Formgivna farväl

Ett av objekten ser ut att föreställa en gigantisk vattendroppe. Ett annat är en i marken nedsänkt spegel, medan ett tredje består av utskurna, massiva ekblock. På Liljevalchs konsthall i Stockholm visas just nu fyra av de fem finalisterna i en designtävling som söker framtidens gravstenar.

För en gravsten behöver inte vara just en sten. Precis som en begravning inte behöver vara en begravning, i alla fall inte i den traditionella bemärkelsen. Jordfästningen, själva ceremonin som föregår den och allt runtomkring den, har de senaste åren förändrats när vi själva alltmer vill styra hur vårt eget och våra anhörigas farväl till jordelivet ska utspela sig.

– Det är tydligt att begravningarna blir mer och mer personliga, ibland nästan privata, säger Jan-Olof Aggedal, begravningsforskare.

Har har studerat hur begravningsceremonier förändrats sedan år 2000.

– Det märks främst genom musikval och hur man smyckar kista och lokal. Till det senare hör inte bara blommor i älsklingsfärger utan även fotografi på den döde, yrkessymboler som brandmannens hjälm, snickarens tumstock, en golfklubba, dansskor och så vidare.

Ett av de tydligaste tecknen på att vi i dag har en mindre traditionsbunden syn på hur en jordfästning ska gå till är att fler väljer en borgerlig begravning. Att få en sådan har varit en lagstadgad möjlighet ända sedan 1926, men först nu syns en tydlig ökning i efterfrågan på begravningar utanför svenska kyrkans regi. En borgerlig begravning kan förrättas av vem som helst, äga rum var som helst och själva akten kan utformas efter eget önskemål. När Magdalena Bjelkeryds farfar gick bort valde han att begravas i en enkel pappkista, med lånat bårtäcke och utan blommor:

– Vi samlades i ett kapell. De var ingen som ledde ceremonin utan i stället hade vi lite tända ljus och låg musik. Sen pratade vi bara lite om farfar. La blommor och något brev på kistan och så var det slut efter en timme typ. Efter det drog vi hem till farfars hus och käkade sushi och drack bärs.

De allra flesta som väljer att begrava en anhörig borgerligt brukar önska att begravningsbyrån ordnar med en förrättare. I vissa kommuner finns särskilt utsedda sådana. Grith Fjeldmose är borgerlig begravningsförrättare i Göteborg:

– Min uppgift är att skapa en ljus stämning. Att hjälpa till så att begravningen blir ett fint minne men också ett tydligt farväl. Att skapa känslan av gemenskap omkring den avlidne. Det får gärna bli »andligt« även om det inte är religiöst.

En typisk ceremoni som Grith Fjeldmose håller ser ut ungefär som en kyrklig begravning, med sång, minnesord och kanske diktläsning. Skälen till varför man väljer att begravas borgerligt beskriver hon som väldigt olika, men en sak förenar:

– De flesta har tagit tydlig ställning. Och då oftare mot kyrkan än mot religionen. Ibland har människor lämnat kyrkan för att slippa betala kyrkoskatt. Eller så är man invandrad och har aldrig funderat på att man inte tillhörde kyrkan.

Gunnel Atlestam är journalist och en av författarna till boken »Borgerlig begravning«. Hon ser Svenska kyrkans kraftiga medlemstapp som ett viktigt skäl till att fler vill begravas borgerligt. Men ser också tecken på en djupare förändring i hur vi tänker på den sista vilan.

– Jag tror att synen på döden, livet efter detta och vad som är en värdig begravning har avdramatiserats. Det har skiftat från ett mycket sorgligt till ett, om än sorgligt, ljust avsked och minne för livet. Friheten i den mer flexibla borgerliga begravningen blir därför ett intressant alternativ.

I vissa delar av världen finns redan en mer, låt oss säga, flexibel syn på begravningen. Bland den afroamerikanska befolkningen i södra USA finns en kultur av att betrakta vägen till den sista vilan som en »homegoing«. Kabelkanalen TLC slog nyligen mynt av den livsbejakande traditionen när de presenterade reality-serien »Best Funeral Ever«. Där får tittaren följa livet på begravningsbyrån Golden Gate Funeral Home i Dallas och hur de planerar och genomför ceremonier med urnor klädda som brud- och brudgum, kistor som tävlar mot bilar på racingbanor och körer som lovsjunger frukosten, den dödes favoritmåltid. I ett av de mest spektakulära avsnitten skickas en kista nedför en bowlingbana, där käglorna stavar »RIP Judy«. Även i Sverige hörs berättelser om okonventionella begravningar, men Gunnel Atlestam tror att steget är långt till den amerikanska fantasifullheten:

– Framtidens begravningsceremonier blir friare från traditioner. Men begravningen kommer alltid att vara respektfull, fin och bli ett ljust avsked och minne. Inget event.

Begravningsforskaren Jan-Olof Aggedal är inne på samma linje, men ser också en potentiell motreaktion.

– I det individualistiska samhället blir det fler och fler som inte vill inordna sig i trossamfundens ordningar. Samtidigt ser vi en trend hos dem som väljer begravning inom religiösa samfund att man känner en trygghet i den traditionella riten som funnits i generationer.

Oavsett om framtidens begravningar äger rum i kyrkor, kapell eller på bowlingbanor kommer trots allt vissa etikettsregler sannolikt fortfarande vara gällande. Folkvettsexperten och författaren Magdalena Ribbing ger några enkla riktlinjer.

– Man klär sig inte i sina muntraste kläder, vilken typ av begravning man än går på. Man måste inte ha svarta strumpor och sorgklädsel, men man klär sig diskret. Om den som ordnar med begravningen önskar att man har med sig blommor eller inte får man försöka ta reda på i förväg. Och framför allt är det viktigt att komma ihåg att begravningen är ett tillfälle där man samlas för att gemensamt ta farväl av den som har dött, inte ett tillfälle för en själv att visa upp sig.

Vinnaren i tävlingen »Måste en gravsten vara en sten?« presenteras vid Kyrkogårds- och begravningsmässan i Göteborg, 9–10 november.

Fakta |  Många lämnar Svenska kyrkan

9,69 % av alla begravningar 2013 var borgerliga. Knappt 80 % av begravningarna skedde i Svenska -kyrkans regi. Drygt 30 000 personer har begärt utträde ur Svenska kyrkan hittills under 2014, medan knappt 6 000 blivit medlemmar.

Källa: Sveriges Begravningsbyråers Förbund, Svenska kyrkan