En förlorad generation

När Roger Oskarsson kommer ut ur Lötsjökapellet och kliver ned för de fyra trappstegen kan han knappt tro att det är sant. Han har precis varit på en väns begravning för kanske tjugonde gången. Han har tappat räkningen.

Ett par hundra meter från kapellet och allén med hängbjörkarna utan blad syns toppen klart på Hallonbergen, eller toppis, som de kallar stället där de brukade använda droger. Tommy Deogan är också på plats. Peter, som gått bort i en överdos på ett behandlingshem i Uppsala, var hans döde brors bäste vän. Efter ceremonin väntar Tommy Deogan inte många sekunder innan han går fram till Peters äldsta son i den första vårvärmen och möter hans blick.

– Du vet att pappa alltid finns här och älskar dig, säger han.

Dödsfallen har slutat överraska Tommy Deogan. Det som fick honom att knappt kunna svälja under begravningsceremonin var en av småkillarnas rop på sin pappa.

För Peters familj betyder hans bortgång förmodligen allt – i statistiken för drogrelaterade dödsfall: ingenting. Antalet döda i droger har sedan tidigt 1990-tal fördubblats. De senaste fem åren har 1 950 personer, utöver Peter, gått bort i förtid på grund av droger. Senast i raden är riksdagsledamoten William Petzäll, vars dödsfall fick debatten om svensk missbruksvård att hetta till. Han ansågs inte tillräckligt nedgången.

För ett och ett halvt år sedan presenterades Gerhard Larssons missbruksutredning. Där framgick det att möjligheterna för substitutionsbehandling av opiatberoende, där främst heroinister får narkotikaklassade och beroendeframkallande läkemedel som minskar abstinenssymptomen,  är koncentrerat till storstadsregionerna. Det uppdagades även att kötiderna för behandling är för långa. Folkhälsominister Maria Larsson, kristdemokraterna, som under hösten bereder missbruksfrågorna i regeringskansliet, medgav att de rekordhöga dödssiffrorna delvis är ett bevis på hur svårt det är att få vård.

– Just läkemedelsassisterad behandling är det för dålig tillgång på i landet, men de höga dödssiffrorna kan också vara ett bevis på att tillgången på narkotika aldrig varit så stor som nu, säger Maria Larsson.

Kritikerna till dagens system menar att trösklarna för att få substitutionsbehandling måste sänkas, och att spärregeln, där missbrukare stängs av vid återfall, tas bort.

Samtidigt som argumenten för substitutionsbehandlingar duggar tätt visar rättstoxikologiska analyser att antalet dödsfall där metadon, ett av de läkemedel som används vid behandlingen, påvisats i blodet nästan tredubblats. Dödsfallen sköt i höjden efter att Socialstyrelsens föreskrifter för utskrivning av metadon ändrades 2005, och gjorde det mer tillgängligt. Enligt Läkartidningen hade 80 procent av de avlidna inte metadon föreskrivet enligt Läkemedelsregistret. Detta förmodade läckage av den lagliga drogen är, förutom att man ersätter en drog med en annan, ett av metadonkritikernas starkaste argument.

Det har gått ett drygt halvår sedan Peters begravning. På Sundbybergs begravningsplats har björkarna både blommat upp och blommat klart. En kort cykeltur bort, in mot centrum, sitter Roger Oskarsson framåtlutad i soffan. Han lyfter med skakande händer upp inramade bilder på de döda, en efter en. »Danne, Mange, Artur, Jenny och Jenny.«

Wilsons, en parkisonliknande sjukdom, har lett till att Roger, förutom skakningarna, har svårt att tala och problem med att tugga och svälja.

Han fortsätter att plocka upp ramarna, som tidigare har prytt hans vägg i sovrummet, från vardagsrumsbordet. 19 stycken.

– Jag visste vad som var rätt men det hjälpte inte. Det är svårt att bryta. Min räddning var att jag träffade min fru, säger han.

Första gången han insåg att droganvändandet var ett problem var när vännen Jonas dog 1996. Han var först att gå bort av alla sjuttiotalister i Hallonbergen. Mellan Jonas dödsfall 1996 och Peters 2012 har ytterligare 26 stycken från samma gator gått bort.

I värsta fall väntar dagens generation ett värre öde än sjuttiotalisterna i Hallonbergen. Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, är antalet förstagångsvårdade för narkotikaproblem högre än någonsin.

Något av Gerhard Larssons 70 förslag som lagts fram kan möjligen bryta trenden. En del handlar om ansvarsfördelning. I dagsläget ligger en stor del av vårdansvaret på kommunerna. Utredningen föreslår att all missbruksvård flyttas till landstingen, för att skapa en mer jämlik vård över landet. I till exempel Göteborgsregionen är det årslånga köer med över hundra heroinister som behöver behandling.

På begravningsplatsen nedanför Hallonbergen rasslar björklöven i sommarens kanske sista varma vindar. Här vilar Fredrik, Tobias, Peter, Martin, Olof och Dan. Wahib och Minna ligger på Skogskyrkogården, Tony på Norra begravningsplatsen i Solna, Omar i Finland.

Trots alla dödsfall här tror inte Roger Oskarsson att Sundbybergs mest beryktade område skiljer sig från någon annan förort i Stockholm, Göteborg eller Malmö.

Till minnet av alla som gått vidare, och för att föra berättelsen vidare, har Roger Oskarsson startat Facebooksidan Vila i frid Hallonbergare.

– Det är verkligen sorgligt det som hänt så jag hoppas det ringer en klocka hos nittiotalisterna, säger Roger Oskarsson.

Fakta | Möte i Norrköping

För andra gången arrangeras Drogfokus, en stor regeringskonferens som också stöds av polisen och Can, centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Syftet med konferensen, som pågår den 24–25 oktober i Norrköping, är bland annat att arbeta förebyggande och samverka i kampen mot narkotika.

Fakta | Metadon utreds

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att snabbutreda varför vården av missbrukare med metadon och subutex avbryts och varför det ofta är så långa kötider till programmen. En av frågorna gäller just om metadon- och subutexbehandlingar avbryts på grund av annat missbruk. En annan handlar om huruvida den ökade dödligheten under de senaste åren beror på ökad tillgång av metadon på den svarta marknaden. Socialstyrelsens genomgång är en del i en missbruksutredning som ska resultera i en proposition till riksdagen i vår. Källa: TT