Fult spel

På måndag möts de igen. Den energiske byggmästaren från Sveriges näringslivselit, Solnas forna topptjänsteman och det nyss avgångna kommunalrådet som undrar hur i helvete han hamnade här. Årets mest högprofilerade muträttegång blir en pikant blandning av sport, politik och storbygge.

Byggmästaren Erik Paulsson är grundare av Sveriges största byggföretag Peab och tung makthavare genom Paulsson­sfärens många bolag. Topptjänstemannen är Sune Reinhold, sedan 1990-talet Solnas högsta opolitiska tjänsteman och Sveriges näst högst betalda sådan fram till den besvärande sortin våren 2010. Kommunalrådet är moderaten Lars-Erik Salminen med ett förflutet som piketpolisens chef i Stockholm som i höstas meddelade sin avgång för att åtalet omöjliggjorde hans arbete. Dessutom tre andra höga chefer från byggbranschen som varit inblandade i avtal eller transaktioner. Sune Reinhold är åtalad för mutbrott, de andra för att ha mutat honom.

Och så chefsåklagaren Alf Johansson, en pigg norrlänning som bland annat lett utredningen mot Röda Korset-chefen Johan af Donner som dömdes för både grovt bedrägeri och mutbrott. Men det här åtalet blir betydligt svårare att ro hem. Brottsbalken och praxis är på en och samma gång vag och snäv när det gäller mutbrott och bara för att gemene man uppfattar maktens förbindliga samförstånd som korruption innebär det inte att de åtalade kommer att kunna fällas.

Historien inleddes tidigt 2000-tal med ambitiösa byggplaner i Stockholmsförorten Solna. Fotbollsförbundet hade vuxit ur den gamla nationalarenan Råsunda och när borgmästaren Anders Gustâv förde samman fotbollens intressen och kommunens behov med byggmagnaten Erik Paulssons framgångsrika entreprenörsfilosofi, kunde det bara sluta på ett sätt. Snart hade man fläskiga planer på inte bara en ny nationalarena, utan en helt ny stadsdel med kontor, shoppingcenter, hotell och bostäder.

Men så dog Anders Gustâv och alla klutar måste sättas till för att rädda projektet. Den naturliga ledaren var den som kunde kommunen, fotbollen, systemet, förhandlingarna. Solnas stadsdirektör Sune Reinhold klev fram. Han hade i skuggan av Anders Gustâv under tjugo år varit kommunens tjänstemotor och han var den som satt på både kunskapen och förmågan att ro projektet om man skulle få det i hamn. Det nya kommunalrådet Lars-Erik Salminen hade dålig koll på arenaprojektet och överlät villigt ledartröjan åt Sune Reinhold.

– Jag hade inte blivit insläppt en sekund i arenaplanerna tidigare, sa han till Fokus i augusti 2010.

Med mycket god vilja, hårt arbete och förenade krafter fick parterna ihop både avtal och byggplaner. I juli 2007, ett och ett halvt år efter att Anders Gustâv avled, träffades entreprenören Erik Paulsson, kommunalrådet Lars-Erik Salminen, stadsdirektören Sune Reinhold och Peabs vice vd Anders Elfner i Båstad. Ett kort samtal, sittandes vid ett bord intill centrecourten, en plastkopp med kaffe. Sune Reinhold sa att han ville ha betalt för sitt extra arbete. De andra sa ja.

Arenabolagets vd Lennart Daleke informerades direkt efter mötet i Båstad och hans efterträdare Christian Alexandersson fick informationen vid växlingen och fortsatte att attestera fakturorna som kom från Sune Reinhold. Övriga delägare har i efterhand förnekat att de informerats i detalj om uppgörelsen. Svenska Fotbollförbundet fick inget veta alls medan markägaren, statliga Jernhusens vd Per Berggren, vagt minns att han fick lite information vid en kaffepaus.

– Det nämndes ett belopp runt 20 000 kronor … Jag uppfattade det som ett förslag eller något som skulle beredas vidare för någon form av beslut, sa han vid ett förhör hos polisen den 30 september 2010.

