Glest i bänkarna

På lördag drar herrarnas allsvenska fotboll i gång, årets höjdpunkt för många sportintresserade. Men årets upplaga riskerar att bli en medioker historia. Förra året gick sex allsvenska klubbar med förlust, vilket är dubbelt så många som 2007. Värst drabbade är AIK och Djurgården. I fjol gick Djurgården 12,5 miljoner back, och tvingades göra sig av med en rad dyra spelare.

– Finanskrisen har också gjort att lagen har haft mindre pengar att köpa utländska spelare för så det är möjligt att spelkvaliteten blir lägre i år, även om det är svårt att säga på förhand, säger Ola Andersson, fotbollsexpert på Sveriges Television.

Men faktum är att allsvenskans status än­då inte kan falla mycket lägre. Förra året rankades allsvenskan som nummer 23 i Europaligan, strax efter Israels högsta serie. På klubbnivå var Helsingborg »bäst«, med en 157:e plats (av 208) på UEFA:s rankning.

Och så har det sett ut de senaste åren.

– Förklaringen till den här utvecklingen är den totala avregleringen av fotbollen, säger Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska Fotbollförbundet.

Han syftar på »Bosman-domen« från 1995, då EG-domstolen slog fast att de europeiska ligornas tak för antalet utländska spelare per klubb stred mot EU:s principer om fri rörlighet.

Resultatet: en omfattande internationalisering av den europeiska klubbfotbollen, och en dammsugning på talanger i de små ligorna.

– Man måste inse att de duktiga spelarna flyttar dit pengarna finns, de med de största ekonomiska musklerna bestämmer. England har världens bästa liga, men där spelar ju knappt några engelsmän, säger Lars-Åke Lagrell.

För allsvenskans del betyder det att unga löften knappt hinner slå igenom innan de köps upp av europeiska klubbar, som Kalmars skyttekungar Patrik Ingelsten och Viktor Elm. Efter förra årets succé såldes de omedelbart till holländska Heerenveen.

– Som det ser ut i dag är det omöjligt att hävda sig mot de större ligorna och lagen. Det är där publikunderlaget finns och det är där de stora sponsorerna vill investera, fortsätter Lars-Åke Lagrell.

Utöver spelarflykt och finanskris har förra årets drastiska publiktapp också varit ett orosmoment för klubbarna. Publiksnittet 2008 var det lägsta sedan säsongen 2000. En förklaring till det är att publiksnittet påverkas av hur det går för storstädernas lag, där de flesta fansen finns. I fjol gick det dåligt för Stockholmslagen och då sjönk publiksnittet.

– Allsvenskan är bättre i dag än på åttiotalet. Däremot har det blivit betydligt svårare att lyckas i Europa. Vi kommer att få se svenska lag i de europeiska cuperna igen, men det kommer att gå längre tid mellan gångerna, säger Lars-Åke Lagrell.

Ola Andersson ser också positiva sidor av de allsvenska lagens mer begränsade resurser, något som liknar en nystart.

– När man inte längre har möjlighet att köpa in dyra etablerade spelare tror jag att en hel del yngre talanger kommer få chansen. Så det kan nog bli en intressant säsong ändå.