Härskaren

På måndag kliver Anders Borg ut genom finansdepartementets entré på Drottninggatan 21 för att promenera till riksdagen med regeringens ekonomiska vårproposition. Många tror att det här är den ena av Anders Borgs två stora dagar varje år – den andra infaller med höstbudgeten i september. Men det är fel. Anders Borg styr i praktiken Sverige de övriga 363 dagarna också. 2012 mer än någonsin.

Inte sedan Göran Persson i mitten av 90-talet har en finansminister haft så mycket makt. Och Persson hade bara jobbet i 18 månader – Anders Borg är inne på sin 66:e. Sedan 2010 har Borgs svängradie ökat genom en ny moderat finansmarknadsminster – Peter Norman – och en moderat ordförande i riksdagens finansutskott – Anna Kinberg Batra. Dessutom har Borg rekryterat en gammal arbetskamrat från Riksbanken som statssekreterare, Hans Lindberg.

Men nu sätter han dessutom regeringens agenda. Så här går det till:

I praktiken är vår- och höstbudgeten del av samma process, med »våpen« – det interna smeknamnet för den ekonomiska vårpropositionen – som preludium. Redan i november 2011 satte processen i gång – med finansministern vid rodret.

För det är det nya. Anders Borgs kontroll når nu hela vägen in i partiledarkretsen. Visst får kvartetten Reinfeldt-Björklund-Lööf-Hägglund bestämma vilka satsningar som ska göras. Men i höstas fick de endast välja från en meny som finansdepartementet hade satt ihop .

– Listan var inte lång. Den rymdes på en A4, säger en källa.

De små partierna fick välja ett eller två områden var. Moderaterna fick fler eftersom de är störst. När partiledarna hade valt gick bollen tillbaka till finansdepartementet som gjorde beräkningar. På så vis kontrollerarde finansdepartementet regeringens politik i två steg.

Med detta har Anders Borgs redan från början hårda grepp över Sverige förstärkts. Sedan tidigare är en annan statssekreterar-Hans, med efternamnet Lindblad, närvarande på alla beredningar som rör budgetfrågor när samordningskansliets fyra statssekreterare – en för varje alliansparti – träffas. Men även över samordningens första led – där frågor dryftas mellan politiskt sakkunniga från de fyra allianspartierna – svävar Anders Borgs ande.

– Man kollar ofta saker med finansen. Det är ju ändå de som får bollen sedan, säger en källa. Och moderaternas sakkunniga står i ständig kontakt med Drottninggatan 21.

Även i partiledarkretsen kan Anders Borg ibland vara med. Då i skepnad av en förhandlare som ingen vill ha emot sig.

– Anders Borg kan vara väldigt tuff. Jag skulle gå så långt som att säga otrevlig och obehaglig ibland. Han kan slå om, från att vara varm och gemytlig till att plötsligt vara stenhård. Och sedan tillbaka igen till värme och gemyt när förhandlingen är över, säger en källa.

Med minoritetsställningen försvagades regeringen på mer än ett sätt. Det valmanifest som de fyra allianspartierna mödosamt hade förhandlat fram 2010 blev rumphugget. Det femte jobbskatteavdraget som skulle ha genomförts i år blev inställt i somras. Delvis för att reformutrymmet försvann med eurokrisen, men det var bara halva sanningen. Lika viktigt var att den samlade oppositionen deklarerat att något femte jobbskatteavdrag icke skulle släppas genom riksdagen. Med det försvann Anders Borgs käraste baby, hans huvudinstrument för full sysselsättning.

I höstas lades i stället krutet, eller snarare 5,4 miljarder kronor, på centerpartiets favoritprojekt sänkt krogmoms. Troligen för att det gick att motivera den med arbetslinjen – den sas motverka ungdomsarbetslöshet. Även om effekterna ännu inte har kunnat mätas.

Nästa post att bocka av på alliansens löfteslista är sänkt skatt till pensionärer. Kristdemokraterna slogs hårt för det i fjol och förlorade. Det bidde en tumme: höjt bostadstillägg som gav de fattigaste pensionärerna ett par hundralappar mer i månaden. Frågan är nu när den utlovade sänkningen kommer.

Om den kommer.

– Vi driver en arbetslinje. Då kan vi inte sänka skatten för dem som inte arbetar. Sänkt pensionärsskatt genomförs nog i så fall tillsammans med ett femte jobbskatteavdrag. Jag betraktar det som en siamesisk tvilling till jobbskatteavdraget, säger Carl B Hamilton, (fp).

Med andra ord står Anders Borg inför en fet utmaning. Hur i all sin dar ska han hantera det här?

Om Anders Borg driver sin arbetslinje för hårt kommer inte bara han utan också kd-ledaren Göran Hägglund att få fiender.

