Fokus om ADHD-publiceringen

Tre källor låg till grund för Fokus artikel förra veckan om ADHD-medicin i självdestruktivt syfte. Utan dessa hade det inte blivit någon artikel: Dokumentationen från Giftinformationscentralen, som Fokus läste och hämtade material ur för artikeln, EMA:s rapport, där fallen från Giftinformationscentralen refererades, Riksrevisionens kritiska rapport från förra sommaren, mot Läkemedsverkets integritet – en kritik vi bedömde som ovanligt explicit för att komma från en myndighet.

Det hade heller inte blivit någon artikel om vi inte fått uppgifterna om att barn ofta pratar sinsemellan om att de använder ADHD-medicin i självdestruktivt syfte från två av varandra oberoende ungdomar – en nämns i texten. Ungdomarna hade vi själva hittat.

Janne Larssons namn dök upp på grund av att det var han som begärt ut uppgifterna från Giftinformationscentralen. Beslutet att nämna hans namn i texten handlade om att Fokus ville vara tydlig med att redovisa hur händelsekedjan bakom EMA-rapporten sett ut. Fokus var innan vi började arbeta med artikeln väl medvetna om att en av organisationerna som mest ihärdigt kritiserar förskrivningen av adhd-medicin är scientologikyrkan. Vi är väl medvetna om att de har en egen agenda som utgår från att man förnekar diagnosen adhd som sådan. Fokus artikel ifrågasätter inte adhd som diagnos.

Vi kunde valt att utelämna namnet Janne Larsson helt och hållet.  Men det skulle gett sken av att Fokus på egen hand hade grävt fram uppgifterna från Giftinformationscentralen. Det hade varit en falsk varudeklaration av bakgrunden till den delen av artikeln. Och vi bedömde att det var privatpersonen Janne Larssons handling, att han begärt ut dokumentationen, som var intressant, eftersom den blev betydelsebärande för slutresultatet i EMA-rapporten. Där nämndes ju uppgifterna om barnen, utan att uppgiftslämnarens historik som psykiatrikritiker nämndes. Larsson var bara en budbärare här, han hade tagit fram Giftinformationscentralens uppgifter och skickat dem till EMA, som hade nämnt dem.

Mot den bakgrunden gjorde Fokus bedömningen att inte nämna Larssons bakgrund som ivrig psykaitrikritiker. Det kan ha varit en felbedömning, men å andra sidan valde vi alltså att nämna hans namn, för att vara tydliga med att redovisa själva händelsekedjan, och vi gjorde oss inga illusioner om att de insatta i frågan inte skulle känna igen Larssons namn.

För Fokus var det, den här gången, innehållet i myndighetsrapporterna, och den svenska myndighetens inställning till den, som vi bedömde som viktig. Vi bad Läkemedelsverket att kommentera EMA-rapporten, och hade in i det sista ett reserverat utrymme i texten för tillsynsmyndighetens svar – där hade vi naturligtvis varit beredda att ta in eventuella värderingar av Larsson som budbärare - men fick beskedet timmen innan vi gick i tryck att Läkemedelsverket inte hade möjlighet att svara, man sa att man inte fick tag på någon.

I efterhand kan man se, att i det ögonblicket, när Läkemedelsverkets svar uteblir, och Larsson blir enda direktciterade källa, blir Larssons roll i artikeln för stor. Hans namn ställer sig uppenbarligen i vägen för en viktig diskussion om dokumenterade biverkningar av ADHD-mediciner.

Läs texten i sin helhet här.

Claes de Faire och Mats Holm

Ansvarig utgivare och reporter