Högskolehärvan

Universitetskanslern Anders Flodström skulle avgå i protest. Det hade han bestämt sig för flera månader tidigare. Men det var först den 28 juni 2010, vid ett extrainkallat möte, som han offentliggjorde beslutet för sina kollegor på Högskoleverket.

Ordföranden Åke Svensson hade ordnat med blommor. Trots att kollegorna förstod bakgrunden ville Flodström förklara sig. En sista gång. Han berättade om alla försök att få utbildningsdepartementet att införa verkets förslag på ett nytt kvalitetsutvärderingssystem – ett system han inte trodde på. Och att han med tiden hade insett att departementet aldrig skulle gå Högskoleverket till mötes.

Tanken med ett kvalitetsutvärderingssystem är att det ska fungera som en yttre kontroll av högre utbildning. Högskoleverket ska se till att utbildningarna håller hög kvalitet och att studenterna når examensmålen.

I onsdags, två år efter kanslerns avgång, presenterade Högskoleverket de första resultaten från kvalitetsutvärderingen.

Av de 189 utbildningar som hittills utvärderats fick 29 betyget »Mycket hög kvalitet«. De har all anledning att fira. Då väntar en extra summa pengar för att ha kammat hem högsta betyg i kvalitetsutvärderingen. Samtidigt får utbildningen en skjuts i sin marknads-föring. För de 41 utbildningar som fick lägsta betyg ser framtiden betydligt mörkare ut. Då har utbildningen ett år på sig att åtgärda bristerna, annars tvingas den att läggas ner.

Det är inte den enda domen som har fallit de här veckorna. I en rapport förra veckan underkände den europeiska kvalitetssäkringsorganisationen ENQA just det svenska system som nu ser dagens ljus.

Kritiken var hård: Systemet har allvarliga brister och mäter inte kvaliteten på utbildningen på ett säkert sätt. ENQA var också kritiskt till att regeringen har drivit igenom det utan att lyssna på vare sig rektorer eller studenter.

– Att man har infört ett system som inte lever upp till ENQA:s krav är mycket olyckligt. Vi har varit kritiska mot departementets förslag från första början. Jag hoppas att man kommer ta kritiken på allvar och förändra systemet, säger Marita Hilliges, ordförande för SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund.

ENQA:s slutsatser är mer eller mindre en exakt upprepning av Anders Flodströms kritik för två år sedan. Rapporten, som regeringen med största sannolikhet kommer att ignorera, är bara det senaste inslaget i det ställningskrig mellan utbildningsdepartementet och den svenska högskolevärlden som nu har pågått  i fem år.

Historien började 2007 då Anders Flodström efterträdde den tidigare universitetskanslern Sigbrit Franke. Franke hade fått i uppdrag av regeringen att ta fram ett nytt utvärderingssystem för högskolorna. Tidigare utvärderade Högskoleverket läro-sätena genom att mäta lärosätenas resurser – antalet bibliotek, hur lokalerna såg ut men framför allt hur många disputerade lärare som fanns vid varje lärosäte.

Från universitetens håll växte kritiken mot att Högskoleverket bara tittade på läro-sätenas förutsättningar. Det spelade väl ingen roll hur många disputerade lärare skolan hade, så länge studenterna presterade bra.

Franke hamrade snabbt ihop ett nytt kvalitetssystem där Högskoleverket också skulle ta hänsyn till lärosätenas processer –  med andra ord hur lärarna arbetade med att uppfylla utbildningarnas mål. Anders Flodströms första uppdrag som högskolekansler blev att sjösätta systemet. Men snart kom han att märka att det var lättare sagt än gjort. I en artikel på DN Debatt gick åtta av landets universitetsrektorer till hårt angrepp mot Högskoleverket.

– Vi skrek högt och var arga för att man bara räknade pinnar och inte tittade på den egentliga kvaliteten på utbildningarna, säger Marita Hilliges i dag.

Anders Flodström såg situationen som ohållbar. Relationen mellan lärosätena och Högskoleverket var minst sagt frostig och skulle han inte ta tag i saken skulle det snart bli öppet krig. Han beslutade därför att lägga ner Frankes kvalitetssystem med omedelbar verkan.

Folk på utbildningsdepartementet hade på håll bevakat konflikten och insåg att det var dags att själva göra något.

De samlade ihop en informell grupp med representanter från Högskoleverket, SUHF och SFS, Sveriges förenade studentkår. Gruppen fick i uppdrag att tillsammans ta fram grunderna för ett nytt kvalitetssystem med fokus på resultat. Den utvalda gruppen satte i gång med arbetet under hösten 2008 och redovisade ett förslag i en promemoria i januari 2009, det så kallade plattformsdokumentet bestående av 30 punkter som alla de tre parterna var överens om.

Regeringen beslutade då att ge Högskoleverket i uppdrag att ta fram ett nytt system med utgångspunkt i plattforms-dokumentet och i nära samarbete med landets universitet och högskolor. Man -bestämde att avstämningar mellan Högskoleverket och departementet skulle göras fortlöpande.