Det som nu ska avhandlas i Solna tingsrätt kommer till stor del att handla om det här mötet i Båstad. Den överenskommelsen innebar att Sune Reinhold fick betalt för det arbete som han otvivelaktigt utförde åt arenaprojektet. Men den innebar samtidigt att han, i egenskap av kommunens högsta tjänsteman, hade alla möjligheter att driva projektets intressen i det kommunala beslutsmakeriet. Under hösten efter mötet i Båstad följde byggplaner och beslut där Sune Reinhold skrev underlag och förde den kommunala processen framåt. Och eftersom han samtidigt avlönades av arenaprojektets andra delägare var risken för intressekonflikter uppenbar. Varken Sune Reinhold eller Lars-Erik Salminen berättade för någon annan i kommunen om Reinholds ersättning förrän saken kom upp i media. När de kontaktades av media förnekade de först att Sune Reinhold fick den här ersättningen. Lars-Erik Salminen sa först att han inte kände till något om ersättningen, sedan att han sagt ja till ersättningen men att han inte kände till några summor. Sune Reinhold nekade blankt.

– Nej, nej. Jag kan överhuvudtaget inte i den rollen engagera mig i företag som berör min anställning som stadsdirektör, sa han först till Dagens Samhälle, varefter han hörde av sig efter ett par dagar och erkände att »det var mycket som blev fel i förra samtalet«.

De har nog inte setts på ett tag, nyckelspelarna i matchen. Under ytan bubblar irritation, oförrätter och egna tolkningar av historien men det lär vi inte få se mycket av. I stället en stenhårt samstämmig enad front.

Kikar man i förundersökningen får man några ledtrådar till vad som kan bli tvistefrågorna under rättegången. I de tilltalades inlagor är man i princip överens på alla punkter och det framgår tydligt att brotten mutbrott och bestickning är varandras spegelbilder – ingen vinner på att sätta dit någon annan. Alla fem som åtalats för bestickning förlorar på att Sune Reinhold åker dit för mutbrott. Samtliga de tilltalade driver samma linje i ett par juridiska frågor och har lika mycket att förlora på att åklagaren får rätt på någon punkt mot någon av dem.

Vad åklagaren nu ska visa är att Sune Reinhold tagit emot en otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, vilket inte låter så märkvärdigt. Men vägen fram till en fällande dom kommer att vara full av hinder, invändningar och motbevis från sex eniga åtalade och deras försvarsadvokater. Det juridiska resonemanget under förhandlingen kommer sannolikt att kretsa kring tre frågor:

För det första ska det finnas ett samband mellan ersättningen till Sune Reinhold och hans tjänsteutövning. De tilltalade kommer driva tesen att Sune Reinholds ersättning har betalats ut för arbete som han utfört som konsult, vilket är helt skilt från hans tjänst som stadsdirektör. Teoretiskt kanske det kunde vara så men i praktiken verkar det rimligare att Sune Reinhold utsågs till projektledare inte trots att han var stadsdirektör utan på grund av att han var det. Att det var stadsdirektörens kontakter, kunskaper och möjligheter att påverka som gjorde honom till den mest lämpade.

För det andra kommer försvaret att ifrågasätta om Sune Reinholds ersättning var otillbörlig. Åklagaren gör gällande att den är otillbörlig och det är vad som fordras för att gärningen ska kunna betraktas som mutbrott. Då kommer man in på frågor som vad det var för arbete Sune utförde som konsult, om det var uppgifter som ändå ingick i hans jobb, hur mycket tid som kan ha gått åt och om ersättningen var rimlig i förhållande till det arbete som utfördes. När det gäller innehållet i arbetet menar bland annat Lars-Erik Salminens försvarare Per Samuelsson att det handlade om uppgifter som inte ingick i Reinholds arbete som stadsdirektör eller styrelseledamot. «En stadsdirektör kan givetvis inte inom ramen för sin anställning utföra konsultuppdrag åt ett privat aktiebolag där det finns fyra andra delägares intressen att ta hänsyn till. Redan av detta följer att konsultavtalet saknar samband med anställningsavtalet.« Men visst är det möjligt att argumentera tvärtom – det var just därför Sune Reinhold var den perfekta projektledaren.

