Hamnstriden

Det verkar ha startat i Frankrike, ungefär runt 1789, det här med Slite hamn. I alla fall om man vill förstå varför allt är så krångligt. För det ser enkelt ut. Försvarsmakten rustar upp på Gotland och vill självklart inte att Nordstream-konsortiet, som till största delen ägs av ryska intressen och som har starka kopplingar till Putin, ska hyra en hamn på samma ö. Regeringen är också emot. Men lokalpolitikerna på Gotland är för, och verkar dessutom orubbliga. Det är här det börjar bli smått obegripligt.

Utrikesminister Margot Wallström har sagt att hon är negativ till gasprojektet, men utöver det inte kommenterat vad Gotlands kommun borde göra. Peter Hultqvist har inte mer än hummat. Tongångarna internt däremot, på både UD och försvarsdepartementet är lika tydliga som hemliga. Ingen säger det utanför departementens väggar men andemeningen kan sammanfattas så här: ingen vill att ett ryskt företag under flera år ska hyra en hamn på samma strategiskt viktiga mark som återigen ligger till grund för svensk militär upprustning. Trots det ser Nordstream 2 ut att få tillstånd av Gotlands kommun att hyra delar av hamnen.

Hyran väntas ge mellan 50 och 60 miljoner kronor i intäkter och dessutom skapas jobb. Någon i kommunfullmäktige har påmint om att den förra gasledningen betydde en upprustning av hamnen till funktionell nivå, det behövs för förbindelserna österut mot Baltikum. En annan att ett nej till företaget på grund av att dess härkomst skulle bli diskriminering. En tredje har muttrat att hela skiten handlar mer om rikspolitikernas vilja att närma sig Nato, än om Slite hamn. Så diskuteras det. Och hittills har alltså en majoritet av lokalpolitikerna landat i att ge plats för ryssarna.

I Stockholm är regeringen bakbunden av det kommunala självstyret. Det är här de gamla fransmännen kommer in. Med upplysningsidéerna svepte tanken om kommunen som självstyrande över Europa. Som vanligt fick Sverige vänta lite, inte förrän 1862 var de första kommunala förordningarna på plats, men idag ska det mycket till innan lokala frågor bestäms från Stockholm.

Margot Wallström

Ett beslut om Slite som går emot kommunens måste enligt regeringsformen klubbas i riksdagen. Till det finns ingen tid. En snabbutredning kommer inte på tal om det som ska lagstiftas om är något som inskränker kommunernas självbestämmanderätt.

Den 15 december ska Gotland rösta. Därför är regionstyrelsens ordförande Björn Jansson uppkallad till utrikesminister Margot Wallström två dagar innan dess. Tillsammans med försvarsminister Peter Hultqvist ska ministrarna prata kommunen till rätta. Fast det heter ju inte så, det heter att kommunen ska få information om det säkerhetspolitiska läget.

Jurister på departementen ser nu över om ministrarna ens kan råda kommunen att säga nej till uthyrning av hamnen utan att det strider mot lagen. Samtidigt är Björn Jansson tydlig med att regeringen måste bestämma om gasledningsprojektet ska nekas tillträde på grund av säkerhetspolitiska bedömningar.

Peter Hultqvist

I teorin har regeringen ytterligare en möjlighet att stoppa uthyrningen genom att förklara hamnen som skyddsobjekt. Men för det krävs att man inhägnar platsen. Det är det ingen som vill. Dessutom måste bevis finnas för att det pågår skyddsvärd verksamhet i hamnen – och i Slite finns ingen militär aktivitet.

Kan vi inte kompensera kommunerna? Hyra hamnen själva?

När departementens tjänstemän brainstormat har idéerna, enligt Fokus källor, varit många. Men hittills finns inga färdiga förslag. Bara ett stilla informationsmöte på utrikesdepartementet mellan två ministrar och två lokalpolitiker.