Hiv-explosion nonchaleras

En dag landade ett brev på 18-årige Joakim Berlins hallmatta. Avsändare Blodcentralen i Göteborg. Inget märkligt med det, någon vecka tidigare hade han varit där för att registrera sig som blodgivare, men nu var visst inte blodvärdena riktigt som de borde. När han gick tillbaka för att ta fler prover kom chockbeskedet: Du är hiv-smittad.

– Jag trodde att jag skulle dö, säger Joakim Berlin.

Men i dag är han 34 år, utbildad samhällskunskapslärare, lyckligt gift sedan åtta år tillbaka och vice ordförande i Hiv-Sverige, paraplyorganisationen för hiv-positiva och deras anhöriga.

Det visade sig att Joakim Berlin hade blivit smittad av sin pojkvän. Sin allra första pojkvän.

Nu lever han ett mycket inrutat liv, bromsmedicinerna måste tas exakt samma tidpunkt varje dag. För Joakim Berlin blir det minst femton tabletter om dagen, hälften bromsmediciner och hälften mot biverkningarna. Men han mår inte bra ändå. Han får biverkningar av biverkningsmedicinerna.

Och bromsmedicinerna är inne på sista kapitlet. Snart är han resistent mot alla sorter. Därefter finns inget mer att göra, bara vänta på att kroppen utvecklar aids. För det är oundvikligt. Hur lång tid det tar är det ingen som vet. Joakim Berlin menar att hoppet att det ska komma nya bromsmediciner som hjälper aldrig slocknar.

– Men det lutar åt det negativa hållet, säger han.

Efter att antalet nya fall av hiv-smitta hållits på en relativt låg nivå i Sverige blev 2007 ett dramatiskt trendbrott. Under förra året ökade antalet anmälda fall med över 70 procent. I dag smittas fler män än under hiv-epidemins första år på 1980-talet.

Inte bara hiv-fallen ökar, även klamydia och syfilis växer. Dessutom registreras rekordmånga nya aids-fall, 71 stycken. Det är det högsta antalet sedan 1996.

Anders Blaxhult, biträdande statsepidemiolog på Smittskyddsinstitutet, menar att det mest oroväckande är att 53 av dem inte ens kände till att de bar på hiv-viruset.

– Det är ett enstaka år, men kan vara tecken på en mycket alarmerande utveckling. Det kan ta runt tio år innan hiv utvecklas till aids och smittan upptäcks, under tiden hinner många andra smittas, säger han.

Mörkertalet kan vara stort. Blaxhult menar att i Europa som helhet räknar man med att runt trettio procent av dem som bär på hiv inte vet om att de är smittade.

När folkhälsominister Maria Larsson fick höra om de stora ökningarna av könssjukdomar bedömde hon läget som allvarligt, och sa att regeringen ska satsa på området. Samtidigt står de statliga pengarna till förebyggande arbete och stampar på samma nivå som för fyra år sedan: 145 miljoner kronor.

RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér tycker att regeringens prioritering är både konstig och oväntad.

– När siffrorna exploderar så här måste det till mer resurser, säger hon.

Därför har hon skrivit brev till regeringen och vädjat om större anslag, minst 50 ytterligare miljoner krävs.

Pengarna ska bland annat användas till att öka öppettiderna på ungdomsmottagningarna. I dag har de allra flesta stängt hela sommaren när många unga verkligen skulle behöva testa sig.

För mottagningarna betyder de accelererande könssjukdomarna en kraftig arbetsbelastning. Besöken ökar och smittspårning tar allt längre tid.

Åsa Regnér efterlyser också fler och större riktade kampanjer och kraftigt förstärkt sexualutbildning på lärarhögskolorna. I dag har bara drygt fem procent av de lärare som ska undervisa i sex och samlevnad gått en kurs i ämnet.

Anders Blaxhult bekräftar bilden. Han efterlyser långsiktiga informationsinsatser i skolorna för att få ner antalet nysmittade.

– Hundra tusen ungdomar börjar sitt sexliv varje år. Sedan mitten på nittiotalet har det tillkommit en miljon unga som inte varit med om de stora kampanjer som drevs då.

I dag går motionstiden för folkhälsopropositionen ut och sannolikt klubbas den i riksdagen före sommaren. Folkhälsominister Maria Larsson håller fast vid att 145 miljoner är tillräckligt och poängterar att ingen annan sjukdom, inte ens cancer, har så stora resurser för det preventiva arbetet.

Enligt den nationella strategin ska hiv/aids halveras fram till år 2016.

Hur ska det gå till utan ökade resurser?

– Vi måste ha ett effektivt arbete. Det har funnits en förbättringspotential som vi försöker åtgärda, säger Maria Larsson och hänvisar till Socialstyrelsens utredningar för att optimera utfallet.

Hon håller dock inte för uteslutet att resurserna kan öka längre fram.

– Men det kan bli en smitväg för politiker att lova mer pengar utan att tala om vad som behöver göras, säger hon.

Läs mer på fokus.se om: Dödliga virus, ungas sexvanor.