En svensk tiger inte

Ett trettiotal byggnader ligger utslängda i skogen på Lovön väster om Stockholm. Inhägnade bakom stängsel och taggtråd. På taken sitter stora antenner. Bakom grantopparna skymtar gigantiska paraboler.

Här jobbar hundratals personer i största hemlighet. Till höger om den lilla Rörbyvägen som slingrar sig genom Lovön sker signalspaningen, till vänster sysslar de med informationssäkerhet.

Det är sällan Försvarets radioanstalt, FRA, öppnat sina grindar för utomstående. Måndagen den 11 november var en kall och annorlunda dag – ett fåtal journalister hade bjudits in för att träffa generaldirektören Dag Hartelius.

Hartelius var ny på posten sedan en vecka tillbaka, men det var en annan man som stod i centrum denna dag. Edward Snowden. Den förre detta amerikanska underrättelseanalytikern som läckt tiotusentals sekretessbelagda dokument om USA:s globala massövervakning. I nästan ett halvårs tid hade tidningarna pumpat ut avslöjanden.

Så smått hade det börjat växa fram en bild av ett nära samarbete mellan FRA och dess amerikanska motsvarighet NSA. Den svenska myndighetens nya öppenhet var ett sätt att föregå kritiken. Talespersonen Fredrik Wallin gjorde vad han kunde för att avväpna de avslöjanden om FRA som med största säkerhet skulle komma.

Om samarbete med andra staters spionorganisationer sa han:

– Vi delar med oss av obearbetat material men vi ger aldrig andra fri tillgång till några kablar. Det är alltid ömsesidigt, om vi ger något får vi något tillbaka. I många fall är det väldigt värdefullt. Det kan gälla trafik som vi inte kan inhämta eller teknik som vi har svårt att utveckla själva.

Mer än så ville han inte säga. Inte peka ut vilka länder FRA samarbetar med. Inte gå in på vilket material Sverige ger bort. Eller säga vad konkret det är som vi får i utbyte.

FRA-chefen Dag Hartelius försvarade hemlighetsmakeriet med orden:

– Det ligger i sakens natur att det måste vara på det viset. Om vi skulle berätta om allt för alla så skulle vi inte kunna utföra de uppgifter som vi har blivit ålagda att utföra. Det är så enkelt.

Efter 27 år som diplomat, med stationeringar i både Sovjetunionen och DDR, borde Hartelius veta både ett och annat om övervakningssamhällen.

Signalspaningsmyndigheten som funnits sedan 1942 har visserligen 70 års sekretess på allt sitt arbete. Men att FRA spionerar på Ryssland och bedriver underrättelsesamarbete med USA måste ha varit en av Sveriges sämst bevarade hemligheter redan innan Svt:s »Uppdrag granskning« gjorde uppgifterna offentliga. Tack vare tillgång till dokumenten från Edward Snowden kunde »Uppdrag granskning« i onsdags dock visa något betydligt mer kontroversiellt – nämligen vad FRA får i utbyte mot att ge NSA tillgång till data från rysk kabeltrafik under Östersjön.

Dokumenten visar att FRA som tack för hjälpen fått tillgång till – och därmed blivit en del av – NSA:s mest vidsträckta övervakningssystem. Xkeyscore heter det, och fungerar genom att göra trafiken i internationella fiberoptikkablar tillgänglig och sökbar. Ett Google för spioner. I princip vem som helst som använder internet eller telefon kan övervakas i realtid. Även svenska medborgare. Både vad det gäller data och innehåll.

Det var detta Edward Snowden syftade på i en video där han pratade om att han kunde avlyssna presidenten från sitt skrivbord bara någon gav honom Barack Obamas telefonnummer. Och det måste ha varit detta  talespersonen Fredrik Wallin syftade på när han sa att FRA i utbyte mot obearbetat material fick tillgång till »teknik som vi har svårt att utveckla själva«.

Samarbetet mellan FRA och NSA är dock djupare än så.

»Uppdrag granskning« kunde även visa att FRA tillsammans amerikanska NSA bedriver datorintrång i något som kallas »Operation Winterlight«. Vilket bryter mot vad förre FRA-chefen Ingvar Åkesson har vittnat om inför politiker – att myndigheten inte sysslar med att hacka datorer, eller bedriver aktiv signalspaning som de själva kallar det. En verksamhet så juridiskt tveksam att till och med NSA:s närmsta allierade, brittiska GCHQ, funderat på att hoppa av.

FRA:s talesperson Fredrik Wallin vill inte gå in på vilka verktyg eller metoder FRA använder sig av. Men han försäkrar att all verksamhet sker enligt lagen. Men frågan är om aktiv signalspaning verkligen är förenlig med svensk lag?

