Få fälls för diskriminering

Kia Wetterberg, 37, skulle bli det goda exemplet. Med henne och juridiken som bräckjärn skulle man höja de låga kvinnolönerna.

Det var vintern 1996. Jämställdhetsombudsmannen drev fallet med EG-rätten och jämställdhetslagen i bakfickan. Argumentationen var enkel: Kia Wetterberg hade lönediskriminerats för att hon var barnmorska – ett kvinnodominerat yrke – jämfört med ett i kompetens motsvarande typiskt manligt yrke.

I sex dagar pågick rättegången. Arbetsdomstolen fann inga bevis för diskriminering. Pilotfallet kraschade. Alltsedan dess har Sverige fortsatt lägga stort ansvar på jurister att lösa samhällsproblemet diskriminering. Samtidigt som det har visat sig att juridiken inte är så effektiv.

Väldigt få individer får sin sak prövad, visar Fokus granskning. Förra året avslutade de fyra statliga ombudsmännen mot diskriminering 1 857 ärenden. Bara elva av dem hade drivits till domstol. I tre av fallen bevisades diskriminering och domen vann laga kraft.

I teorin kan det verka lätt att få någon fälld för diskriminering. Den anklagade måste visa på sin oskuld. Men i praktiken är åklagaren svag och har svårt att bevisa diskriminering, enligt flera juridiska experter.

En fingervisning om svårigheten är antalet anmälningar som ombudsmännen inte funnit värda att driva vidare utan snabbt skrivit av. De var ungefär 1 200 under förra året.

– Vi har en massa diskrimineringsförbud, men inget anses fungera särskilt väl, säger arbetsmarknadsexperten och jämställdhetsdebattören Svante Nycander.

Nyligen lämnade regeringen ett förslag om en ny, samlad diskrimineringslag. Men den nya lagen ändrar inte beviskraven.

Gunnar Strömmer, chef för advokatbyrån Centrum för rättvisa, vann för några år sedan ett uppmärksammat mål där Uppsala universitet kvoterat studenter på etniska grunder.

– Det var ett skolexempel på att enskilda fall också kan leda till samhällsförändring. Redan när vi började processen upphörde flera högskolor att kvotera studenter. I dag finns det systemet inte alls, säger han.

Den kraftigaste åtgärd ombudsmännen når med hyfsad frekvens är förlikningar. Förra året avslutades 106 ärenden med förlikningar av olika slag.

Men de samhällseffekter som juridikens förespråkare talar om går då förlorade. Utan pilotfall i domstol ingen förändring av samhället.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni säger att hon tycker att det kan finnas skäl att införa andra åtgärder än lagstiftning för att minska diskrimineringen:

– Men vi hittar ingen bättre metod, har du något förslag så är du välkommen.

Den politiska vänstern, som historiskt varit emot att juridiken får inflytande på politikens bekostnad, har drivit på diskrimineringslagstiftningen. Man har använt den liberala lösningen, men inte för att bevaka de mest klassiska vänsterfrågorna. Det finns till exempel ingen klassombudsman, en KlassO.

– Jag är inte mot ombudsmännen, de kan hjälpa till att skydda minoriteter, men man förändrar inte de diskriminerande strukturerna genom några domstolstvister. Det krävs förebyggande åtgärder, vilket urholkas i den nya lagen, säger vänsterpartisten Josefin Brink.

Kia Wetterberg jobbar i dag som sjuksköterska i äldreomsorgen i Hallsberg. Hon säger att hon var arg på löneskillnaderna, att hon är lika arg i dag:

– Jag skulle kunna göra om allting i morgon. Men jag vet ju vad resultatet skulle bli: avslag.