En uppsjö av röster

Socialdemokraten Omar Mustafa hann inom loppet av en vecka både väljas in i partistyrelsen och sparkas från densamma.

Mustafa är ordförande i Islamiska förbundet i Sverige, IFIS, en av landets större muslimska organisationer som bland annat driver flera skolor. Kritiken mot honom har framför allt gällt samarbetet med personer som beskrivs som antisemitiska och homofobiska.

Debatten har kastat ljus på både IFIS och andra muslimska rörelser, inte minst frågan om hur islam och muslimer företräds.

Men vilka är egentligen dessa organisationer som ständigt figurerar i debatten?

Det muslimska organisationsväsendet i Sverige är inte lätt att få grepp om. Inom svensk islam finns en uppsjö förbund, på flera olika nivåer och med olika roller och ambitioner. Många ingår i allianser med varandra, där flera ofta gör anspråk på att ha en dominerande ställning.

IFIS har till exempel sina rötter i moskén på Södermalm i Stockholm och dess ledare har också varit synliga genom sitt engagemang i partipolitik. Det är dock inte ett av de sex muslimska trossamfund som får direkta bidrag av svenska staten.

IFIS är heller inte med i paraplyorganisationen Sveriges muslimska råd, SMR, som samlar flera stora förbund. IFIS lägger i sin programförklaring större vikt vid att bevara den islamiska kulturen och underlätta för muslimer att utöva sin religion, än vad till exempel Sveriges muslimska råd gör. Det senare fokuserar mer på frågor om integration och antidiskriminering.

Men Göran Larsson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet och specialiserad på islam i Europa, ser trots allt inga större skillnader mellan de stora muslimska organisationerna.

– Den information och de texter de har på sina hemsidor är väldigt lika varandra, säger han.

Hur stort stöd IFIS och andra organisationer faktiskt har bland alla Sveriges muslimer är ännu svårare att säga. Det hela kompliceras av att ingen vet hur många svenskar som i dag bekänner sig till islam. 1930 skedde den senaste tillåtna religionsräkningen i Sverige. Då uppgav 15 människor att de var muslimer. Exakt hur stor siffran är i dag är det ingen som vet. Uppskattningarna beror också på hur man räknar. Forskarna talar ofta om människor med »muslimsk kulturell bakgrund«, och då uppskattas mellan 350 000 och 450 000 personer passa in på beskrivningen.

Bäst koll på muslimskt organisationsväsende har troligen Nämnden för statligt stöd till trossamfund, SST. Det är den myndighet som fördelar statsbidrag till 41 svenska trossamfund. Enligt SST var 110 000 människor medlemmar i svenska muslimska trossamfund 2011. Det antal medlemmar som de muslimska organisationerna själva rapporterat in är något högre: 159 189 personer. SST gör en nedskrivning i deras statistiska underlag på grund av att det inte bedöms vara fullt tillförlitligt, enligt Max Stockman, ansvarig handläggare.

Siffrorna visar alltså att högst en tredjedel av Sveriges muslimer är medlemmar i ett trossamfund. Vissa forskare hävdar att siffran är betydligt lägre än så – att endast en av fem svenska muslimer tillhör en sådan organisation.

Jan Hjärpe, professor emeritus i islamologi vid Lunds universitet, liknar det med hur hur folk förhåller sig till kristendomen.

– Det finns ingen muslimsk organisation som är representativ för majoriteten av svenska muslimer, det vill säga den stora massan som inte är mer religiös än den genomsnittlige svensken som firar jul och påsk men inte går i kyrkan, säger Jan Hjärpe.

I SST representeras de sex bidragsberättigade muslimska förbunden av det Islamiska samarbetsrådet, IS. Alla utom ett av dessa trossamfund är sunnimuslimska. De turkisktalande har ett eget förbund, liksom bosniakerna. Det turkiska förbundet är också unikt eftersom det hämtar sina imamer från Turkiet, de är turkiska statstjänstemän som måste hålla sig till turkiska lagar och regler.

