Hellre en fågel i buren än tio på torget

Jesper Almlöf på näringslivsenheten i Lindesberg låter uppgiven mitt i beslutsamheten:

– Bli av med dem går nog inte, säger han till P4 Örebro:

– Tanken är att skrämma bort dem från torget.

En fälla ska på plats och de infångade avlivas. Men Almlöf verkar inte särskilt övertygad om att kajflocken på torget kommer att försvinna.

Lindesberg är inte den enda svenska kommunen som påminner om Bodega Bay i Hitchcocks »Fåglarna«. Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, såg redan för några år sedan behovet av en sammanställning av kunskapsläget i ämnet: »Kajor i staden«.

Det är inte en uppmuntrande skrift, om man är i Jesper Almlöfs skor. »Avskjutning: Endast kortvarig effekt, Skrämselskott: Endast kortvarig effekt, Vindskrämma: Endast kortvarig effekt  … « Tabellen över verkningslösa åtgärder är lång. Bara en åtgärd har »långsiktigt god effekt«. Det är åtgärden »information«. Tyvärr består den inte i att informera kajorna om att de borde dra åt helvete, utan i att »arbeta med attitydfrågor« bland medborgarna.

Att vänja dem vid eländet, alltså. Liknande tongångar kommer från andra kritiker av Lindesbergs kajpolitik:

– I Sveriges ornitologiska förening tycker vi inte att det här är en bra lösning på problemet, säger Niklas Aronsson, informationsansvarig vid föreningen. Han vill inte se några döda kajor.

»Nobelpristagaren Konrad Lorentz, som är den mest kände forskaren som studerat kajornas beteende, betraktar kajkolonin som ett av de mest fulländade organiserade djursamhällena bland ryggradsdjuren«, kan man läsa i SKL:s rapport.

Människokolonin då?

Kanske den mest fulländade bland de ryggradslösa.