någon att sätta där i stället, säger han.

– I de operativa frågorna är avståndet ofta stort mellan regeringskansliet och den verklighet som finns där ute, säger han.

Det är där Botkyrka kommer in i bilden.

– Det är en jädra bra skola.

Stefan Löfven får hoppas att han har rätt. Trots parlamentarisk kris och hot om nyval kommer den här regeringen sannolikt att utvärderas på en enda sak: hur den hanterar flyktingkrisen.

Fakta | Såhär gör Botkyrka

• Kommunala sommarjobb för ungdomar som ska leda till »interkulturella möten«.

• Förskola även för barn med lediga/arbetslösa föräldrar.

• Samarbete med civilsamhället, bland annat Kompis Sverige och Interreligiösa rådet.

• Arabiskspråkiga klasser som får gå i skolor med fler svensktalande barn.

• Antidiskrimineringsbyrå som ger rådgivning.