Efter skotten i Malexander
Exakt vad som hände den där dagen utanför det lilla samhället Malexander är det än i dag ingen som vet. En vit Toyota med tre bankrånare hade just kört förbi en poliskontroll och poliserna Olov Burén och Robert Karlström tog upp jakten som kulminerade på en skogsväg. Över polisradion hördes kraftig automateld och skrik innan förbindelsen med sambandscentralen bröts.
När Toyotan lämnar platsen en stund senare hade 41 skott avlossats, de sista på nära håll mot polisernas huvud med deras egna tjänstepistoler. Två poliser hade skjutits ihjäl, tre brottslingar befann sig på flykt och svensk polis hade drabbats av ett av sina svåraste trauman i modern tid.
Men ett decennium efter Malexander är polismord fortfarande extremt ovanliga. Sedan början av 1900-talet har ett trettiotal poliser avlidit i tjänst och det är ganska jämnt spritt. Dödsfallen varierar mellan 1-2 och upp till 5-6 per decennium. Under 90-talet dödades tre poliser, hittills har två poliser dött i tjänst på 2000-talet, varav en i en trafikolycka.
Sett till våra nordiska grannländer utmärker sig inte Sverige nämnvärt. Det handlar även där om ett par dödade poliser per decennium. I Stavanger i Norge inträffade 2004 ett fall som i någon mån liknade Malexander, där rånare använde militärvapen, tog gisslan och sköt ihjäl en polis. Eftersom norska polisen normalt inte bär vapen ledde den incidenten till en diskussion om polisen borde beväpnas. Det tycker inte professorn vid polishögskolan i Oslo, Johannes Knutsson.
– Diskussionen blir lätt snedvriden. Polisen i Stavanger hade vapen, men hans Smith & Wesson var en ärtbössa i jämförelse med rånarnas militärvapen. Polisvapen som uppfattas som en skyddsfaktor kan lätt bli en riskfaktor, säger han.
Möjligen finns det en kultur hos polisen där man tenderar att överdramatisera farligheten i arbetsmiljön, men generellt är dödsrisken i de nordiska länderna låg.
– I USA ligger den ungefär tio gånger högre, och riktigt illa är det på platser som Colombia, Nordirland, Gaza eller Irak. I Sverige har vi en i stort sett obeväpnad befolkning som generellt är positivt inställd till polisen, säger professorn i kriminologi Leif GW Persson.
Enligt en färsk rapport från Brottsförebyggande rådet har bara en procent av de svenska poliserna utsatts för våld i tjänsten. Tre procent säger att de har utsatts för hot och fyra procent att de blivit trakasserade. I jämförelse är polisyrket mindre farligt än många andra yrken. På försäkringsbolaget AFA:s lista över de farligaste yrkena hamnar poliserna efter såväl industriarbetare, bönder och metallarbetare. Arbetsmiljöverkets statistik visar dock att polisen jämfört med alla andra yrken anmäler fler arbetssjukdomar och fler arbetsolyckor – särskilt är det vanligt med anmälningar om problem av psykosocial karaktär.
Att stöta på hårdbeväpnade brottslingar som är hänsynslösa på gränsen till psykopati är extremt ovanligt. Förhoppningsvis förblir morden i Malexander en unik företeelse i svensk polishistoria.
