Förförarna

Direkt in till höger i arbetsrummet står en bokhylla utan böcker. Per Schlingmann, 35-årig illerliknande moderat informationschef, har fyllt hyllplanen med orangea kläder. Han kan hålla upp en gul armbindel framför ögonen och hänfört säga:

– Det här är den första Otpor-bindeln. De hade gult som sin färg, sedan tog de orange. Då blev det den orangea revolutionen, de här halsdukarna var med i Ukraina. Det var det vi tänkte på när vi valde färg till alliansen.

Han är regissör i filmen om de nya moderaterna och kommer också stå högt upp i eftertexten till långköraren om den borgerliga alliansen. Han tillhör den lilla krets inflytelserika personer runt partiledaren som finns i varje parti.

De kan vara tjänstemän, förtroendevalda eller visa veteraner. Men alla har de ett uppdrag: att bakom kulisserna tänka ut hur och när deras partiledare ska titta förtroligt in i tv-kamerorna och lansera nya politiska förslag. Då har de studerat opinionsmätningar noggrant och planerat både innehåll och förpackning.

När Fokus frågar strategerna själva hur de tänker sig valrörelsen blir bilden av två strategier tydlig. De borgerliga ropar i munnen på varandra att de vill locka offentligt anställa, främst LO-organiserade, kvinnor. Folkpartiets partisekreterare Johan Jacobssons svar på frågan vilka han vill ska rösta på folkpartiet är talande.

– Elva procent av dem som lutar åt socialdemokraterna kan tänka sig att rösta på oss. Det är de elva procenten vi ska ha. De avgör om det blir maktskifte eller inte, säger han.

Centerpartiets Anna-Karin Alterå och kristdemokraternas Jakob Forssmed talar samma språk. Det är dagens regeringsalternativ som är motståndaren. Väljare som lockas från socialdemokraterna ger dubbla vinsten.

Men problemet för de borgerliga är att talet om LO-väljare inte bara leder till ett slag på mitten mot socialdemokraterna. Moderaterna har redan lockat många av LO-kvinnorna. Jämfört med vid samma tid före förra valet 2002 är moderaterna betydligt mer populära bland offentligt anställda, visar den senaste stora opinionsundersökningen från Statistiska centralbyrån, SCB.
Nu ska Per Schlingmann se till att de väljarna stannar hos moderaterna samtidigt som de andra borgerliga partierna vill nå samma människor. Risken är överhängande att det slutar i just den sorts borgerlig kannibalism som den orangea alliansen skapades för att avvärja. Både kristdemokraterna och centerpartiet ligger farligt nära fyraprocentsspärren och behöver profilera sig för att överleva.

Å andra sidan kan det fagra talet om att vara borgerlig men locka LO-kvinnor vara en del av en helt annan strategi. Ska man få med sig mitten ger det rätt bild att prata om lågavlönade offentligt anställda kvinnor i stället för mer välbeställda LO-män och platt-tv-köpande socialdemokratiska medelklassväljare, som man kanske har lättare att vinna. Då framstår man som mer socialt ansvarstagande.

Där de borgerliga strategerna siktat in sig på ett slag om mittenväljarna, vill socialdemokraterna inte offentligt välja vilken av sina fronter de ska satsa mest på. Men att döma av det Göran Persson har sagt och gjort de senaste månaderna kommer partiets viktigaste slag att ske på soffan. Det handlar om att i retorik framstå som så pass vänster att de egna sympatisörerna tar sig till vallokalen. Som den gamla socialdemokratiska valgeneralen Bo Krogvig uttryckte det en gång:

– Väljarna är socialdemokrater. Nu gäller det bara att bevisa att partiet är det också.

Carina Persson, som leder det operativa arbetet i den socialdemokratiska valapparaten, har som främsta uppgift att mobilisera socialdemokraternas traditionella väljare. Och då handlar det mycket om att peka på högerspöket. Hon vill inte alls ge svar på vilka väljargrupper socialdemokraterna riktar in sig på.

– Det går inte säga att det är ungdomar eller äldre eller mammor i förorten vi siktar in oss på. Vi är ett parti som gör anspråk på att ha stöd av nästan halva befolkningen. Vårt tänk är att vinna alla de som delar våra grundläggande värderingar, säger hon.

De två strategierna kan ändå komma att krocka beroende på vilka vallöften socialdemokraterna kommer med i sitt valmanifest i augusti. Godis till äldre och till barnfamiljerna är lågoddsare menar vänsterpartiets Jenny Lindahl Persson, som tröttnat på att »socialdemokraterna låter som vänsterpartister så fort det blir valår«. En sänkning av exempelvis fastighetsskatten är mer av högoddsare, men skulle få diskussionen till mittfältet där de borgerliga vill ha den.

Till det ska läggas osäkra faktorer som påverkar hela spelplanen. Folkpartiets uppmärksammade förslag om språktest i slutet av förra valrörelsen är det tydligaste exemplet.
Det man kan säga med säkerhet är att några av strategernas i detalj genomtänkta planer kommer att gå om intet. Det kan bli moderaternas satsning på humor eller socialdemokraternas dammsugeliknande dörrknackning eller folkpartiets nya orange omslagspapper runt karamellerna vid valstugorna.

Tage Erlander, den partiledare som lyckats vinna flest val, noterade i september 1950 en mening i sin dagbok som kan sägas vara valrörelsearbetets grusade förhoppningar sammanfattade:

»Jag ska tala utomhus i Stockholm idag och följaktligen regnar det som fan.«