Epidemiologer varnar: Köttproduktion skapar grogrund för nästa virus

Burar med levande salamandrar, vargvalpar och myrkottar staplades på varandra på marknaden i Wuhan; bältdjur och sköldpaddor flåddes levande på borden. Djur, som i sin naturliga miljö inte inter­agerar med varandra, men som på dessa »wet markets« bildar en stressad cocktail av organismer och som kan utsöndra virus. Dessa marknader förbjöds temporärt i Kina efter att ha identifierats som källa för utbrottet av det nya coronaviruset, sars-cov-2. Ett liknande, tillfälligt förbud infördes efter sars-utbrottet i början av 2000-talet. Sedan drog marknaderna i gång igen. Nu tittar Kina ändå på en lagstiftning mot handel med vilda djur, som förutom till mat används i traditionell medicin.

Slutgiltigt har man inte kunnat fastställa värddjur för sars-cov-2. Men fladdermusen (med myrkotten som mellanvärd) är misstänkt för spridningen och tros även ha varit smittkälla för sars och ebola. Den flygande musen har ett immunförsvar som inte reagerar i mötet med ett virus, och kan opåverkad flyga runt och sprida infektion.

Men det är människan som skapat grogrund för spridning, och vissa experter varnar nu för en ökad risk för zoonotiska sjukdomar (som sprids från djur till människa). Mer land för jordbruk och boskap och mindre yta för vilda djur för djuren närmare människan; virus kan hoppa från vilt djur till människa, med boskapsdjur som mellanvärd. Storskalig djurproduktion (som även skapar kronisk stress, vilket försvagar djurens immunförsvar) är ett skäl till att lättmuterade virus uppkommer, enligt den amerikanske epidemiologen Michael Osterholm. I takt med en ökad produktion av exempelvis griskött i världen följer också fler patogener – sjukdomsframkallande organismer – som kan bli dödliga för människor i form av exempelvis svininfluensa.

Risken för virusspridning ökar ju fler djur vi har, enligt Anna Harenius, sakkunnig etolog på Djurens rätt. Virus från vilda djur – som fågelinfluensan – kan spridas genom att fågelavföring från änder hamnar på en djurskötares stövel, eller i djurfoder; sedan hos människan via gris eller kyckling. Både fågel- och svininfluensan har enligt Anna Harenius ett samband med ett ökat antal grisar och fåglar för matproduktion. Bakterien bakom Q-febern i Nederländerna – som för ett tiotal år sedan orsakade sjukdom bland människor – spreds via dammpartiklar från nötkreatur, getter och får, och till människan genom att färdas flera kilometer i luften.

– När djuren är många och stallarna inte städas ofta dras dammpartiklar upp när städning väl sker. Även om virus- och bakterieutbrott alltid förekommit, sker de stora utbrotten för att djurhållningen är storskalig.

Kycklingar är de djur som hålls trängst i Sverige; i stallar med upp till 25 fåglar per kvadratmeter. För att minska risken för ny virusspridning krävs färre djur på större yta och minskad efterfrågan på storskalig djurproduktion, anser Anna Harenius.

[caption id="attachment_640711" align="alignnone" width="682"] Jenny Andersson.[/caption]

Men Jenny Andersson, kycklingbonde i Bankeberg, Ruda, ger en annan bild.

– Som bonde ligger det i ens intresse att djuren har det bra, betonar hon i telefon, ackompanjerad av fågelkvitter från gården i bakgrunden.

Sedan 1980-talets campylobactutbrott jobbar kycklingbranschen med ett hälsoprogram för de små fjäderfänas fötter. Ett fotarbete som bidragit till att svenska kycklingfötter nu är en eftertraktad delikatess i Asien, dit de exporteras som ett slags ekomärkt alternativ till de asiatiska ländernas mer antibiotikastinna produktion. Exporten beskrivs inte som en jakt på ny marknad, utan som ett sätt att ta vara på hela fågeln. Exportvägarna är dock känsliga för virus.

– Smittor som newcastlesjuka och fågelinfluensa har hittats på värphöns och vilda djur, och spärrat exporten.

Svenska kycklingar må ha på fötterna. Men finns en smittorisk när de lever så tätt?

LÄS OCKSÅ: Kinesiska matvanor från svälttider bakom viruset

Enligt EU-krav får man ha högst 39–42 kilo kyckling per kvadratmeter; i Sverige 36 kilo. Antalet beror på hur tung kyckling slakteriet ber dig föda upp. Men beredskap finns för risk för virus- och bakteriespridning, anser Jenny Andersson.

– I många år har vi jobbat för att undvika salmonella, och därmed även andra smittor. Det handlar om hygien, renhållning, att byta om när man går in till djuren, tvätta händer och ha dubbla dörrar in till fåglarna. Att gårdens kycklingar inte går ute skyddar dem också från campylobacter.

Inte heller Maria Nöremark, epidemiolog och biträdande statsepizootolog vid Statens veterinärmedicinska anstalt, ser ett självklart samband mellan storskalig djurhållning och virusspridning. En större djurbesättning har mer kontakter, vilket visserligen innebär risk. Samtidigt jobbar många av de lite större besättningarna mer aktivt för att skydda djur mot infektioner.

– Virussjukdomar finns såväl i små djurbesättningar som i större. Svinpest har exempelvis drabbat småskaliga besättningar i Europa.

På senare år har vissa sjukdomar hos djur bekämpats och nästan försvunnit, medan andra tillkommit. Schmallenberg-viruset, som orsakade missbildade lamm och kalvar, spreds med knott i Europa i början av 2010-talet. Vissa vektorburna sjukdomar – som går via mygg och knott – börjar nu också spridas längre norrut. Men det bedöms ha med klimat, inte djurhållning, att göra.