Guldläge för tandläkare

Gapa stort, och jag ska säga vilken socialgrupp du tillhör. Omkring 700 kronor för en undersökning och tusentals kronor för en rotfyllning gör att fyra av tio avstår från att gå till tandläkaren. Nu vill regeringen införa subventioner för att fler ska kunna göra undersökningar och viss förebyggande tandvård. Billigare tandvård kommer att bli en central fråga både i de stundande budgetförhandlingarna med vänsterpartiet och miljöpartiet, och även i valrörelsen. Men det nyligen presenterade utredningsförslaget riskerar att bli en kostsam affär för staten, samtidigt som det är tveksamt hur mycket som kommer patienterna till godo.

Förslaget innebär en statlig subvention på 500 kronor per undersökning så att patientkostnaden blir omkring 200 kronor. Statens kostnader beräknas enligt utredningen till 1,9 miljarder.
Erfarenheter från tidigare reformer med subventioner för tandvård visar dock på problem med kostnadsberäkningen. 2002 infördes till exempel ett högkostnadsskydd för proteser för personer över 65 år. Det skulle enligt regeringens beräkningar täckas av ett tillskott på 300 miljoner per år, men hittills har det kostat mellan 1 och 1,5 miljarder per år, något som bland annat beror på att man missbedömt efterfrågan.

Med den fria prissättning som råder kan klinikerna själva bestämma priset för en undersökning, och något hinder för att kliniker som ligger under 700 kronor raskt ska höja priset finns inte. Inte heller något som hindrar den som har mindre priskänsliga patienter att höja sina priser med 500 kronor så att hela subventionen går till att öka lönsamheten för tandläkaren.

Den faran ser inte regeringens utredare Curt Malmborg:

– Branschen säger att de kommer att hålla sig till det här priset, säger han och påpekar att utredningen också föreslår ­informationskampanjer med prisjämförelser.

Men när fri prissättning infördes 1999 rakade priserna för tandvård i höjden.

– Vi har tittat på vad det var som gjorde att priserna ökade och där menar både privattandläkare och folktandvården att de prisregleringsbelopp som fanns var för låga. Så har branschen haft kostnadsökningar för relativt stora löneökningar, säger Curt Malmborg.

Patientavgifterna för tandvård har ökat med 65 procent sedan avregleringen 1999, en ökning som nästan helt och hållet återfinns hos privattandläkarna.

Curt Malmborg medger att det finns risker med förslaget.

– Visst är det en osäker faktor, kan det vara så att vinsterna man tagit ut har varit för höga? Det måste vi titta vidare på.

Samtidigt finns privata kliniker som redan i dag tar 250 kronor för en undersökning, utan subventioner.

– Det gör ju också att man ännu mera frågar sig om det är oskäliga kostnader tandläkarna har tagit ut sedan prisregleringen avskaffades 1999, säger vänsterpartiets Elise Norberg.

Mattias Santesson, grundare till lågpris­alternativet City Dental, är inte rädd att subventionerade undersökningar hotar deras verksamhet.

– Det innebär ju att vi kan erbjuda gratis undersökningar och eventuellt subventionera behandlingarna, säger han.

Från folktandvårdens sida är man försiktigt positiv till förslaget och påpekar att det stora problemet för människor inte är att göra en undersökning.

– Den stora frågan kommer när det blir aktuellt med behandling. Jag vet inte hur mycket det gör att få veta vad man behöver göra, så länge man inte har råd att göra det, säger Eva Ljung, chef för tandvårds- och utvecklingsavdelningen på folktandvården i Stockholm.