Gräslig ingenjörskonst

Det var inte motståndet svenskarna oroade sig för. Det var underlaget. När Sverige mötte Kazakstan i VM-kvalet i början av september spelades nämligen matchen på konstgräs, vilket flera av de svenska landslagsspelarna var allt annat än vana vid. Bollen studsar annorlunda, det blir svårare att passa och spelet går snabbare än vad man tror, löd några av landslagsspelarnas morrande invändningar.

Vid fredagens möte mellan Sverige och Österrike på nationalarenan i Solna är -läget ett annat. Förhoppningsvis är naturgräset precis som det svenska herrlandslaget i fotboll vill ha det – lagom vattnat, ganska kortklippt och av hög kvalitet.

Det har sina fördelar att stå som värd för matchen – inte bara gällande frågan om konstgräs eller inte konstgräs. Paul Osei-Owusu arbetar som forskningsassistent åt Fifa och har tittat på hur hemmalaget kan dra fördel av olika underlag. Han berättar att när Manchester United spelar på hemm-aplan mot ett lag som är speltekniskt bättre – låt säga Barcelona – så låter man gräset växa till sig lite extra. Då rör sig bollen inte lika snabbt, vilket ett sämre lag kan dra fördel av.

Samma sak gäller konstgräs. Det gör att spelet blir snabbare, något som ett spelskickligt lag kan vinna på.

– Men spelarna vänjer sig vid underlaget efter en stund. Det lag som drar fördel av underlaget gör därför oftast mål 15–20 minuter in i matchen, säger Paul Osei-Owusu.

Även omklädningsrummen kan användas för att försvåra läget för motståndarlaget. Ett känt exempel är Arsenals relativt nybyggda hemmaarena Emirates i London, där Arsenalspelarnas omklädningsrum beskrivs som stort och ljust, med vitmålade väggar. Sätena är uppvärmda och spelarna kan sitta i rad bredvid varandra så att tränaren kan prata öga mot öga med alla samtidigt. Motståndarlagets omklädningsrum däremot, är mindre och har skrikiga färger på väggarna. Temperaturen är neddragen och ett högt bord i mitten av rummet hindrar tränaren från att få ögonkontakt med spelarna när de sitter på bänken.

Det är inte bara internationella lag som använder ingenjörskonst för att dra fördel av att spela på hemmaplan. Elfsborg var det första svenska laget med konstgräs på sin hemmaarena. Och när boråsarna tog hem guldet i fjol var det flera som menade att de delvis hade vanan av att spela på konstgjort underlag att tacka för segern.

– Spelet blir lite annorlunda, tempot blir högre och man kan inte ligga så nära de andra spelarna. Vattnar man dessutom så mycket som Elfsborg gör, ja då går det ännu fortare. De spelare som är ovana hänger inte med, säger Gert Nilsson, tävlingssekreterare på Svenska Fotbollförbundet.

Självklart finns det regler att hålla sig till. Enligt de svenska bestämmelserna ska gräset var 30 millimeter – varken kortare eller längre. Planen får vattnas fritt fram till en timme före matchstart, därefter får man bara vattna högst fem minuter innan avspark eller i halvlek. Planstorleken kan däremot variera men den ska vara minst 105 meter på längden och 65 meter på bredden samt högst 110 meter på längden och 75 meter på bredden.

Den flexibiliteten har Malmö FF tagit fasta på. Genom att bredda planen på sin hemmaarena med ett par meter kan laget bättre utnyttja sin spelförande och dominanta spelstil.

– Jag är helt övertygad om att Malmö drar nytta av detta. En bredare plan ökar chanserna att komma förbi ett försvars-inriktat lag, säger Gert Nilsson.

Men, tillägger han, det handlar i större utsträckning om psykologi än om faktiska fördelar. Att man spelar sämre på exempelvis konstgräs kan lika gärna bero på oron inför att spela på just konstgräs. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Bara ibland.

Fakta | Konstgräs allt vanligare

2012 spelades ungefär 610 svenska fotbollsmatcher i de tre högsta divisionerna. Nästan 47 procent, det vill säga 285 av matcherna, spelades på konstgräs. Det kan jämföras med 2005, då runt 18 procent av matcherna spelades på konstgräs.