I skymundan av Schyman

Det kallas för vänstervåg, det som sker nu, och Jonas Sjöstedts parti har onekligen medvind om man tittar på opinionsmätningar. Vänsterpartiet har parkerat runt åtta procent. Strategin är utformad av Aron Etzler, författaren som blev partisekreterare, och bygger på prioritering. Allt ska helst handla om vinster i välfärden. Det har gett partiet en tydlig konflikt att bygga sitt budskap runt, men prioritering har aldrig varit så populärt internt i partiet, varför internkritiken också växt i takt med opinionssiffrorna. Paradoxalt nog.

Motsägelsefull är är också utvecklingen sedan misslyckandet i EU-valet. För samtidigt som omvärlden börjat prata om en vänstervåg har debatten snarare handlat om jämställdhet, miljö och någon slags känsla av hopp än om traditionella vänster-höger-frågor. Thomas Piketty må vara stor i USA, men Marx-parafraserna har haft svårare att få fäste i den svenska diskussionen. Och som om det inte vore nog har fenomenet Gudrun Schyman återinträtt på den politiska scenen och ställt sitt forna parti i skymundan, åtminstone i mediernas ögon. Det är svårt att sia om vilka effekter feministiskt initiativ kan få för vänsterpartiet i valet.

Självklart har Jonas Sjöstedt skäl att vara nöjd. Vänsterpartiet är ett av tre riksdagspartier som inte befinner sig krisliknande tillstånd. Det rör sig i partiet - en tredjedel av riksdagsledamöterna ställer inte upp för omval - och man går med viss framgång i miljöpartiets spår i resan mot att börja betraktas som regeringsduglig. Haken är väl bara att Stefan Löfven helst inte vill ha med Sjöstedts bit i sitt pussel alls.