Dumburken blir allt dummare

Jo, jag vet att den kallats dumburken länge, ända sedan tjock-tv:s dagar. Men den gör allt mer skäl för namnet.

Play i all ära, andra tv-tjänster är bra, men om man nu vill se linjär tv (sänds här och nu) händer det: du översköljs av trailers om att vuxna leker tjuv och polis i Askersund, att man försöker gifta ihop folk första gången de ses eller annat dumt.

Det finns en politisk debatt om ett »smalare och vassare« public service och speciellt svt har gjort sitt bästa för att uppmuntra den.

Frank Zappa sa en gång att rockjournalister är männi-skor som inte kan skriva, som intervjuar folk som inte kan prata, för människor som inte kan läsa. Lite samma sak gäller här: Folk som inte borde göra program gör det med b-kändisar, för en krympande skara tittare som borde ägna sig åt något bättre.

Allt är inte skräp, men alldeles för mycket är det. Hur tänkte de på SVT när de till exempel gav klartecken för pinsamheter som »Alla för en« eller »Bäst i test«?

Bred helgunderhållning där vuxna och barn sitter »hemma i tv-soffan« och trivs? 2019-varianten av den i SVT-huset beryktade »lägerelds-tv:n«?

Nyhetsprogram då? Jo, de har drabbats av »selfiesjukan«. Den yttrar sig i att reportern ska synas så mycket som möjligt i rutan och helst också skutta omkring i grafiken bland siffror eller kurvor. Man kan nästan höra hur de ringer innan sändning: »Mamma, snart är jag på tv.«

Inom public service talar många med oro om hur snabbt en omvandling av statligt finansierade medier kan gå, med Ungern och Polen som tydliga exempel.

Men i hög grad är man sin egen värsta fiende. De får nog sluta drömma om »lägerelds-tv« där alla svenskar dagen därpå sett samma program. För varken Hyland eller månlandningen kommer tillbaka. Men kraven på smalare och vassare kommer definitivt att bestå.