– Man kan inte hela tiden försena vissa partier. De som har röstat på oss har också förväntningar. Det blir inget femte jobbskatteavdrag förrän pensionärerna har fått en skattesänkning. Där är vi totalt rabiata.  Annars har partiledaren ingen riksdagsgrupp bakom sig, säger Lars Gustafsson, kristdemokrat i skatteutskottet.

Löftet ska infrias i år eller nästa år. Men bara om budgeten är i balans och det finns reformutrymme. Som fastställs av gissa vem.

Vid sidan av finansdepartementet är det bara Konjunkturinstitutet och Riksbanken som gör exakta mått för svenska statens spenderbyxor. Bara de har de resurser som krävs.

Och även om Anders Borg har fått kritik för sin återhållsamhet jämfört med KI har han i efterhand ofta fått rätt. Det har ytterligare stärkt hans ställning. Och om Anders Borgs nationalekonomer är oeniga i den samlade bedömningen av en oändlig mängd data från OECD, IMF, EU-kommissionen – analyser som kan handla om allt från Asiens tillväxt och sammansättningen av USA:s import – så är det i sista hand Anders Borg som bedömer om det överhuvudtaget finns stålar till sånt som sänkt pensionärsskatt.

– Jag menar att det finns det, framhärdar Lars Gustafsson.

Kanske måste man vara en stursk hallänning för att våga bråka med Anders Borgs prognoser. Närmare makten är tonen betydligt beskedligare.

– Vi gör inte några egna beräkningar. Det där görs på finansdepartementet, säger kd:s ekonomiska talesman Anders Sellström.

Och så var cirkeln sluten.

Bråk, avhopp och få långliggare

Ovanligt att finansminstern har mer makt än statsministern.

KJELL-OLOF FELDT (s)

1982–1990.  Ansvarade för en kraftig liberalisering av den ekonomiska politiken under 80-talet, med avregleringen av kreditmarknaden 1985 och valutan 1987 som milstolpar. Åtgärderna betraktades av Feldt som oundvikliga i rådande världsekonomi. Den kraftiga skuldsättningen som blev följden utlöste så småningom 90-talskrisen. Feldt arbetade hårt med motåtgärder, bland annat skattereformen tillsammans med folkpartiet (1990) och tvångssparande (1989). Feldt avgick 1990 sedan riksdagen avslagit hans proposition om lönestopp.

ALLAN LARSSON (s)

1990–1991.  Finansminister i 18 månader medan krisen fördjupades och BNP sjönk med 1,3 procent. Lade fram en rad förslag för att stärka ekonomin, bland annat att Sverige skulle ansöka om medlemskap i EU.

ANNE WIBBLE (fp)

1991–1994. Folkpartistisk finansminister i en moderatledd koalitionsregering. Stödde 1992 försvaret av den fasta kronkursen in i det sista. Deltog i förhandlingarna om krispaketet med socialdemokraterna samma höst. Lade inför valet 1994 fram Natalie-planen (döpt efter hennes barnbarn) med förslag om ytterligare 100 miljarder kronor i besparingar för att dra Sverige på fötter.

GÖRAN PERSSON (s)

1994–1996. En av landets mest kortvariga finansministrar (18 månader), vilket ofta glöms bort. Hårt profilerad redan före sitt tillträde då »Persson-planen« ställdes mot den borgerliga Natalieplanen.  Fick igenom sin första budgetproposition med så kallad »återställare« 1994 med vänsterpartiet. Från och med vårpropositionen 1995 blev i stället centerpartiet ekonomisk samarbetspartner. 1995–1996 framarbetades budgetlagen under Göran Persson och utgiftstak blev en bärande bjälke i ekonomin.

ERIK ÅSBRINK (s)

1996–1999. Lång bakgrund som ekonom och tidigare medarbetare till Kjell-Olof Feldt. BNP steg under Åsbrinks treåriga ämbetsperiod. Såg dock sin roll kringskuren av löften som stats-minister Persson utfärdade med mycket kort varsel (exempelvis maxtaxan 1998), samt budgetsamarbetet med mp och v efter valet samma år. Hoppade av två dagar innan 1999 års vårproposition skulle läggas fram. »De var för lika«, sas det om Erik Åsbrink och Göran Persson.

BOSSE RINGHOLM (s)

1999–2004. Den förste Göran Persson ringde när Åsbrink avgick. Kom från jobbet som Ams-chef. Lade fram tolv vår- och höstbudgetar med stöd av miljöpartiet och vänsterpartiet, från 2002 mot bakgrund av mp:s vågmästarställning. I praktiken den förste rödgröne finansministern. Blev vice statsminister när han lämnade finansdepartementet.

PÄR NUDER (s)

2004–2006.  Tidigare statssekreterare och samordningsminister som beskrevs som Göran Perssons högra hand, ofta nämnd som hans tilltänkta efterträdare som statsminister. Känd som en analytisk, intellektuell politiker, men också ihågkommen för att han kallade 40-talister för »köttberg«.