I ett gult tegelhus, ett stenkast från Kista centrum i Stockholm, huserar de två myndigheter som ska kontrollera FRA:s verksamhet. På våning sju sitter Försvarsunderrättelsedomstolen, som i förväg ger tillstånd till signalspaningen. Tre våningar under finns Siun, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, som i efterhand kontrollerar att FRA har agerat enligt regelverket.

Försvarsunderrättelsedomstolen är ingen vanlig domstol. Den grundläggande principen om offentlighet gäller inte och rättens avgöranden går inte att överklaga. Domstolen består av en ordförande, en eller två viceordförande och mellan två och sex särskilda ledamöter som tar ställning till runt 20–30 ärenden per år. Det går till så att representanter från FRA kommer till Kista och berättar vad man vill göra och hur man ska gå tillväga för att genomföra ett uppdrag. Vid sittande bord ska representanterna också kunna svara på domstolens frågor. Sedan gör rätten sin bedömning. Det hela brukar vara avklarat på några timmar, förklarar ordföranden för domstolen, Runar Viksten.

Enligt FRA har domstolen aldrig avslagit en begäran. Den kan ha begränsat tiden FRA fått spana, men aldrig helt sagt nej. Men Runar Viksten vill korrigera den bilden. Att FRA får avslag är visserligen högst ovanligt, men däremot kommer domstolen ofta med villkor och inskränkningar, menar han. Det brukar dock inte vålla några större problem, menar Viksten. Tillsammans kommer man ofta överens om en annan väg att lösa uppdraget.

– När FRA kommer till oss är de lika införstådda i lagstiftningen som domstolen är. De kommer inte hit och begär något de inte får tillstånd till, säger han.

Men någon aktiv signalspaning har ordföranden Runar Viksten aldrig hört talas om när Fokus pratar med honom dagen före »Uppdrag gransknings« avslöjande.

– Jag vet inte vad det begreppet innebär. Men vi skulle aldrig ge FRA tillstånd att göra något brottsligt, säger han.

Viksten känner heller inte till om FRA använder sig av övervakningssystemet Xkeyscore. Men så behöver domstolen inte heller alltid veta vilka system eller metoder FRA använder sig av om det inte är relevant för att avgöra integritetsintrånget.

Domaren. Runar Viksten, ordförande i Försvarsunderrättelsedomstolen, har aldrig hört talas om den aktiva signalspaning som framkom i Svt.

Mark Klamberg, doktor i folkrätt, skulle inte bli förvånad om frågan om aktiv signalspaning i själva verket aldrig har landat på domstolens bord, eftersom domstolen endast ska behandla verksamhet som omfattas av signalspaningslagen. Och i den lagen finns inte något utrymme för aktiv signalspaning. Men det kan finnas ett kryphål för FRA på annat håll. I lagen om försvarsunderrättelseverksamheten står att »I verksamheten används teknisk och personbaserad inhämtning. Vissa bestämmelser om teknisk inhämtning finns i lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet.« Det är ordet »vissa« som är intressant i sammanhanget, menar Mark Klamberg. Det öppnar upp för att det kan finnas andra bestämmelser om tekniken utöver de som finns i lagen om signalspaning.

Å andra sidan, tillägger Klamberg, så slår Europakonventionens praxis fast att en lag måste vara tillgänglig och förutsägbar.

– Jag menar att lagen måste vara tydligare än så för att aktiv signalspaning ska anses som laglig, säger han.

Anne Ramberg, advokatsamfundets ordförande, menar att om »Uppdrag gransknings« uppgifter stämmer så är inte tillsynen av FRA tillräcklig.

– Risken är då att makten missbrukas och att man tänjer på gränserna i den redan otydliga lagstiftningen, säger hon.

Men enligt FRA-chefen Dag Hartelius är det inget fel på lagen. Under pressträffen i november berättade han stolt att Sverige nog har den mest moderna lagstiftningen på området och försäkrade att ingen behöver känna sig orolig för att FRA skulle övervaka svenskar.

– Det svenskar borde vara oroliga för är datorintrång och hackare.

Han sa ingenting om det som »Uppdrag granskning« skulle avslöja en månad senare. Att FRA – i samarbete med NSA – själva just börjat ägna sig åt just detta.

Bakgrund | Avslöjandena om Sverige

6 september: Journalisten Duncan Campbell hävdar att Sverige är ett av de viktigaste samarbetsländerna för brittisk och amerikansk nätavlyssning.

1 november: The Guardian understryker att Sverige är ett av de viktigaste samarbetsländerna för brittisk nätövervakning. Carl Bildt avfärdar uppgifterna.

5 december: Läckta dokument från Edward Snowden visar att FRA spionerar på Rysslands politiska ledning, enligt Svt:s »Uppdrag granskning«.

11 december: »Uppdrag granskning« avslöjar att FRA har tillgång till övervakningssystemet Xkeyscore.