Regeringen snålar för att kunna satsa 2022

Under pandemin har regeringen lagt fram historiskt stora stödpaket. Och ytterligare 45 miljarder kronor ska satsas, blev det klart idag när den nya vårbudgeten presenterades av finansminister Magdalena Andersson (S).

Pengar går framför allt till sjukvården, vaccinering och smittspårning. 40 av 45 miljarder har koppling till pandemin. Med denna budget och de cirka tjugo föregående läggs ihop kan man summera att pandemin kostat staten cirka 420 miljarder kronor.

Men trots miljardrullningen är behoven stora och otaliga verksamheter befinner sig i akut nöd. Fråga bara företagarna bakom de cirka 30 000 restaurangverksamheter som finns i landet. De hade gärna sett mer ännu mera stöd, eftersom deras näringsfrihet är direkt kringskuren av att de måste stänga klockan åtta på kvällen. Det omställningsstöd som finns täcker bara delar av de fasta kostnaderna.

Vid sidan av detta har företag larmat om att det är svårt, långsamt och omständligt att få ersättning inom ramen för befintliga stödpaket. Det framstår som två olika verkligheter när finansministern å ena sidan ger miljardlöften om historiskt stora stöd – men av det materialiseras bara småväxel. Det är väl därför statens krispolitik "blivit mycket billigare än väntat", som DN kallar det.

Svenska Taxiförbundets förbundsdirektör tycker också att staten agerar med lite kraft:
"Vår samlade bedömning är att de åtgärder som regeringen föreslagit i vårpropositionen lämnar för mycket kvar att önska för en återstart för Sveriges tjänsteföretag", säger Claudio Skubla i ett uttalande.

Samma budskap har hörts från kulturverksamheter med konsert- och eventbolag, och från hotell- och besöksnäringen. Det är verksamheter som är direkt drabbade av de nu ännu gällande corona-restriktionerna. Företagare har pekat på att man kan i större utsträckning nyttja det befintliga skattesystemet. Det finns där och Skatteverket har god kännedom om vilka företag som varit pålitliga med skatteinbetalningar, exempelvis.

Bland de hårdast drabbade gror känslan av orättvisa. Vad hände med idén om att envar bidrar efter förmåga och envar tar emot efter behov? Det är ju själva grundprincipen i den svenska modellen, med transfereringar mellan olika inkomstgrupper – annars skulle Sverige ha plattskatt.

Nu kanske du inte tror mig när jag säger att denna ilska gror bland många företagare, men då har nog inte pratat med din lokala krögare.

Regeringen å sin sida har samtidigt varit tämligen osentimental inför nödropen och de efterföljande konkurser.

Ingen förväntar väl sig att staten, liksom man gjorde med investmentbanken Carnegie 2008, aktivt går in för att rädda säg Sveriges äldsta vägkrog Gyllene Uttern, som nyligen gick omkull. Men nog finns en förväntan om att staten skulle göra mer, att balansera orättvisan över att vissa branscher får ta den största smällen.

Bara för att man lagt historiskt stora stödpaket betyder det inte att utrymme saknas. Enligt Riksgälden uppgick statsskulden år 2020 till 26 procent av Sveriges BNP. Det kan ställas i relation till den tyska som är på runt 60 procent; många länder inom EU har betydligt högre än så. Låneutrymmet är med andra ord enormt.

Men de många entreprenörer, familjeföretag och företagsledare som liksom Taxiförbundet efterfrågar mer får inte glömma att det inte är långt kvar till höst. Då ska ju en ny budget läggas, inför 2022. Då är det som bekant också valår och som alla vet vill ingen regering möta ett riksdagsval utan rejält valfläsk bakom sig.

Detta är förklaringen till varför Magdalena Andersson inte lägger ännu mer omfattande stödpaket just nu. Det låter cyniskt, men ibland är det så enkelt. Politiker vill bli omvalda, en kris slösas inte bort i onödan och denna gång behöver man agera med fördröjning.