För det tredje motsätter sig flera av de åtalade att just mötet i Båstad var tiden och platsen för överenskommelsen att betala Sune Reinhold. Erik Paulsson, Lars-Erik Salminen och Anders Elfner säger att frågan om extra arbete och ersättning varit uppe flera gånger tidigare vilket innebär att överenskommelsen i Båstad inte var någon överenskommelse – det var bara en upprepning av ett tidigare ingått avtal. På det viset skulle åtminstone Lars-Erik Salminen lossna från kroken eftersom han inte var med i diskussionerna före Båstad.

Ett bekymmer med målet är att det – i likhet med ekobrott och insidermål – tycks finnas ett psykologiskt övertag för de tilltalade i den här sortens manschettbrottslighet. Dels för att ingen betraktar sig som brottslig i de här sammanhangen, dels för att åklagarnas facit när det gäller just högprofilerade korruptionsmål är usel. Det finns en rad exempel på uppmärksammade åtal som ogillats i domstol, medan mututredningar som passerar i medieskugga har klart bättre statistik.

Brottsligt eller ej? Även om åtalet ogillas i Solna kvarstår fakta: arenabygget har kantats av tysta uppgörelser och en hög kommuntjänstemän som tagit emot pengar av företaget med ena handen, samtidigt som han författat kommunens beslut med den andra.

Lisa Bergman utkommer senare under året med sin bok om korruption i Sverige på förlaget Reporto.

Fakta | Detta har hänt

Sex personer står åtalade i målet om nationalarenan i Solna. Solnas högsta opolitiska tjänsteman Sune Reinhold fick under 2007-2008 knappt en miljon i ersättning för sitt arbete som styrelseordförande i Arenabolaget. Arenabolagets delägare är Solna kommun, Peab, Fabege, Jernhusen och Svenska Fotbollförbundet. När stadsdirektörens ersättning avslöjades av Dagens Samhälle i april 2010 inleddes en förundersökning om bestickning respektive mutbrott.

Fakta | De åtalade är:

Sune Reinhold. Åtalad för grovt mutbrott. Stadsdirektör i Solna fram till maj 2010.

Erik Paulsson. Åtalad för grov bestickning. Styrelseproffs, storägare och ordförande i Paulssonsfärens bolag Backahill, Fabege, Wihlborg, Skistar och Hansan.

Lars-Erik Salminen. Åtalad för bestickning alternativt medhjälp till mutbrott. Solnas kommunalråd 2006–2011.

Anders Elfner. Åtalad för grov bestickning. Vice vd på Paulssonföretaget Peab fram till 2009 då han gick vidare till Paulssonbolaget Hansan.

Lennart Daleke. Åtalad för bestickning. Vd på Arenabolaget fram till 2008, innan dess Skanskachef

Christian Alexandersson. Åtalad för bestickning. Vd Swedbank Arena/Arenastaden fram till hösten.

Fakta | Mutåtal utan fällande domar

Telia – det så kallade Mamma Mia-åtalet där Telia bjöd 200 gäster från offentlig sektor och näringsliv på musikal ogillades i tingsrätten och överklagades inte.

Skandia – den stora utredningen om försäkringsbolagets miljardbonusar till höga chefer och skumma lägenhetsaffärer slutade med att fyra av fem åtal ogillades.

Ilmar Reepalu – Malmös kommunalråds och Skånes landshövdings bjudresa till Sydafrika av dataföretaget Sigmas styrelseordförande bedömdes inte vara en muta.

Maggi Mikalesson – Jämtlands landshövding som bjöds på en jakthelg fälldes i tingsrätt och hovrätt, men friades i Högsta domstolen.

Gotlandsrederier – trots en omfattande utredning och ett centralt erkännande slutade rättsprocessen med att två av tre åtalade friades.

Jas – utredningen om mutkantade förhandlingar i flera länder lades ned, men försäljningen till Sydafrika granskas återigen.