Det vita pulvrets makt

Förra helgen blev skådespelaren Mikael Persbrandt kvällstidningslöp – igen.

Då avslöjades att han i januari i år greps på restaurang Soap Bar nära Dramaten med kokainspår i näsan.

– Du kommer att sabba för min kommande film om du gör det här, sa Persbrandt enligt uppgift i Aftonbladet till polismannen som förhörde honom.

Efterräkningen blev 13 500 kronor i strafföreläggande för ringa narkotikabrott. Persbrandt riskerar även att mista uppdraget som Unicef-ambassadör. Fast inte förrän han har hunnit sammanträda med Unicef, och det har han enligt tidningen Resumé ännu inte haft tid med. För han är fullt upptagen av vårens inspelningar av nya Hamiltontrilogin och Hollywoodfilmerna »Hobbit« 1 och 2.

Mikael Persbrandt är inte ensam om att ha blivit påkommen med kokainanvändning de senaste åren. På denna lista finns skådespelarna Sanna Bråding och Ola Rapace, rockmusikern »Plura« Jonsson och tv-profilen Carolina Gynning bland många andra. Lägg därtill idrottarna Sven Nylander och Patrik Sjöberg.

Avslöjandena har bidragit till den allvarligare debatt som kommit i gång om det som tidigare närmast accepterades som en chic lyxdrog. I fjol kom flera uppmärksammade granskningar, bland annat Lasse Wierups och Erik de la Regueras bok »Kokain« och Magnus Lintons »Cocaína«.

Debatten har inte minst gällt mediernas attityd. Regeringens förre narkotikasamordnare Björn Fries har till exempel angripit mediecheferna för att blunda för kokainmissbruk bland de egna anställda.

Vid Grammisgalan 2009 påträffades artisten Andreas Kleerup med kokain i urinet och vita pulverrester i byxorna. Det hindrade inte Kleerup från att häckla poliserna från scenen varje gång han gick upp för att hämta ett pris: »Synd att vi bor i ett land där poliserna är så jävla torra.« Repliken säger något om hur accepterat kokainet hade blivit i vissa kretsar.
Den gången blev reaktionerna starka, även från journalister, med Bengt Ohlsson och Lena Sundström i spetsen, vilket bidrog till debattens styrka under fjolåret.

Ändå ertappas alltså en av landets största skådespelare, Mikael Persbrandt, med kokainrester på en Östermalmskrog 2011.

Medan Persbrandt fortsätter filma kämpar polis, myndigheter och krogar vidare i en allt krångligare verklighet. Och det är numera långtifrån bara kändisar i huvudstaden som kokainet har slagit klorna i.

– Det har varit en allmän uppfattning att det bara handlar om Stureplan, men narkotika finns även på små krogar i landsorten. Kokainet har blivit »var mans drog«, konstaterar Daniel Müller som jobbar inom programområdet »Stad« på Stockholm läns landsting och ansvarar för arbetet med nätverket »Krogar mot knark« i staden.

Den geografiska utbredningen är bara en aspekt. En annan är att kokainet har spridit sig till fler folkgrupper och därmed klättrat längre ner på statusstegen.

– Om man går åt hantverkshållet och supporterkulturen, där hade nog amfetaminet större spridning förr. Där har kokainet slagit sig in nu, säger Johan Andersson, chef för Stockholmspolisens krogsektion, tidigare kallad krogkommissionen.

Men att droganvändning i allmänhet och kokainintag i synnerhet har fått en större geografisk och social spridning betyder alltså inte att det har försvunnit från nattlivet i Stockholms innerstad.

Enligt en undersökning från Stad och Karolinska institutet, utförd bland personal på Stockholms krogar, har 39 procent av de tillfrågade sett en gäst erbjudas knark. Hela 38 procent har sett gäster ta droger. Enkäten utfördes under 2007 och 2008 och resultaten har nu publicerats i den ansedda vetenskapliga tidskriften Substance Abuse Treatment, Prevention and Policy. Undersökningen är världsunik, inget annat land har kunnat göra en liknande, bred avstämning på gräsrotsnivå.

Siffrorna låter chockerande höga. Men jämfört med en mätning från 2001 tyder en del på att läget i Stockholm faktiskt har förbättrats.

– Det skulle i så fall kunna bero på alla målmedvetna insatser, säger Johanna Gripenberg Abdon som är en av forskarna bakom studien.

Det var polisens krogsektion som fångade in Mikael Persbrandt i januari. I den ingår tre polisgrupper plus en utredningsavdelning om 15 personer. Exakt hur många som deltar är okänt, men tillsammans kan de täcka veckans alla dagar, alla tider på dygnet då det är mycket folk på krogen.

Krogsektionens chef Johan Andersson tror liksom Johanna Gripenberg Abdon att det är de sammanlagda insatserna på och runt krogarna som har gett resultat i förbättrade siffror över tid.
– Ja, man kan hoppas det. För drog­användningen i samhället i övrigt har ju inte minskat, säger han.

Den nya undersökningen visar också att de kroganställda själva tar droger i betydligt högre grad än befolkningen i genomsnitt. Bland de yngsta restauranganställda i Stockholm hade nästan var tredje – 29 procent – använt droger någon gång under det senaste året, enligt enkäten från 2007/2008. Det är visserligen färre jämfört med samma åldersgrupp 2001, men fortfarande en hög siffra.

För alla som vill bekämpa narkotika är detta en kluven information. Krogpersonal som själv har testat droger är nämligen mycket bättre på att observera när gäster tar eller erbjuds knark, eller är påtända.

Men samtidigt har de en mer ursäktande inställning. Medan 81 procent av de kroganställda som aldrig använt knark själva inte skulle tveka att ringa polisen, skulle bara 20 procent av dem med egen knarkerfarenhet göra det, visar studien.

Tecknen på att en gäst är påtänd är tydliga.

– Den som tar ett centralstimulerande medel som amfetamin eller kokain blir aktiv, får en intensivare blick och muskelryckningar i finmotoriska leder, säger Johan Andersson.
Men inte ens en tränad polis kan avgöra om det handlar om kokain eller amfetamin bara genom att titta på någon.

Och polisens arbete skulle kunna underlättas. I utlandet används apparatur för drogtest där ett papper stryks på huden och mäter substanserna i svettningen. En mindre integritetskränkande metod än de som svenska polisen kan använda i dag, menar Johan Andersson.

Johanna Gripenberg Abdon och hennes forskarkolleger tycker att den höga narkotikaanvändningen hos krogpersonalen inger oro.

»Våra resultat tyder på att nattlivet fortsätter vara högriskmiljö för användningen av partydroger och att personalen är viktiga målgrupper för förebyggande insatser«, skriver de.

Fakta | Kokain

Kokain är en centralstimulerande drog som utvinns ur kokabuskens blad. Bruket i Sverige har tros ha ökat under senare år. Bedömningen bygger på iakttagelser från polis och sjukvård.

Omkring 200 000 svenskar har testat kokain. 4,6 procent av alla 15–34-åringar har prövat kokain någon gång.

Priset har sjunkit över tid och ligger i dag kring 1 000 kronor per gram. Drogen är mycket beroendeframkallande, kan orsaka hjärtproblem och stroke.

Källor: Folkhälsoinstitutet, STAD, Wikipedia. Tidskriften Substance Abuse Treatment, Prevention and Policy 2011, 6:2.
Författare: Johanna Gripenberg Abdon, Eva Wallin, Sven Andréasson: »The Clubs against Drugs program in Stockholm, Sweden: two cross-sectional surveys examining drug use among staff at licensed premises.«