Huvudskador plågar ishockeyn – tuffare regler införs: »Hellre fälla än fria«

I mars, precis när allt var på väg att avgöras, avslutades ishockeysäsongen på grund av coronapandemin. En sport som normalt avslutas med en explosion av känslor, glädje och sorg, försvann i en sorts pyspunka.

Nu är det dags för en ny säsong och även om omstarten av elithockeyn blir utan publik på plats i arenorna är den enormt efterlängtad av fansen.

Under de första matcherna lär hockeypubliken notera att domarna blåser av oftare i icingsituationer, det vill säga när en puck går hela vägen från det ena lagets planhalva till den andra kortsidan.

– Vi ser striktare på situationer när det blir ett race där två spelare jagar pucken. Där ska vi hellre fälla än fria, berättar den erfarne SHL-domaren Morgan Johansson.

Det är den senaste i raden av regelförändringar och tuffare tolkningar som införts för att minska antalet hjärnskakningar inom ishockeyn.

– Allting kring tacklingar, slag och höga klubbor är striktare än det varit tidigare. När det gäller huvudtacklingar utdömer disciplinnämnden hårdare straff, säger Morgan Johansson.

För några år sedan visade en omfattande studie från Luleå tekniska universitet (LTU) att antalet hjärnskakningar i hockeyn mer än fördubblades från slutet av 1990-talet till 2010-talet. En tredjedel av spelarna som forskarna följde hade ådragit sig flera hjärnskakningar. Under den senaste fullständiga hockeysäsongen, 2018–2019, konstaterades 105 hjärnskakningar på 540 matcher i de två högsta serierna, SHL och SDHL.

Spelare som får upprepade hjärnskakningar riskerar svåra problem många år efter att karriären avslutats.

– De har ofta koncentrationssvårigheter. De som haft det riktigt besvärligt har svårt att läsa och se på tv. Ljud, ljus och starka dofter kan vara besvärliga, säger Åsa Engström, professor i omvårdnad vid LTU, som djupintervjuat spelare som avslutat karriären efter flera hjärnskakningar.

Hon säger att det var gripande att prata med de tidigare spelarna, som samtliga spelat på högsta nivå inom herr- eller damhockey.

– De här problemen tär på relationer, på jobb, på allting. För många blir det lite lindrigare med tiden, men det är en hel del som har besvär länge, säger Åsa Engström.

Morgan Johansson är inte bara elitdomare. Han leder också Svenska ishockeyförbundets arbete för att minska antalet hjärnskakningar. För hockeyn handlar det givetvis om spelarnas hälsa, men också om sportens framtid. Återkommande rubriker om hjärnskakningar gör att oroliga föräldrar tvekar inför att låta barnen spela ishockey.

Tillsammans med forskare på KTH och Högskolan Dalarna försöker projektet gå metodiskt till väga. Morgan Johansson återkommer ofta till att det får vara slut på killgissningar om vad hjärnskakningarna beror på och hur de ska stoppas.

– Det första jag gjorde var att införa ett rapporteringssystem. Alla hjärnskakningar förs in och jag kan se om det finns några mönster, säger Morgan Johansson.

Han tittar bland annat på var på isen smällarna inträffar, i vilka situationer men också under vilken del av säsongen det sker. Nästa steg blir ett maskininlärningssystem som ska göra det lättare för nollvisionsgruppen att analysera spelarna, var de befinner sig på isen och hur hög fart de har. Två lag har fått spela och träna med tandskydd som mäter huvudrotationer för att få en bättre bild av hur kraftiga smällarna är och när de inträffar.

– Min erfarenhet som domare säger att många av de värsta smällarna sker i mittzonen. Men jag kan bara gissa, vi vet egentligen inte ännu, säger Morgan Johansson.

Skydden tilldrar sig också ett stort intresse. Forskare på KTH genomför just nu falltester med hockeyhjälmar, där nya hjälmar jämförs med hjälmar som används under en säsong på elitnivå.

Gruppen tittar också på hur axelskydden påverkar hjärnskador eftersom en stor andel av hjärnskakningarna inträffar när axelkåpan träffar spelarens huvud. Förbundet ska också studera om mindre rinkar skulle kunna dra ner farten, vilket i förlängningen antas minska skaderisken.

På de flesta frågor finns ännu inga färdiga svar. Men på några områden vågar Morgan Johansson uttala sig. Ett är att det ser ut som att fler spelare skadar sig i början av säsongen, i synnerhet på damsidan.

En annan aspekt är själva hockeykulturen.

– Vi vet att mycket handlar om attityder. Spelarna har fått svara på enkäter och resultatet visar att det finns en kultur att har man fått en smäll ska man ge igen. Där finns en attityd som måste förändras, säger han.

I mediedebatten om hjärnskakningar nämns ofta att farten i ishockey ökat och att det är orsaken till de många huvudskadorna. Morgan Johansson köper inte den förklaringen fullt ut. Han pekar på statistik som visar att ytterst få hjärnskakningar inträffar i samband med landskamper.

– Spelarna här hemma nöter på varandra 5–8 matcher per säsong, några till om det blir slutspel. Jag tror mer på respekten mot varandra än farten.

Under föregående säsong minskade antalet hjärnskakningar på både herr- och damsidan. Nu hoppas förbundet att kurvan ska fortsätta neråt även den här hösten och vintern.

– En säsong är ingen trend. Det krävs tre, fyra eller fem säsonger för att dra några slutsatser, säger Morgan Johansson.

En bieffekt av arbetet för att få bort hjärnskakningarna är att ishockeyn kommer att förändras som idrott.

– Jag tror att herrarna kommer att gå mer mot damerna än tvärtom. Det blir färre tacklingar framöver. Ju snabbare det går, desto färre tacklingar blir det, säger Morgan Johansson.

SDHL inleddes lördagen den 12 september. SHL inleds lördagen den 19 september.