Förhandlingarna om arbetsrätten sliter på relationerna i LO

Mullret från LO-borgen har i ökande skala hörts sedan januariavtalet (JA) slöts. Syftet med förhandlingarna är att avtalsvägen åstadkomma en lösning som facken, eller snarare majoriteten av facken, kan acceptera för att förhindra att anställningsskyddet förändras genom lagstiftning.

På dagens lunchmöte i LO-styrelsen blev det en öppen omröstning i frågan som slutade 8–6.

– De åtta förbund i LO som vill förhandla kommer att fortsätta förhandlingarna med motparten om omställning för Sverige. I nuläget kan vi inte säga något om innehållet eftersom parterna måste ta sina respektive beslut. Avsikten är att berätta om innehållet denna vecka, skriver Darina Agha, pressekreterare på LO, i ett mejlsvar till Fokus.

Facken har bråttom. I januariavtalet säger regeringen och C och L att undantagen i LAS turordningsregler ska utökas. En statlig utredning ska se över sådana undantag och ska redovisa sitt resultat senast 31 maj nästa år. Under tiden förhandlar facken med sina motparter om att genom avtal uppnå sådana förändringar att en lagstiftning förhindras. De förhandlingarna har pågått sedan i våras.

Läs också: Arbetsrätten i JA - striden ingen vill ha

Men LO–sidan är inte enig. I veckan hoppade Kommunal, Byggnads, Seko, Fastighets och Målarna av förhandlingarna. Pappers stod sedan tidigare utanför. Enligt källor med insyn är stämningen inom Landsorganisationen ansträngd. I framför allt Seko och Kommunal upplever man att mycket står på spel samtidigt som förbunden upplever att de har dålig insyn i förhandlingarna som sköts via LO.

I ett skriftligt svar kommenterar Valle Karlsson, ordförande för Seko, det som hittills kommit ur förhandlingarna.

"Det går till och med längre än inriktningen i Januariavtalet. Dokumentet öppnar upp hela LAS till våra medlemmars nackdel. Detta kan vi inte acceptera och därför lämnar vi förhandlingarna."

Kommunals ordförande säger till Kommunalarbetaren att hans förbund saknar förtroende för LO:s ledning i förhandlingarna om LAS:

– Det är förbrukat. De har förhandlat utan vår vetskap och har vägrat oss insyn.

Från LO-håll grinas det illa när Baudins hårda ord kommer på tal. Precis som när centerledaren Annie Lööf inför valet fick frågor om ett S-samarbete, målar Baudin in sig i ett hörn, som gör det svårt att hitta vägar framåt. Något som sägs nagga på förhållandet till LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson.

Men trots tandagnissel och strömavhopp från förhandlingarna fortsätter LO, genom ett majoritetsbeslut, att driva sin huvudlinje. Nämligen att fortsätta förhandlingarna. Även om tanken har varit att de nu ska pausas för att ta itu med avtalsförhandlingarna, beskedet har varit att förhandlingarna om anställningsskyddet kan återupptas tidigast i maj, men att en arbetsgrupp med parterna ska arbeta under tiden med att ta fram konkreta förslag.

Politiken har inte lika bråttom. Framförallt C har varit pådrivande för att få undantag i turordningsreglerna i JA. Men partiet har redan fått bära hundhuvudet av att ha haft för bråttom i förvandlingen av Arbetsförmedlingen, en reform som har skjutits upp ett år efter stark kritik från de partier som står utanför JA.

Opinion mot stora delar av förändringen finns även inom S, men de har inte själva behövt opponera mot den snabba förvandlingen av Arbetsförmedlingen då andra har gjort jobbet. Ytterst genom att SD-M-KD och V gjorde gemensam sak och hotade med misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark.

Minst bråttom har oppositionen i form av M, KD och SD. Från S-håll talas det om ett potentiellt gynnsamt läge när frågan om LAS stressar det nya samtalsklimatet som råder mellan SD och M och KD. Redan under valrörelsen 2018 riktade LO sin agitation mot att lyfta fram det de beskrev som SD:s löntagarfientliga politik. För SD, som marknadsfört sig som folkhemmets verkliga arvtagare, skulle det inte se bra ut att bidra till försvagat anställningsskydd i ett läge där var fjärde LO-ansluten man säger sig stödja SD.

Men vad gäller då förhandlingarna? Enligt LAS finns det bara två sakliga grunder för uppsägning: arbetsbrist eller personliga skäl. Om en arbetsgivare kan visa på arbetsbrist kan de välja att säga upp folk, men de kan i dag inte välja vem som ska sägas upp. Det avgörs i turordningsreglerna, som i praktiken säger: sist in först ut. Även om det finns undantag genom förhandlingar.

De åtta förbund som nu vill förhandla vidare med LO-ledningen – IF Metall och sju andra förbund – är beredda att ge efter vad gäller anställningsskyddet för tillsvidareanställda mot att det förbättras för visstidsanställda och kombineras med förstärkt omställning och en bättre a-kassa. Sedan 1990 har antalet visstidsanställningar fördubblats, och bland LO-medlemmar är i dag var tredje visstidsanställd.

Bland flera av de förbund som domineras av privatanställda framhåller man att offentliganställda (som dominerar Kommunal) redan har bättre avtal för till exempel omställning, vilket bidragit till att Kommunal inte tycker de behöver kompromissa så mycket om LAS.

– Det blir svårt för LO att gå in i förhandlingsrummet när en stor del av förbunden inte står bakom, sa Kommunals ordförande Tobias Baudin i en kraftdemonstration i Arbetet i tisdags.

Men formellt kan ett avtal om LAS och omställning vid arbetslöshet drivas igenom med ett majoritetsbeslut i LO:s styrelse – även om alla förbund inte är med. Det som krävs är att det är LO som är förhandlande part. Skulle LO och PTK teckna ett sådant avtal med Svenskt Näringsliv så gäller det hela den privata arbetsmarknaden.

Går man tillbaka i historien så finns framför allt ett exempel på när samtliga LO-förbund inte ställt sig bakom omvälvande beslut: Saltsjöbadsavtalet som ingicks 1938, men aldrig skrevs under av Transport, Målarna, Byggnads och Typograferna.

Det har, än så länge, inte hindrat den svenska modellen från att gälla sedan dess.