E-doktorn kan komma

För drygt 20 år sedan öppnade Östgöta Enskilda Bank den första internetbanken i Sverige. Några dagar senare drog SEB i gång. Visst fanns skeptiker. Är internet säkert? Datorn kan väl inte ersätta en bankkamrer av kött och blod? SEB hoppades på 10 000 nätkunder inom ett år. Målet nåddes på en månad. I dag är det få svenskar som inte gör huvuddelen av sina bankärenden på nätet.

En likartad utveckling kan vara på gång inom primärsjukvården. Nätläkaren Min doktor startade 2013. Till en början behandlades urinvägsinfektion hos kvinnor eftersom det är lätt att diagnosticera sjukdomen med hjälp av ett standardiserat frågeformulär. Snart växte verksamheten och i dag kan man snarast tala om en digital vårdcentral där patienterna får hjälp med flertalet enklare åkommor via en app i mobilen.

Fokus testar och upptäcker en smidigt fungerade tjänst. Med hjälp av mobilt bank-id släpps man in i systemet och lämnar grunduppgifter om vikt, längd, yrke etc. Därefter följer det som är kärnan i Min doktors verksamhet, det digitala frågeformuläret. Det är olika utformat beroende på vilken krämpa patienten söker för och hjälper läkaren att ställa diagnos. Hela processen att registrera sig och fylla i formuläret tar kanske tio minuter. Efter ytterligare 40 minuter kommer svar från en läkare i appen i form av några kompletterande frågor samt remiss till provtagning på en klinik i närheten.

Under det första fulla verksamhetsåret, 2014, genomförde Min doktor 2000 behandlingar. Två och ett halvt år senare är det totala antalet uppe i 100 000. Det ger ett snitt på 100 per dag men säger inget om den nuvarande takten som med säkerhet är betydligt högre. Parallellt har konkurrenter som Kry, Medicoo och Medicheck öppnat. Även stora vårdkoncerner som Capio och Aleris utvecklar e-läkartjänster och även några landsting gör försök på området.

Fördelarna för patienten är uppenbara; i stället för att köa hos en husläkare kan läkarbesöket klaras av från hemmet eller jobbet på en tid som passar. För läkaren finns också fördelar. Om formulären för anamnesen – patientens beskrivning av sjukdomhistorien och symptomen – är välgjorda går det ofta snabbare att ställa diagnos och läkaren hinner behandla fler patienter per dag.

Allt gott och väl, med andra ord? Nej, som vanligt när det gäller ny teknologi finns betänkligheter både från producenter och konsumenter. Läkare har till exempel varnat för att patientsäkerheten hotas. Men framför allt kompliceras vårdfrågor alltid av att brukaren – patienten – inte betalar vad det kostar.

Patientavgiften hos Min doktor är på 250 kronor. Frikort gäller. Resten – 1 200 kronor till den 30 juni – faktureras det landsting där patienten är skriven. Det vore knappast ett problem om trycket på de vanliga vårdcentralerna minskade så att det fanns en motsvarande besparing att hämta. Men hittills verkar det snarare som om fler söker vård när tillgängligheten ökar. Åkommor som inte är akuta blir plötsligt bekväma att behandla utan att man behöver avsätta tid för ett läkarbesök och kanske förlora arbetsinkomst.

Följden är att skattebetalarnas kostnad för e-vården skenar. Förra året betalade landstingen ut 37,5 miljoner kronor till vårdgivare som Min doktor och Kry. I år passerades den summan redan efter fyra månader. Med den ökningstakten tar det inte många år innan det handlar om miljarder.

Därför beslöt organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, nyligen att sänka den rekommenderade patientersättning som landstingen betalar ut till 650 kronor från den 1 juli. I det närmaste en halvering och ett rejält bakslag för e-läkarna.

– Det är klart att detta är en utmaning för oss, säger Daniel Persson, chef för affärsutveckling på Min doktor.

Han menar att den vanliga vården är baserad på att vårdgivaren får ersättning efter antalet fysiska patientbesök. Min doktor arbetar i stället med ärenden och ett sådant varar så länge som krävs.

– Vi finns där så länge ett ärende varar och tills problemet är löst. Vi vill leverera värde, inte räkna besök.

Samtidigt tror Persson att det kommer nya betalningsmodeller för e-vården som bättre återspeglar hur den digitala behandlingen går till.

– Enligt SKL är detta bara ett första steg. Vi är övertygade om att på sikt kommer vården fungera mer så som vi har byggt upp den.

Persson uppskattar att e-vårdgivarna i dag skulle kunna hantera ungefär 20 procent av de 17 miljoner besök som primärvården hanterar årligen.

– Men om några år är den siffran nog snarare 50 procent.

Och varför inte? Om svenskarna kunde överlåta sina pengar åt datorerna kan de väl låta dem ta hand om hälsan också.