Det stora flertalet svenskar med muslimsk kulturell bakgrund är just sunnimuslimer. Den shiamuslimska gruppen är liten men har vuxit och blivit mer aktiv de senaste 10–15 åren, i takt med att fler människor från länder som Iran, Irak och Afghanistan har sökt sig till Sverige. Svenska sunni- och shiamuslimer håller sig ofta på var sitt håll, och det finns inget större samarbete mellan de religiösa företrädarna, enligt Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet. Det finns dock undantag. Ett exempel är att det shiitiska riksförbundet fått möjlighet att representeras i det nystartade studieförbundet Ibn Rushd.

En annan stor inriktning i Sverige är sufism, den andliga aspekten av islam som fokuserar på intellektuell fromhet. Den är nästan osynlig inom det muslimska föreningslivet, enligt professor Jan Hjärpe.

– Att människor sitter hemma och mediterar syns inte i statistiken och kostar inga pengar.

Enligt Jan Hjärpe tillskrivs de islamiska organisationerna ofta större betydelse än de faktiskt har. Han tror att det finns en risk att skildringarna i medierna bidrar till att många muslimer känner sig utpekade och tillskrivs åsikter de inte har.

Något som ytterligare förvirrar i en svensk kontext är att islam saknar en organisationsform med ett överhuvud som motsvarar en påve eller en biskop. Frånvaron av en »chefsimam« innebär att det ständigt pågår en kamp om vem som egentligen företräder vem. De senaste decennierna har infekterade konflikter och meningsmotsättningar lett till splittring och utbrytarfalanger som gjort att nya förbund har skapats. Det förklarar den, åtminstone för en utomstående, snåriga bilden av det muslimska organisationsväsendet.

– Därför är det så svårt att säga vilket svenskt förbund som är starkast. Alla hävdar att just deras organisation är mest representativ för svenska muslimer, säger Göran Larsson.

Dessutom återfinns inte västvärldens ofta stränga separation mellan religion och politik inom islam. Det är snarare en eklektisk miljö där organisationerna plockar influenser och förhållningssätt från olika håll.

Mohammad Fazlhashemi tycker att det är slående i vilken utsträckning muslimska organisationer anammat den svenska föreningsmodellen och hur det ständigt sker anpassningar till svensk lagstiftning.

– När problem kommer upp till ytan försöker företrädarna parera genom att ta avstånd från exempelvis antisemitism och homofobi. Det är hela tiden en balansgång mellan att inte stöta sig med konservativa muslimer och att följa svensk lag.

Fakta | Tre stora sammanslutningar

Islamiska samarbetsrådet (IS) 

Paraplyorganisation som bildades 1988 och representerar sex stora muslimska förbund i Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, SST. Islamiska samarbetsrådets främsta uppgift är att handha de statliga bidragen till muslimska organisationer. 2011 fördelades omkring sex miljoner kronor till sammanlagt 200 församlingar inom de sex organisationerna

Islamiska samarbetsrådets riksorganisationer, som tillsammans har cirka 110 000 medlemmar:

•Bosniakiska Islamiska samfundet

•Förenade Islamiska Församlingar i Sverige

•Islamiska Kulturcenterunionen i Sverige

•Islamiska Shiasamfunden i Sverige

•Svenska Islamiska församlingarna

•Sveriges muslimska förbund

Islamiska förbundet (IFIS)

Ordförande är socialdemokraten Omar Mustafa, som efterträdde moderaten Abdirizak Waberi. IFIS bildades 1987 och föregicks av Islamiska förbundet i Stockholm, som grundade moskén på Södermalm. IFIS har inte statsbidrag genom SST, däremot har en del av deras lokala medlemsförsamlingar det då de är medlemmar i Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, som alltså ingår i IS.

Sveriges muslimska råd (SMR)

Paraplyorganisationen Sveriges muslimska råd är inte med i Islamiska samarbetsrådet och därmed inte direkt representerat i statliga nämnden SST. Men det har flera medlemsorganisationer som i sin tur är knutna till SST och får statliga bidrag, bland andra Bosniakiska Islamiska samfundet och Förenade Islamiska Församlingar i Sverige.