För att lärosätena skulle få vara med och påverka processen, hölls fyra hearings för landets rektorer, samt en hearing där näringslivet bjöds in.

– De lyssnade på våra synpunkter och ändrade systemet efter dessa. Högskoleverket var väldigt lyhörda under arbetet med det nya systemet, säger SUHF-ord-föranden Marita Hilliges.

Som avhandlat träffades Högskoleverkets ställföreträdande chef, Lena Adamson, och utbildningsdepartementet en gång i veckan för att stämma av arbetet. Departementet klargjorde under mötena att de ville ha mer fokus på »resultat«. Någon närmare beskrivning av vad det faktiskt innebar kom aldrig fram. Lena Adamson förklarade att man inte kan mäta kvalitet, genom att endast granska studenternas resultat. Men departementet höll inte med. Diskussionen mellan Högskoleverket och departementets representanter blev allt skarpare. De träffades alltmer sällan och efter att förslaget lämnats in den 15 september 2009, upphörde mötena helt.

– Vi fick sedan höra bakvägen att utbildningsdepartementet skulle slänga förslaget i papperskorgen, säger Lena Adamson i dag.

Den 3 mars året därpå bjöd utbildningsdepartementet in till ett möte på Rosenbad i Stockholm. Inbjudan skickades ut till landets högskolerektorer, SFS, SLU och SULF ett par dagar innan mötet skulle hållas. Anders Flodström blev dock inte inbjuden.

Med hjälp av powerpoint-bilder presenterade departementet sitt nya förslag. Många av de närvarande rektorerna blev minst sagt förvånade. Förslaget skiljde sig en hel del från den rapport Högskoleverket lämnat in. Alla utvärderingsmoment som på något sätt tittade på utbildningarnas innehåll och processer hade tagits bort. Kvar fanns ett system som mätte kvalitetem genom att bara titta på studenternas resultat, det vill säga deras examensarbeten.

Departementets förslag gick aldrig ut på remiss. I stället kunde de som ville lämna in skriftliga synpunkter till departementet. Detta gjorde också 27 instanser. 26 av dessa sa sig stödja Högskoleverkets ursprungliga förslag från 2009 och var kritiska eller mycket kritiska till departementets nya kvalitetssystem. Kritiken handlade om två saker. Dels att departementet hade tagit fram ett förslag som inte förankrats hos universiteten. Dels att kvalitetsbegreppet förenklats till den grad att endast studenternas resultat skulle mätas.

– De lärosäten och utbildningar som har hög antagningspoäng drar till sig duktiga studenter. Dessa studenter presterar troligen bra, oavsett vilken kvalitet utbildningen har. Drivkraften för lärosätena blir därmed att locka till sig så duktiga studenter som möjligt – inte att göra utbildningar med bra kvalitet, säger Marita Hilliges.

En månad senare KU-anmäldes dåvarande högskoleminister Tobias Krantz för att ha »gått bakom ryggen« på Högskoleverket. Konstitutionsutskottet kom fram till att Krantz inte begått något fel. Den 3 juni 2010 röstade riksdagen igenom förslaget med en knapp majoritet.

Därefter har utbildningsdepartementet, trots det öppna motståndet, drivit igenom systemet. Flodströms efterträdare på kanslerposten är Lars Haikola. Han har visat sig vara långt mer positivt till departementets förslag.

– Vi fick uppdraget att införa departementets förslag och gör nu detta på bästa sätt. Jag är fullständigt trygg i att resultaten är rättvisande, säger Lars Haikola.

Vad gäller ENQA:s kritik vill han inte kommentera den del som rör hur systemet kom till, då det var före hans tid.

Trots stormen från såväl universitetsrektorer som studenter och ENQA, försvarar statssekreteraren vid utbildningsdepartementet Peter Honeth konstruktionen.

– Den bilden jag har är att man på många håll tycker att systemet fungerar väl. För oss är det väldigt viktigt att inte ha åsikter om hur undervisningen och examinationen vid högskolorna ska styras. Det är en viktig del av den akademiska friheten. Vi har tittat på kvalitetsprocesserna i 20 år. Nu är det dags att ta nästa steg och fokusera på vad resultaten av verksamheten blir.

ENQA:s kritik får dock inga formella konsekvenser för vare sig Högskoleverket eller regeringen. Systemet blir kvar. Men förtroendet för svensk utbildning får sig en rejäl törn och Sverige kan i värsta fall bli uteslutet ur ENQA. Den frågan ska beslutas om i juni.

Kritiken från högskolorna är fortsatt omfattande, och lär knappast bli mindre efter ENQA:s underkännande.

– Det är pinsamt för Sverige. Man har bekänt sig till riktlinjerna och sedan visar det sig att man inte håller måttet, säger Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet.

– Systemet är ett fullskaligt experiment, ingen annanstans i världen utgår man entydigt från studenternas resultat. Det är oerhört obehagligt och då talar jag för alla lärosäten i Sverige, säger Marita Hilliges.