Försvarets konsultkris

Den 21 mars kom ett mejl till SVT:s redaktion, med kopia till SVT:s vd Eva Hamilton och programdirektören Ann Wegelius. Bakgrunden är att »Dokument inifrån« i söndagens program granskar försvarets galopperande konsultkostnader, främst i projektet för att skapa ett nätverksbaserat försvar, NBF.

Mejlet var undertecknat av »Wiseman’s Wisdom«, en anonymt driven blogg med högt anseende i försvarskretsar på grund av god kunskap om militära frågor och djup insyn i högkvarterets handel och vandel. Det långa mejlets budskap var att NBF var bra och framgångsrikt. »Dokument inifråns« chef Johan Brånstad blev genast misstänksam:

– Jag blev förvånad, för budskapet stämde inte med Wisemans åsikter.

Han bad producenten Peter Andersson att mejla Wiseman, som upprört svarade att någon försökt utnyttja hans goda namn för att påverka SVT.

– Jag kollade ip-adressen och fann att datorn är registrerad på en privatperson som är anställd i ett av de företag som arbetar för försvaret, berättar Peter Andersson.

Från samma dator kom ett annat mejl, med brutal smutskastning av en hög officer som är kritisk till NBF.

Satsningen på NBF har länge varit en infekterad fråga mellan höga militärer. Framför allt mellan »de gröna« (armén) och »de blå« (flygvapnet).

Den började redan i mitten av 1990-talet och är i hög grad en mans verk. Generallöjtnant Johan Kihl skulle ta Sveriges gamla invasionsförsvar in i it-åldern. Sovjet hade fallit, massarméer svepts bort av högteknologi i Gulfkriget och it var framtiden. Han jobbade i ÖB:s stab och från USA hämtade han NBF-idén om att stridande enheter ska dela realtidsinformation och ledas från en enda plats.

Det började som studier i Högkvarteret, Försvarets materielverk, FMV, och forskningsinstitutet FOI, och finansierades inom befintlig budget. Johan Kihl drev på och mötte inget motstånd från sin nye ÖB Johan Hederstedt år 2000 eller sin nya försvarsminister Leni Björklund 2002.

2001 anslog regeringen pengar till en förstudie om att byta ut försvarets ledningsmodell med stridsledningscentraler i urberget mot it-modellen NBF. I varje budget satsade Göran Perssons regering omkring 250 miljoner kronor och Kihls ambitioner växte i takt med projektet.

Inom högkvarteret stred generallöjtnanterna. Insatschefen Jan Jonsson (blå) ansåg att Jassystemet redan hade ett it-baserat ledningssystem, utvecklat för dyra pengar under hans tid som flygvapeninspektör. Men arméofficeren Kihl (grön), av kritikerna kallad »Sveriges dyraste general«, ville bygga ett eget och fick stöd av FMV och industrin. Men han var för ambitiös.

2004 kampanjade Johan Kihl hårt för att bli ny ÖB. Håkan Syrén vann och gjorde klart för sin opponent att han nog borde utnyttja försvarets förmånliga möjlighet att gå i pension efter 55. Kihl slutade och började arbeta som konsult åt industrin som utvecklat NBF, bland annat Saab och Ericsson.

2006 lämnade försvaret en slutrapport om NBF. Alliansregeringen lät projektet fortsätta, men drog ner anslagen till 100 miljoner om året till det utvecklingscentrum som byggts upp i Enköping. Men allt fler, som tjänstemännen på försvarsdepartementet och tunga försvarspolitiker som Allan Widman (fp), ifrågasatte nu värdet av projektet. När försvarsminister Sten Tolgfors 2008 skulle spara tre miljarder kronor på materiel och sluta utveckla egna lösningar fanns NBF på listan över projekt som skulle avbrytas. Sommaren 2009 begravdes det i ett särskilt regeringsbeslut. NBF hade då kostat över 1,5 miljarder kronor. Och »de blå« vann den ronden.