Forskningens filantroper

»Fundraising har kommit till Sverige för att stanna.«

Det säger Carina Skoglund, som startade verksamheten för pengainsamling vid Lunds universitet för fem år sedan. Universitetsledningen åkte på en studieresa till USA för att lära av det amerikanska systemet.

– Efter två månader hade vi fått ihop 4 miljoner kronor i donationer och insåg att det intealls var så svårt som vi trodde från början, säger Carina Skoglund.

I dag har hon och kollegan Karin Ånell skrapat ihop 200 miljoner till forskningen, genom att bearbeta förmögna personer och stiftelser. I Sverige är det inte tillåtet för en privatperson att göra avdrag för donationer i deklarationen. Men av den färska budgetpropositionen framgår att regeringen vill stimulera donationer från privatpersoner och företag till svenska universitet och högskolor. Därför ska en utredning om avdragsrätt för forskning dras i gång under 2008.

Fundraisers från flera svenska universitet och högskolor har nu gått samman i ett nätverk för att stötta varandra och utbyta erfarenheter inom detta för Sverige nya område. I nätverket ingår bland andra Chalmers i Göteborg. Där jobbar inte mindre än tio personer på heltid med att samla in forskningspengar.

En av dem är Mats Bergh, som medger att många som vill göra en filantropisk insats för forskningen har orimliga krav på hur pengarna ska användas. Trots det har han aldrig varit med om att tacka nej till ett bidrag, utan menar att det går att föra en dialog om bidragsgivarens krav inte skulle gå att förena med Chalmers.

Motiven till varför man som privatperson vill skänka pengar varierar.

– En del vill bara göra en god insats för forskningen, medan andra vill få lite stjärnglans och förbättra sin status, säger Mats Bergh.

Av gammal hävd har synen att det är staten som ska stå för forskningsfiolerna dominerat i Sverige. När det nu blir allt vanligare med privata donationer uppstår frågan om huruvida forskningens akademiska integritet hotas.

Det är helt och hållet upp till de enskilda lärosätena att avgöra huruvida man vill ta emot öronmärkta pengar, berättar Mats Johnsson på regeringskansliets forskningspolitiska enhet.

De senaste åren har staten bidragit med omkring 16 miljarder kronor till forskning varje år och ytterligare omkring två miljarder är privata medel.

I fjol donerade Kapp-Ahls vd Christian W Jansson 25 miljoner kronor att använda i ett mycket specifikt syfte: en evig professur i retorik vid Lunds universitet. Rektor Göran Bexell har varit med om att tacka nej till gratispengar då givaren antydde att ett visst forskningsresultat var önskvärt.

För ett par år sedan stormade det rejält då Lunds universitet inrättade en professur i parapsykologi som tillkommit efter att en dansk fabrikör donerat 30 miljoner kronor till just detta specifika ändamål.

– Vi utredde det hela noga innan professuren tillsattes. Professuren handlar inte om att ta ställning till om spöken finns eller inte, utan studerar vissa fenomen och företeelser, säger Göran Bexell.

En institution som länge arbetat med donationer från privatpersoner och företag är Handelshögskolan i Stockholm. I dagarna inleddes en ny jättekampanj med målet att dra in 800 miljoner kronor. Hela 60 procent av finansieringen kommer från avkastningen på donerat kapital och stiftelser. Förebilden är Harvard Business School, som endast tar emot pengar från forna studenter. Så kräsna har inget universitet eller högskola i Sverige råd att vara i dag.