Hjältarna i äldrevården

För att veta hur vården klarat pandemin är det klokt att utgå från några internationella jämförelser: 

Utgångsläget för att hantera pandemin var hyggligt, men den slog först hårt mot äldreboendena. Det förvånade inte Thomas Lindén, chef för Socialstyrelsens avdelning för kunskapsstyrning inom hälso- och sjukvård:

– Vi visste att det fanns problem med utbildningen i hygien, att det ofta saknades individuella vårdplaner och att för många  anställda roterade på boendena. Variationerna mellan boendena var stora. Och bara en sjättedel av kommunerna deltog i nationella mätningar av vårdhygien, medan praktiskt taget alla sjukhus deltog.

Socialstyrelsen arrangerade via Karolinska institutet utbildningar i hygien och användning av skyddsutrustning på nätet och över 100 000 personer deltog. Det blev bättre, men:

– Det har tidigare varit för mycket fokus på boende och för lite på vårddelen inom äldreomsorgen.

Äldreomsorgens personalproblem har en motsvarighet i slutenvården.  När sjukvården kritiserats för att vara ineffektiv har organisationerna slimmats genom industrilogik, vilket ledde till att fler anställda fick gå mellan avdelningarna och därmed ökade smittrisken.

– I pandemin hade det varit bra att vara mindre produktiv, konstaterar Thomas Lindén. Och bristen på skyddsutrustning visar att man inte kan organisera sjukvård som en processindustri med just-in-time-leveranser.

Sjukvården skalade snabbt upp förra våren och fler intensivvårdsplatser skapades. Personal flyttades till iva, där erfarna sköterskor och läkare även fick rollen som utbildare och arbetsledare.

– Vårdens port är aldrig stängd, säger Thomas Lindén. Men över en viss nivå eskalerar kapaciteten till priset av höjd risk och sänkt kvalitet. I perioder var vissa sjukhus på gränsen för vad de kunde klara.

Lösningen blev att flytta patienter till andra regioner:

– Vi har inga fungerande strukturer för att skicka personal mellan regionerna. Avtal saknas och vårdrutinerna är olika i regionerna. Sjukvårdens förmåga att samverka har förbättrats under året som gått, vad gäller covidpatienter. 

Sverige har utbildat flest sjuksköterskor och läkare per capita i världen, ändå har regionerna personalbrist. Thomas Lindén, själv läkare, pekar på några förklaringar:

– I Sverige har även högutbildad personal reglerad arbetstid. Även vårdpersonal har 500 lediga dagar per barn. Läkare ägnar dessutom 40 procent av arbetstiden åt patientnära arbete. Sjuksköterskor bara 30 procent. Avdelningssekreterare sparades bort och sjukvårdspersonal ska admini­strera i IT-system som upplevs som krångliga.

Under pandemins toppar aktiverades krislägesavtal, personal beordrades arbeta övertid och ledigheter sköts på framtiden.

Så hur sliten är personalen i dag?

– Det varierar mellan regionerna. Några fick inte ut sin sommarsemester, andra bara en vecka eller två. Sedan blev andra vågen värre än vad som antagits och även julledigheten naggades i kanten, säger Thomas Lindén.

Vilka har drabbats värst?

– Iva-personalen förstås, covidavdelningar och infektionsklinikerna samt ambulans- och transportpersonalen. Sedan ska vi inte glömma smittspårarna som har svårt att hinna med och laboratoriepersonalen som fått lägga rälsen medan de kört tåget.

Sedan vill Thomas Lindén lägga till en stor och bortglömd kategori:

– Personalen inom äldreomsorgen har fått mycket kritik men väldigt lite applåder. De är de verkliga hjältarna i pandemin.

Några exakta siffror på övertid eller sjukfrånvaro har inte Socialstyrelsen, som hänvisar till Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Som heller inte har några siffror över hur olika yrkeskategorier drabbats. Men Emma Spak, som är chef för SKR:s hälso- och sjukvårdssektion, säger:

– 2020 var ett helt exceptionellt år. Personalen gick ur det slitna och vi har fortfarande inget slutdatum i sikte. 

Hon framhåller att pandemin sätter press på stora delar av vårdapparaten förutom i den direkta covidvården:

– Andra verksamheter som pausade planerade operationer för att bistå covidvården stressas av att ta igen den vården. Och vi ska inte glömma vilken press äldreomsorgen fått utstå under pandemin. Nu jobbar primärvården hårt med testning och vaccination samt med att utreda kvarvarande symtom av covid.

Viss vårdpersonal drabbades själva av covid, men var också borta från jobbet av andra skäl, förklarar Emma Spak:

– Vi har normalt hög sjuknär­varo i sjukvården. Folk kan gå till jobbet med diskreta symtom för det finns en väldig lojalitet med kollegor och patienter. Men nu uppmanades alla att stanna hemma vid minsta symtom.

21 självstyrande regioner har inte alltid samarbetat perfekt, men förra våren agerade de snabbt, påpekar Emma Spak:

– Redan den 30 mars kom sjukvårdsdirektörerna överens om att samordna intensivvårdsplatserna. Sedan tillkom gemensamma inköp av läkemedel och fördelning av skyddsmaterial. Nationell samordning i stället för statlig styrning.