Håkan Juholt – en man utöver det vanliga
Sir William Quiller Orchardsons »Napoleon ombord Bellerophon«, fartyget som tog den uttjänte kejsaren till Sankta Helena, ser ut som alla hans målningar: dramatik genom en stor, tom yta mellan huvudpersonen och statisterna.
De mediokra sjöofficerarna i målningens masthörn smygblänger över tomheten på geniet Napoleon, som tankfullt blickar ut över havet, bicornen på tvärs och isterbuken i rocköppningen. Djupa tankar, tvivelsutan.
Vilket förstås får oss att associera till Håkan Juholt på sin Atlantö.
»Hur gammal är din son? Fyra? När han är gammal kommer han inte att leva i en demokrati utan i en teknokrati, eller en diktatur. Det är så in i helvete sorgligt. Jag är ledsen att säga det, men jag är 100 procent säker. Vi håller på att avveckla demokratin.«
Man kan nästan se hur Svenska Dagbladets reporter Hannes Delling studsar till i texten. Lyckan han måste ha känt när Juholt inte ville stryka citatet i efterhand, utan lät det gå i intervjun förra helgen.
Och de ogina kommentarerna från »kamraterna«: de halvfigurer som deporterat Juholt. Alice Bah Kuhnke något sippt om vikten av »korrekta bilder av vårt land«. Utrikesministern om att »lära sig«.
Minns vad Napoleon skrev:
»Trots allt förtal, oroar jag mig inte det minsta över min ryktbarhet. Eftervärlden kommer att göra mig rättvisa. Sanningen kommer att bli känd; och det goda jag gjort kommer att jämföras med det jag gjorde fel. Jag är inte orolig för resultatet. Hade jag lyckats skulle jag ha dött med ryktet som den störste man som någonsin existerade. Som det nu är, trots att jag har misslyckats, kommer jag att anses vara en man utöver det vanliga.«
