Detaljerat drev

När rättegången om mordet på den 17-åriga Lisa Holm precis avslutats förra veckan kunde man räkna till drygt hundra artiklar om fallet i Aftonbladet. Under rättegången liverapporterade båda de stora svenska morgontidningarna, kvällspress, lokaltidningar och Sveriges Radio. Mediernas rapportering har också varit ovanligt detaljerad.

Ester Pollack är docent i journalistik vid Stockholms universitet. Hon menar att det finns flera olika faktorer som gör att mordet blivit så uppmärksammat.

– För det första inträffade det under sommaren, när det inte fanns så många andra konkurrerande händelser. För det andra får mord där det är en kvinna eller ett barn som är offer stor uppmärksamhet.

Men det har också med själva händelseförloppet att göra. Det tog flera dagar mellan det att Lisa Holm försvann och det att hennes kropp hittades. Under tiden publicerade flera stora medier namn och bild, efter godkännande från de anhöriga. Därmed fanns det ett ansikte, en människa av kött och blod vars öde var lätt att engagera sig i. I nästa steg var det svårt att fastställa vem som var skyldig.

– Det blir som en serie som man kan följa, säger Ester Pollack.

Och med den omfattande initiala uppmärksamheten följer att man publicerar fler detaljer. Exempelvis publicerades namn på den misstänkta redan när åtal väcktes, vilket är ovanligt.

När etablerade medier avgör publiceringar om namn eller detaljer i hur ett brott gått till väger man publicitetsskada mot det som kallas allmänintresse. Termen är inte liktydig med kommersiellt intresse utan handlar om vad publicisten anser att allmänheten har behov av att få veta.

– I sådana här fall är allmänintresset, som man hänvisar till, ofta stort just för att bevakningen tidigare varit intensiv, påpekar Ester Pollack.

Men närgången rapportering om mord är inte något nytt. Tvärtom.

I sin avhandling »En studie i medier och brott« visar Ester Pollack hur kriminaljournalistiken var central redan under 1800-talet. På den tiden var namnpubliceringar vanliga och åtalade, offer, poliser och domare beskrevs alla ingående. Under 1900-talets början inspirerades svensk journalistik av amerikanska »human intereststories«, som målande skildrade våld och tragedier.

Särskilt namngivningarna ledde då till häftiga diskussioner i både journalistklubbar och i riksdagen. Så skapades självrannsakande system med Pressens opinionsnämnd, Pressombudsmannen och de pressetiska reglerna.

Under efterkrigstiden ökade brottsrapporteringen. Men man kan inte se något samband mellan hur mycket det rapporteras om en viss typ av brott och hur ofta det förekommer. I stället, hävdar Ester Pollack, hänger rapporteringen samman med samhällets syn på brott.

En minskad rapportering under 60-talet sammanfaller med att teorier kring sociala orsaker för brott fått genomslag inom kriminologin och i samhällsdebatten. Och under 1970-talet står sådant som situationen i fångvården och utjämningen av samhällsklyftor i fokus i kriminaljournalistiken. På 1990-talet intresserar sig medierna mer för brottsprevention genom straff. Brottsoffrets lidanden lyfts då oftare fram som huvudperson.

Men i just fallet Lisa Holm är det inte säkert att sådana faktorer spelat så stor roll. Fallet är av en typ som alltid väckt stor uppmärksamhet, påpekar Ester Pollack.

– En stor skillnad är däremot att antalet plattformar är fler och tempot högre. Det gör att omfattningen av bevakningen kan upplevas som större än förr. Men om man går in i innehållet, så är det inte så mycket fler uppgifter som rapporteras, säger hon.